Han vill också diskutera samhällsutvecklingens betydelse för hur kriminaliteten ser ut.

– Det är en viktig del som har kommit bort i debatten, nämligen om hur klyftan i samhället växt. Det handlar dels om att människor har blivit fattigare; vi har skurit ner, vi har privatiserat och avreglerat men det handlar del också om att ett skikt av befolkningen blivit ultrarika.

Vi har dragit isär samhället från bägge håll, inte bara gjort vissa fattigare och andra rikare utan vi har gjort det från bägge delarna på en gång, säger han. 

– Idag ser vi en värdegemenskap mellan gängen och de ultrarika som blir tydlig när det gäller synen på materialism, varumärken och hela det ytliga tänket. 

Måste ha stora öron

I botten, menar Jens Lapidus, ligger det totalt egoistiska perspektivet tydligt i samhället genom att vi inte har arvsskatt, ingen gåvoskatt, ingen förmögenhetsskatt, ingen fastighetsskatt – inte ens skatt på reavinster för aktier:

– Jag bodde i Spanien i tre år och där tittade de på mig som om jag var en galning när jag berättade hur lite skatt vi har i Sverige. I Spanien har man kvar alla de här skatterna för de rika. Vi måste förstå att Sverige rört sig i en extrem riktning. Vi har dessutom haft den här lågräntemiljön som delvis byggt på humbug och detta tillsammans har varit extremt gynnsamt för de som äger, för de extremt rika. Det är väl inget fel i sig att folk blir rika, men man ska komma ihåg att 40 procent av de här miljardärerna har ärvt sina pengar. De har inte gjort något själva – de har bara fått pengarna utan någon som helst skatt.

Det här tycker Jens Lapidus är viktigt att ha som bakgrundsinformation när man diskuterar kriminaliteten: ”Jag försöker sätta lite ljus på det”. Han menar också att den långt ifrån positiva bild han i den nya boken ger av countryklubben i Djursholm är sann –just så folk uppträder de och detta sysslar de med.

– Det är betydligt svårare att göra research i dessa miljöer – när det gäller gängen kan jag läsa mina förundersökningar, jag kan prata med mina advokatkollegor och mina gamla klienter. Överklassmiljön är svårare att komma in i, det går ju inte att läsa en förundersökning eftersom ingen sådan är gjord – utan jag får försöka ha stora öron. Det här är en ny typ av rikedom, det är finanskapitalet och tech-miljardärerna som inte har wallenbergarnas historiska överenskommelser med Socialdemokraterna om samhällsbygget. De har blivit extremt rika under loppet av några år – eller ärvt allt.

Ultrarika tar över områden

Men viktigt att minnas är också, menar Jens Lapidus, att vi i samband med avregleringarna har fått så många nya ultrarika människor. Det har alltid funnits extremt rika människor i Sverige, men tidigare var de så få att de blandades upp i samhället. De kunde inte skapa miljöer med bara andra jätterika, utan tvingades dela delar av livet med vanligt folk:

– De bodde på vanliga orter, hade sina barn i hyfsat vanliga skolor även om det fanns några få internatskolor – men nu har vi så många ultrarika att de tar över hela områden: Djursholm, delar av Östermalm, delar av Lidingö och delar av Bromma. Där är alla väldigt förmögna, de har sina egna skolor, de har sina country clubs och de har sina egna ”sommarställen” som de åker till – Torekov har ju blivit helt galet dyrt därför att alla i finansbranschen ska köpa ett ställe där, precis som Marbella i Spanien.

I praktiken har de byggt upp stora gated communities utan att behöva ha stängsel kring dem, menar Jens Lapidus.

– Det finns inte fysiska stängsel runt dem men däremot andra mycket starka barriärer, som vilka får gå på de här skolorna, vem som får vara med i klubbarna, vem som har råd att köpa ett sommarnöje på ”deras” ställen.

Sprider dåliga vibbar 

Det här är en av extremerna i segregationen. Det handlar om kanske 100 000 människor i Sverige, som är ändå betydligt fler än de i de kriminella gängen, men Jens Lapidus menar att detta sänder ut väldigt dåliga vibbar i resten av samhället.

– Folkhemmet har rämnat, det vet vi sedan länge, men den här sprickan som skapas i samhällskroppen påverkar alla och många känner att det här är inte rättvist och då tappar förtroendet för hela bygget.

När man dessutom lägger till privatiseringen av välfärden blir det explosivt. Jens Lapidus berättar att han och hans fru hade sina barn i privatskolor när de bodde på Mallorca för att de ville att de skulle gå i en engelskspråkig skola:

– Men naturligtvis betalade vi det själva, vi krävde för fan inte att samhället skulle betala för det. Det är ren och skär idioti och det inser nästan alla idag. Vi har ett samhälle där det inte är lika för alla inom samhällstjänsterna. Dessutom är det några som blir otroligt rika på att driva privata initiativ där pengarna kommer från samhället. Grundproblemet är väl att om de lyckas göra det här på ett effektivt och bra sätt så borde vinsten gå tillbaka till samhället och inte in i någons ficka och sedan hamna i ett skatteparadis.

Har ändrat sig

Segregationen slår stenhårt neråt. I Danmark talar man om att spränga de gamla förortsområdena och bygga upp nya istället. Det ska minska segregationen och därigenom kunna stoppa rekrytering till gängen. Det har vi inte talat om tidigare, menar Jens Lapidus. Men det behövs också konkreta och snabba åtgärder för att försöka komma till rätta med den grova kriminaliteten och brutaliseringen, något som Jens Lapidus beskriver i sina böcker.

– Jag har ändrat mig lite. Jag var tidigare mer skeptisk till en del av de lagskärpningar som kommit, men ser idag att till exempel möjligheter till preventiv avlyssning är behövlig.

”Död Man Walking” beskriver brutaliseringen av gängvåldet och hur unga ”soldater” knutna till huvudpersoner i nätverken gör vad som helst de blir tillsagda att göra. Order ifrågasätts inte. Den tar också upp påtryckningar på rättsapparaten, utpressning och hot om våld som gör att domstolar och polis påverkas. Nya lagar kommer att öppna vägen för nya metoder som polisen kan använda. Just preventiv avlyssning betyder att polisen kan få rätt att avlyssna personer även om de inte är misstänkta för ett konkret brott. Om det missbrukas kan det betyda ett stort ingrepp i integriteten, men här litar Jens Lapidus på domstolarna som måste godkänna avlyssningen.

– Det är bättre att kunna handla och förhindra brott än att föra kriminella inför domstol efter att brotten är begångna. Men helst hade jag sett att den här lagen infördes tillfälligt för att sedan utvärderas.

Skepisk till anonyma vittnen

Däremot är Jens Lapidus mycket skeptisk till förslagen om att tillåta anonyma vittnen i domstol, ett förslag som nu utreds. Både i Norge och Danmark är anonyma vittnen tillåtna. 

– Men det är möjligheter som används i väldigt liten utsträckning, det finns inbyggda svagheter i lagen. Bevisvärdet är tveksamt om man inte får veta vem det är som vittnar och vilka motiv den personen kan ha.

I sin bok tar Lapidus upp ett exempel på hur anonyma vittnen kan få en helt motsatt effekt. Dessutom menar han att en sådan åtgärd kan påverka förtroendet för rättsstaten, och resonerar:

– Nu ska man vara klar över att rättssäkerhet inte är ett absolut begrepp, man kan ha mer eller mindre av den, och det är ingen tvekan att det kommer att ske viss urholkning vid införandet av nya lagar. Det viktiga är att vi behåller grunderna för rättssäkerheten genom domstolar och advokater.

Men samtidigt menar han att det är lika viktigt för samhället att allmänhetens och brottsoffrens förtroende för rättssystemet upprätthålls. Den som begår grova brott måste gripas och dömas till kännbara straff.

– Innan vi tog bort ungdomsrabatten så kunde du döda någon i Sverige och bara få en tredjedel av det straff du skulle fått i Danmark om du var under 21 år. Jag tror att väldigt många i Sverige upplevde det som djupt omoraliskt och började tappa förtroendet för vårt rättssystem.

Inga trasiga fönster

Ett stort problem för allmänhetens förtroende är att så få av till exempel gängskjutningarna faktiskt klaras upp. En annan del är att polisen inte finns där människor bor. Och blir någon rånad på en jacka, eller om ett inbrott sker, alltså mindre allvarliga brott, så lägger polisen ner ärendet direkt – även om det finns vittnen och till och med en video på förövaren. 

– Vi kan se tillbaka på närpolisen som kände både buset och den lokala handlaren liksom föräldrarna till barn som kunde vara i farozonen. Det gäller inte bara polisen, utan hela lokalsamhället. Man måste satsa på ett bygga upp lokala samarbeten. Man måste finnas där för att man ska få ett förtroende och polisen måste ingripa även mot de så kallade mängdbrotten. I New York fick man ner brottsligheten genom att ingripa mot mindre brott, det spred sig till all typ av brottslighet.

Grunden för det arbetet är den så kallade Broken windows-teorin. Det är en metod för att ingripa mot förslumning av områden, till exempel genom att inte acceptera att det finns trasiga fönster, nedkladdade hus, vandaliserade hissar, vilket ska leda till att kriminaliteten inom alla områden minskar.

Mer eller mindre svart

Hur svart nästa bok kommer att vara i Jens Lapidus serie om gangstern Teddy och advokaten Emily bestäms delvis av vad som händer i samhället. Boken blir nummer fem och kommer att avsluta serien.

Under sitt författarskap har Jens Lapidus språk också förändrats. I de första böckerna blev det snarast kvällstidningsprosa: korta meningar, mycket kraft. Nu är meningarna betydligt längre och rymmer mer eftertänksamhet.

– Jag tror det beror i hög grad på att karaktärerna i mina böcker förändrats. ”Snabba cash” handlade om unga killar medan de kommit in flera annorlunda karaktärer i mina senare verk och inte minst kvinnor. De pratar och resonerar på ett helt annat sätt och det avspeglas förstås i böckernas språk.