Allsvenskan har börjat. Men efter första matcherna handlar diskussionen varken om vunna segrar, tränares motgångar eller spelares genombrott. Allt handlar om våldet kring fotbollen. Först en död supporter på söndagen, i Helsingborg. Sedan kaos när AIK ska ta emot IFK Göteborg knappt ett dygn senare. Polisen lyckas förhindra så kallade firmor – huliganer – från att drabba samman. Däremot utspelar sig kaotiska scener på Friends arena. Knallskott, bengaler bränns och kastas, en åskådare tar sig in på planen.

– Aldrig mer! säger ett AIK-fan till Dagens ETC efter matchen.

Han har tagit med sig sin son för att se premiären.

– Jag ville ge honom en upplevelse men istället blev han chockad. Nu blir det ingen mer match förrän fotbollen får bort de här idioterna.

Skyller på svenska medier

Han avser huliganerna, den grupp av uppemot 700 personer – män – som finns runt allsvenska lag och är dokumenterat våldsbenägna.

Dagens ETC intervjuar en av dem, ”Daniel”, knuten till Wisemen – ”IFK Göteborgs mer hårdföra grabbar” – ökänd för att bruka våld både mot andra firmor och mot polisen. Daniel har själv blivit dömd för misshandel i samband med matcher. Han säger att han kan förstå att vanliga fotbollsbesökare blir rädda.

– Absolut. Med det är mer hur det beskrivs i medierna, att ultras pucklar på vanliga supportrar hur som helst. Så fungerar det inte. Det här sker bara mellan oss som har gett sig in i leken.

Vad var det då som hände i Helsingborg? Den dödade 43-åringen var en supporter och ingen huligan.

– Det kan vara mycket fylla på matchdagen. Alla kan dela ut en smäll. Skyll inte allt på oss.

”Vi sköter det här själva”

Daniel säger samtidigt att fotbollen drabbats av ”sorg”, att han nu tänker på vad den dödades familj måste gå igenom.

– Jag fick mig en tankeställare. Jag har en egen familj och vet att de skulle bli förstörda om jag råkade ut för något.

Han framhåller att det finns en kodex kring firmorna, att våldet har regler och gränser. Att engagera sig i extrema supporterkretsar är att ”ta en kalkylerad risk”, säger Daniel.

– Vi sköter det här själva. Men samhället har problem med att vi finns och frivilligt gör det här för laget och för kamraterna.

Han vill inte uttala sig om före­komsten av högerextremism och narkotikamissbruk i de egna leden. Men han säger att han själv har en ordnad tillvaro. Han kommenterar även att det i firmorna skulle råda ett våldsförhärligande och destruktivt manlighetsideal.

– Det är fel. Den här verksamheten gör mitt liv mer meningsfullt. Ja, våld är en del av det, men inte allt. Jag fastnade för gemenskapen, att vi alltid backar upp varandra, oavsett vad vi ställs emot.

Varför tror du att det nästan ­uteslutande är män som lockas av den här världen?

– Den är hård. Inte bara fysiskt, du måste vara beredd på att alltid behöva se dig över axeln när du rör du dig ute på stan.