Han föddes i Irans näst största stad Isfahan för 47 år sedan. Till Sverige kom han på 80-talet efter att ha flytt undan militärtjänsten under kriget mot Irak.

– Kriget började 1980. Jag gick i gymnasiet när det som kallades ”Småpojkars projekt” genomfördes efter några års krig. Armén behövde minröjare och plockade upp killar mellan 12 och 16 år. Jag tvingades till fronten för att röja minor.

Efter sju månaders tjänstgöring vid fronten fick han sin första permission. Tillsammans med två jämnåriga beslutade de  sig för att fly. I dag bor den ena av dem i Kanada och den andra i Tyskland. Att John Omoonian hamnade i Sverige var inget han hade planerat.

– Det var FN som placerade ut oss i de olika länderna när vi väl hade lyckats fly. Jag är för alltid tacksam mot kurderna som hjälpte oss att komma över gränsen mellan Iran och Turkiet.

Kände till Palme och Eliasson

Kunskapen om Sverige inskränkte sig till vilka Olof Palme och Jan Eliasson var. Olof Palme hade fått uppdraget att medla i kriget och Jan Elisson var hans rådgivare under medlingarna.

– De var välkända i Iran. Min mamma sade alltid att hon tyckte att Jan Eliasson var en snygg karl medan jag tyckte att Olof Palme hade utstrålning.

Efter att ha tillbringat tid på olika transitboenden hamnade han till slut i Nykroppa. Men det var inte första gången han var på flykt från Iran.

– Min pappa var journalist och hamnade i onåd under den gamla regimen under shahen som styrde landet som en kung före 1979. Familjen fick fly till USA och vi bodde i Long Beach utanför Los Angeles i tre år innan vi återvände när shahen blev avsatt i revolutionen 1979.

Bara ett år efter att revolutionen hade genomförts utbröt kriget mot grannlandet Irak. John Omoonian förklarar att medan Irak hade de tekniska resurserna i kriget så hade Iran de mänskliga. Det var som en sådan mänsklig resurs han tvingades att bli minröjare och flydde på nytt, fast denna gång utan resten av familjen. 

– Jag sade till min mamma att vi skulle ses om tre månader och vi sade inte hejdå till varandra ordentligt. Det tog 16 år innan vi träffades igen. Första tiden här i Sverige var jobbig med språket och längtan hem till familjen. Jag blev strulig och gjorde saker jag inte är stolt över i dag. Men till slut kom jag till insikt att jag måste göra något vettigt av mitt liv när jag hade lyckats komma hit och jag började plugga.

Engagemang i Socialdemokraterna

Det blev en lärarexamen och arbete i Lindesberg. Han engagerade sig också politiskt. Att det blev Socialdemokraterna hade med Olof Palme att göra.

– Jag glömde aldrig den karismatiske medlaren från Sverige. 

Numera är John Omoonian vice ordförande i socialnämnden i Lindesberg och ledamot av kommunstyrelsen och kommunfullmäktige. Nu när det kommer många ensamkommande flyktingbarn till Sverige tycker han från egna erfarenheter att Migrationsverket och kommunerna bör tänka på att inte placera barnen i fosterfamilj där ingen delar deras erfarenheter. Det är bättre att de kommer på boenden med flerspråkig personal tillsammans med andra som har gått igenom liknande upplevelser. Dessutom är det viktigt att frivilligorganisationer blir engagerade i flyktingbarnen så att de får svenska kontakter.

– Sport, kultur och politik, låt flyktingbarnen möta det svenska föreningslivet, säger John Omoonian.