– Levatormuskulaturen har inte varit på tapeten innan, och det är en förklaring till att förmågan att hitta skadorna är oerhört varierande. Många säger att de inte har en aning om hur man gör, medan andra tycker att det är självklart, säger Eva Uustal, överläkare vid kvinnokliniken på universitetssjukhuset i Linköping och den som initierat rapporten om förlossningsbristningar från SBU (Statens beredning för medicinsk och social utvärdering).

”Oerhört eftersatt”

Slutsatserna i rapporten var på sätt och vis väntade, menar Eva Uustal. Särskilt när det gäller den eftersatta forskningen.

– Vi har anat att forskningen på det här området är bristfällig, även om det har hänt mycket det senaste tio åren. Men nu har vi kunnat visa hur oerhört eftersatt det är även internationellt, säger hon.

Rapportförfattarna har också kunnat dra slutsatserna att mycket skulle kunna bli bättre med ganska enkla åtgärder – som att vara fler som undersöker den nyförlösta kvinnan.

– Vi såg att betydligt fler bristningar kan identifieras om den nyförlösta kvinnan undersöks av ytterligare en barnmorska eller läkare. Det blir ett samtal och en diskussion som gör att kunskapsmängden ökar för båda. Det räcker inte att bara lägga på handen och säga att allt ser bra ut.

En annan slutsats är att tydliga vårdprogram också är till stor nytta. Men i hur hög grad de används skiljer sig mycket åt mellan olika regioner, enligt Eva Uustal. Likaså vilken typ av uppföljning kvinnor med bristningar får.

– Hittills har knipövningar varit svaret på allt, men det kan få en motsatt effekt om man har smärtor på grund av en bristning. Det är som att säga ”gå ut och spring så blir det bra” till någon som har en menisk­skada i knät. Risken är att skadan förvärras.