– Jag hamnade på en 20 minuter lång försäljningspitch om hårtransplantationer. Frisören ville skicka mig till Stockholm där han hade kontakter som kunde göra det svart, mycket billigare. 

Gunnlaugur Magnússon berättar att frisören hela tiden gestikulerade mot sitt eget huvud.

– Han hade själv gjort en transplantation och det var som att han ville visa hur mycket yngre han ser ut. Men det enda jag såg var en ganska tunnhårig snubbe. 

Som dammet ur en grillpåse

Efter att han avstyrt alla förslag på resa till Stockholm och klippningen till slut var klar drog frisören fram sitt sista triumfkort – en svart sprej som han riktade mot hårbotten längst fram. 

Det såg mest ut som att jag hade strösslat ut dammet ur en grillpåse på hjässan. 

– Det såg mest ut som att jag hade strösslat ut dammet ur en grillpåse på hjässan. Jag köpte inte produkten.

Gunnlaugur Magnússon berättar att han alltid haft lite svårt för frisörer och nu blev det så klart ännu känsligare. Han berättar att de ofta bara drar fram trimmern och ”vroom rakar av allt”. Men han vill gärna behålla det hår han har kvar så han kan forma en frisyr med lite vax. 

Han har hittat två frisyrförebilder vars bilder han ibland visar upp hos frisören. Det är sångaren Sam Beam från bandet Iron & Wine och skådespelaren Mandy Petinkin från tv-serien ”Homeland”. 

– De är tunnhåriga längst fram, men de har lite mer hår i nacken istället. Jag får inte till det riktigt lika fint som musikstjärnor eller filmstjärnor, men jag får i alla fall en frisyr som jag kan leva med.

När han var yngre hade han långt hår och långt skägg. 

– Någonstans inuti mig sitter fortfarande en tonåring som vill ha långt hår. Även om jag är 45 nu. 

Vikarna blev djupare

Strax efter 30 började hårfästet krypa upp och han fick vikar som blivit djupare med åren. Håret mitt uppe på huvudet är mycket tunnare också.

– Många bestämmer sig för att raka håret då, men jag ser verkligen för jävlig ut med rakat huvud! Jag försöker göra det bästa jag kan med det jag har. Ibland har jag funderat på om jag ska bara raka det där små fjunen som är kvar mellan vikarna. Men sedan så tänker jag att det fortfarande finns en väg framåt, att jag har några år kvar. 

Men han har bett sin fru och barnen att säga åt honom när det är dags att raka av rubbet.

– Jag har sagt att ni måste berätta för mig när det börjar se för dåligt ut för jag kommer absolut inte att se det själv. Jag vill inte se tokig ut utan att fatta det!

Jag har haft så många fina män i mitt liv som varit flintskalliga. 

I Gunnlaugur Magnússons släkt finns många blanka, kala huvuden och han känner egentligen inte att det är så fruktansvärt att förlora håret.

– Jag har haft så många fina män i mitt liv som varit flintskalliga. Min farmors bröder blev flintskalliga väldigt tidigt, mina kusiner blev också skalliga i unga år. Min farfar blev både tunnhårig och gråhårig tidigt. Alla har haft glänsande hjässor. 

Tyst om att tappa hår

Men Gunnlaugur Magnússon har börjat tänka annorlunda kring håravfallet på senare år. 

– Min farbror och morbror dog väldigt unga. Jag är redan nu äldre än vad de var när de dog. Jag har tur som ändå får uppleva att åldras. Alla tecken på åldrande har jag börjat försöka tänka uppskattande om. Att bli tunnhårig, gråhårig och gråskäggig.

På en fest stegade en 90-årig släkting fram, tittade nära på Gunnlaugurs huvud och sa: ”Jo då, du håller på att tappa håret också”.

Annars finns en tystnad kring håravfallet. Gunnlaugur har nästan aldrig pratat med sina släktingar eller vänner om att tappa hår. 

– Jag har inte fört samtal om den här saken med särskilt många män. Och ofta när man har gjort det då har det varit raljant eller på skoj. Men det här är ju något som man kanske inte bara lever med utan kanske också något man sörjer.

Men i tystnaden pågår ett jämförande och ett mätande bland männen. 

– Det finns de där små gesterna som man märker av. Ofta om man inte setts på några år, och har blivit lite rundare, kan man se att andras blickar söker sig nedåt magen för att bedöma omfånget. Och detsamma gäller tunnhårighet. Man känner helt plötsligt att den andres ögon tittar lite mycket uppåt pannan. Visst ja, jag är tunnhårig, det är det som du kollar på. Jag förstår att vissa väljer att dra på sig en keps för att dölja flinten så att de slipper de där blickarna. 

Rullade upp det på det kala huvudet som en jättestor kanelbulle.

Keps i all ära men är det okej att kamouflera sitt håravfall?

– Det är definitivt en no go för mig. Att försöka gömma undan hjässan med de små fjun som finns kvar. När jag bodde på Island var det en person, lite av en karaktär, som hade långt hår på ena sidan och sedan rullade upp det på det kala huvudet som en jättestor kanelbulle. Han hade kanske behövt en vänlig familjemedlem som kunde säga att nu är det dags att tänka annorlunda. 

Ett riktigt hårresande exempel tycker Gunnlaugur Magnússon metalsångaren Devin Townsend var. 

– Han var fullständigt flintskallig men hade en långhårig krans runt huvudet. Då har det gått för långt!