Så är det inte längre. Fibromyalgi, muskelreumatism och ett pärlband av andra diagnoser har gjort att hon har ständig värk, trötthet och hon har dessutom en hjärna som aldrig stänger av eftersom hon som highly sensitive person, HSP, registrerar precis alla intryck, även sådana som andra inte märker, till exempel ljudet av en flygande fladdermus. Sådant sliter på en människa.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

– Jag blir lätt trött. Sådana lördagsaktiviteter som tjejer har för sig, att åka till Samarkand, är inget för mig. För det låter överallt och luktar överallt. 

Förlorat en del av sig själv

Det är inte svårt att förstå att hon blivit starkt begränsad i sitt liv. Även om hon säger att hon och hennes man inte är överdrivet sociala har de naturligtvis också saker för sig på sin fritid. Men det är inte alltid som det blir som tänkt. Det händer att hon blir tvungen att ringa och avboka sådant som hon bokat in i sista minuten.

– Den här sorgen över att ha förlorat mig själv, den kommer aldrig att gå över. Min man säger också ”ibland saknar jag den gamla Fatima” och då blir man ännu mer ledsen. Jag styr inte över hans liv, men det är klart att han påverkas av hur jag mår. Det är inte lätt för den som är anhörig heller att stå och titta på.

Sjukskriven i flera omgångar

Fatima Täck von Elern har varit långtidssjukskriven i flera omgångar. Den senaste sjukskrivningen avslutades i januari förra året då hon började arbetsträna på Funkibator.
– Jag har fortfarande en enorm drivkraft. I och med att jag började jobba där så tänkte jag att jag snart skulle kunna jobba heltid igen.

Hennes plan var att jobba 25 procent ett par veckor, sedan gå upp till 50 procent och så fortsätta därifrån.
– Men jag kom inte upp i de 25 procenten första året. Min man får fortfarande hjälpa mig upp ur sängen ibland.

Hon nådde 20 procent, sedan fick hon veta att hennes anvisningstid var slut, alltså den tid en person får på sig för att försöka ta sig tillbaka till arbetsmarknaden.
– Det var en fruktansvärt jobbig sorgeprocess att ta död på den där figuren på axeln som säger att jag kan jobba.

Trots detta fick hon faktiskt vara kvar på Funkibator där hon trivs  
mycket bra och tycker att de perfekta förutsättningarna finns för att hon ska kunna utföra ett arbete.
– Vi jobbar mycket på distans, så även om jag har fruktansvärt ont så kan jag sitta i sängen och kudda upp mig. Så då kan jag jobba fem minuter och sedan vila. Det här innebär att jag kan göra något. Att jag får göra något.

Kamp på två fronter

Samtidigt som Fatima Täck von Elern kämpar mot sin egen kropp har hon dragits ner av all den ansträngning som krävs för att få sjukersättning. Nu arbetar hon med en ny ansökan till Försäkringskassan som hon räknar med att skicka in under semestern. Den förra hon skrev avslogs i början på året, men då hade hon inte ork att överklaga. Blir det avslag den här gången också tänker hon däremot inte ge sig. Hon ska överklaga samtidigt som hon tänker skriva en ny ansökan. På så vis kommer hon hela tiden ha två ansökningar på gång.     

En bra sak, tycker hon, är att den nya ansökan kommer att landa hos en annan handläggare än den förra, kanske en som ”inte är lika snabb att säga nej”. Men varje ny ansökan med läkarintyg, personligt brev och andra handlingar är en prövning eftersom det inte går att veta om Försäkringskassan kommer att säga ja eller nej.

– Jag har i alla fall en make som arbetar och periodvis har behövt försörja mig och kanske kommer behöva försörja mig igen. Vi har ett stort antal människor som lever långt under fattigdomsgränsen i Sverige. Som dessutom har stora utgifter: sjukgymnast, kiropraktor, specialkost. Det är ett moment 22. Det är väl en jättebra idé att vi ska få ner sjuktalen, men du kan inte göra det genom att slå undan benen på människor.

Även om sjukersättningen blir beviljad blir hon inte fet på den. Just nu får hon ut 25 procent sjukpenning från Försäkringskassan, vilket motsvarar 1 500 kronor i månaden.
– Jag vet inte vad jag skulle få om jag får sjukersättning. Men för mig handlar det om ”ja, vi respekterar att du inte funkar hundra procent”.

Det Fatima Täck von Elern önskar sig är en egen inkomst, även om det skulle vara sjukersättning, och rätt att få jobba så mycket som hon orkar och på sina villkor. Riktigt så är det inte nu. Men i debatten hörs fler och fler röster som precis som namnet på en Facebookgrupp hon är med i är ”för en mänsklig sjukförsäkring”.
– Det är bra att det börjar puttra lite varstans. Jag tror inte det kommer hända något jättesnabbt, men politikerna måste lyssna.