En källa som ETC Malmö har fått ta del av uppger att den nu avlidne internen kom till avdelningen en vecka tidigare. Mannen ska ha sagt till vakterna att han mådde dåligt och bett om hjälp, vilket han inte fick. Vid 11.30-tiden den 2 december hittades mannen död i sin cell. Han hade då tagit sitt liv genom att hänga sig.

Michael Johansson, chef för Fosie kriminalvårdsanstalt, vill inte kommentera det inträffade.

– Jag kan bekräfta att en av våra fångar tog sitt liv. Det pågår nu flera utredningar, både av polisen, kriminalvården och efter en Lex Maria-anmälan. Jag kan inte förekomma dem genom att uttala mig om vad som har hänt, säger han.

Svårt att få hjälp

Enligt kriminalvårdens egna undersökningar så har en av tio interner på kriminalvårdens anstalter haft självmordstankar och många av dem har också någon gång försökt att ta sina liv. Trots det kan det för interner på landets fängelser ändå vara svårt att få hjälp när man mår psykiskt dåligt. Jonas Klinteberg, tidigare Malmöbo och intern på olika fängelser och numera redaktör för landets fängelsetidskrift Filen, är en av dem som har drabbats.

– Jag mådde väldigt dåligt när jag blev gripen och gick i tankarna att ta mitt liv. Jag bad att få träffa en psykolog redan vid första förhöret, men inget hände. Sedan bad jag att få träffa en i häktet på Davidshall och efter det i häktet på Porslinsgatan. Väl placerad på Norrköpingsanstalten fortsatte jag att tjata om psykolog, men inget hände, berättar han.

Jonas Klinteberg förflyttades ett par gånger mellan olika anstalter. Han mådde fortsatt psykiskt dåligt men fick trots det inte träffa en psykolog förrän efter 17 månader.

– Helt sinnessjukt, konstaterar han.

Kunde inte tala fritt

Jon Uppby lämnade i somras Fosie kriminalvårdsanstalt där han hade tillbringat fyra år efter att ha dömts för mordförsök. Han säger att han fick träffa psykolog, men att omständigheterna var sådana att han som fånge inte kände att han kunde tala fritt med denne.

– Psykologen antecknade allt jag sade i en rapport som min kontaktperson sedan kunde ta del av. Eftersom kontaktpersonerna är vakter och när man på Fosie dessutom får byta kontaktperson ideligen, så vågade jag inte berätta öppet om hur jag mådde, säger han.

Jon Uppby upplevde också att det kunde vara svårt att få träffa läkare eller psykolog.

– På Fosie fick man ofta tjata för att något skulle hända. Under kvällar och helger fanns där dessutom inte någon psykolog alls. De som mådde dåligt då fick vänta på hjälp till nästa vardag, säger han.

Fotnot: Jon Uppby är ett fingerat namn.