Till dem hör Peter Gjersvold. Han är 56 år gammal, född och uppvuxen i Jämtland och idag boende i Umeå.

– Jag ska åka till en styrka och ansluta mig till armén helt enkelt. Jag har satt mig in i hur hemskt och orättvist det här kriget är. Då tänkte jag att det pratas så mycket om det men det är ingen som gör nåt. Krig är fel, men jag tänker att om ingen gör nåt då får jag åka dit själv.

Rädd att inte komma hem

Han bestämde sig för att åka nästan direkt när invasionen inleddes och har sedan dess lagt dagarna på att samla in material. En del ska han lämna vid gränsen till de som flytt, resten ska komma ett förband till nytta. Bland annat är det elverk och mat, mer vill han inte berätta men han säger att det är ”ännu bättre grejer”.

– Första steget är att få lämna det till dem direkt, det är början. Vill de sen ha mer hjälp av mig då känner jag att självklart, då tar jag i vilken bössa som helst.

Någon militär erfarenhet har han inte, mer än utbildning.

– Men jag har ett jävla pannben, och är man med om saker i livet då förstår man också mer. Men jag är också rädd för att inte komma hem igen. Jag har ju barn. Det är det jag är mest rädd för, om det händer mig nåt så att barnen blir ledsna där hemma.

Hans tre vuxna barn har varit arga och ledsna sedan han tog beslutet.

– De frågar ”men varför ska just du åka?” Och det får nog alla höra som gör något sånt här farligt.

Men varför ska just du åka?

– Jag känner så starkt hur fel det här kriget är, och jag tror inte att svenska folket förstår hur allvarligt det är nu. Det kan knacka på vår dörr när som helst, det är jag helt övertygad om. Det här är bara början. Putin kommer inte nöja sig med Ukraina.

Flytt från Belarus

Kriget i Ukraina intensifieras. På torsdagen meddelade UNHCR att över en miljon människor flytt ut ur landet hittills, majoriteten av dem över gränsen till Polen, i vad de beskriver som den snabbaste och största massflykten sedan millennieskiftet. Färjebolaget Polferries bestämde tidigare i veckan att låta både hjälp­organisationer och ukrainska medborgare åka gratis med färjan, även de som återvänder till landet för att strida.

Litvin Alexander och Sergej Lushchuk har hämtat ut ryggsäckar och material från en organisation i Stockholm som delar ut grundläggande packning till frivilliga som vill strida för Ukraina. Sergej Lushchuk är från Ukraina och har varit i Sverige för att arbeta. Litvin Alexander berättar att han flytt till Sverige så sent som i somras.

– Jag flydde från Minsk, undan Lukasjenkos regim. Jag blev tillfångatagen av polis i augusti 2020. De misshandlade mig, fängslade mig och. Ja. Till slut lyckades jag fly. Men nu åker jag tillbaka.

Tidigare på dagen har han ringt sin familj och vänner i Belarus, de är alla i chock över hur fort saker eskalerat, berättar han. Nu har han alldeles nyss också pratat med några ryska vänner.

– Alla förstår att det är en gammal och galen person, som heter Vladimir Putin, som gjort det här. Världen är förändrad och det finns ingen väg tillbaka. Därför måste vi åka för att försvara friheten.

De lyfter sina väskor från marken, dubbelkollar sina biljetter och pass. Litvin Alexander säger att Ukraina inte är Putins enda mål, och att de åker för att försvara hela Europa.

– Hela den civiliserade värld­en attackeras av ett imperium av ondska. Därför måste vi återvända för att göra motstånd och kämpa för våra hemländer. Vi sitter alla i samma båt och vi måste hjälpas åt. Människor med rättspatos har inget annat val, säger Litvin Alexander.

– Vi är alla rädda, det är dumt att inte vara rädd nu. Men det jag är mest rädd för är att inte kunna försvara min familj och mitt land, det är min värsta rädsla. Att Ryssland ska ta över Ukraina, säger Sergej Lushchuk.

Ska få svenskar över gränsen

Strax innan färjan ska avgå kommer en yngre man in på terminalen. Han är helt klädd i svart bortsett från några detaljer på jackan, har munskydd och en mössa med glasögon. Ur militärryggsäcken sticker en pilbåge upp.

– Min grej är att jag ska försöka få så många svenskar som möjligt över gränsen till Polen, och så även barn. Jag har med mig lite grejer som de kan behöva, som mjölkersättning, välling och mat, säger han.

För Andreas Erixon var beslutet lätt, och han är inte orolig. Han vandrar mycket, och är van vid det mesta, säger han.

– Jag har min sjuåriga son och min flickvän därhemma. Jag har mitt allt hemma i Borås. Jag har alla intentioner att komma tillbaka till dem.

På frågan varför just han ska hjälpa människor ut ur Kiev svarar han:

– För att du inte gör det. Ganska lätt.