– Den strukturella rasismen genomsyrar hela samhället. Då behöver vi ha underlag för att analysera, och det enda sättet är att ha jämlikhetsdata. Man får själva, anonymt och frivilligt, kategorisera sig för att det ska kunna ge ett större underlag för hur rasojämlikheten ser ut i Sverige idag. Om den ens finns, det vet vi ju inte eftersom vi famlar runt i mörkret nu. Först när vi fullt ut har kartlagt diskrimineringens utbredning kan vi införa riktade åtgärder och avsätta tillräckliga resurser. 

Frågan om jämlikhetsdata är omdebatterad, ser ni inga problem? 

– Det finns i en rad EU-länder och det är ett bra sätt att se hur diskriminering kan finnas inom en rad områden i samhället, inte bara på arbetsmarknaden utan också i bostadssegregation, inom hälso- och sjukvården, skolan eller våldsutsatthet. 

Ni kräver också utbildning av domare om rasism och ändringar av reglerna för rättegångskostnader, hur ska det gå till?

– Vi ser att människor som utsätts för rasism och diskriminering har väldigt små möjligheter att driva rättsprocesser. DO fick in över tusen anmälningar avseende etnicitet under 2021, men i endast tre fall kunde rättsväsendet finna att diskriminering på basen av etnicitet hade ägt rum. Och om du skulle förlora så blir det väldigt höga rättegångskostnader, så vi vill att motpartens kostnader endast ska betalas om det är uppenbart att det inte funnits grund för att väcka talan. Lagstiftningen är undermålig. Vi ser att det kan vara väldigt svårt att döma vid hatbrott och att uppklarningsprocenten är väldigt låg, där afrosvenskar är den grupp som utsätts alla mest för hatbrott. Rättsväsendet behöver utbildas i hur rasism påverkar hur bedömningar görs i domar.