– En kille föll rakt igenom, fem våningar upp, här på det här bygget för ett tag sedan, eftersom träet i landgången var helt genommurket. Det är samma sak på varenda byggarbetsplats. Ställningarna är ett ständigt problem, säger Filip Allansson, 29, som jobbar som snickare.   

Han får medhåll från sin kollega Åke Eriksson, 63. 

– Ja, man blir jävligt less, för det händer aldrig något. Det blir aldrig bättre, säger han för att sedan konstatera att alla byggnadsarbetare går sönder på ett eller annat sätt i kroppen. Själv har han förlorat ett finger, fått vibrationsskador som satt sig i händerna och ett par axlar som hoppat ur led mer än en gång.   

– Ingen kommer ut hel på andra sidan, säger Åke Eriksson.  

Livsfarligt slarv 

Casper Hedlund, 25, är skyddsombud och gjuter betongfundament på bygget. Han kan intyga att många av hans kollegor känner sig otrygga på jobbet. 

– Det är det kollektiva skyddet som brister, saker som räcken och dåliga byggnadsställningar. Maskinerna vet man ju hur de funkar, men ställningsmaterial som är gjort av trä och förruttnar, det är där man blir osäker. Man vet inte om man kan ta ett steg ut på en ställning utan att ramla igenom. Jag for själv igenom med ena foten för nån vecka sedan, säger han. 

På ett tidigare bygge som Caper Hedlund jobbat på for en stålcontainer på tre gånger tre meter rätt upp i luften och slog sönder allt i sin väg. Mirakulöst nog blev ingen skadad.   

– Det var tyvärr mitt eget fel den gången. En byggkran skulle släppa ned den här containern som hängde i fyra stroppar, en i varje hörn. Jag tog bort stropparna på min sida och uppfattade det som att elektrikern som stod på andra sidan hade släppt på sina, så jag signalerade till kranmaskinisten att allt var klart, men en stropp satt kvar på elektrikerns sida, så när kranen svängde iväg for ju containern med. Jävlar vad det small när den slog i byggnadsställningen och for i backen!

Orsaken till att det blir på det här viset menar han är det pressade tidsschemat. Tempot ska hela tiden hållas uppe, vilket gör att slarvfel händer – slarvfel som kan kosta människoliv. 

– Man känner sig pressad att vara effektiv. Produktionen måste ju rulla på. Vi har bara en byggkran, så varje gång nån använder den kan ingen annan röra den. Jag har förstått att piloter har lite samma problem när de ska landa flygplanen, att de hellre försöker landa än att cirkulera ett varv till för säkerhets skull. Det finns ett begränsat antal landningsbanor liksom, det är samma med byggkranen, säger Casper Hedlund.  

Krav och press uppifrån

Tidspressen och det höga arbetstempot handlar i sin tur om att arbetsgivarna i byggbranschen ligger på för att säkra kostnadseffektiviteten på byggena. 

– Ja, jag försöker förklara för min arbetsgivare att de kan få det snabbt och ni kan få det bra och ni kan få det billigt. Men ni kan inte få alla tre, säger Casper Hedlund. 

Som skyddsombud är hans roll ändå att förebygga arbetsplatsolyckor i den mån det går. 

– Det är ju vi fackliga på arbetsplatsen som får se till att stå upp för våra arbetskamraters skydd och säkerhet. Vi måste våga säga till varandra när vi slarvar om det ska kunna bli någon förändring. Men det är en rätt otacksam roll att sätta sig i. Det är inte jättekul att gå och säga till polarna som du sitter och käkar med fem dagar i veckan att de gör fel. Men det räddar människoliv.

Åke Eriksson menar att tempot var ännu mer uppskruvat förr då man som byggnadsarbetare i regel jobbade på ackord. 

– Arbetsgivarna vill ha tillbaka ackordjobbet, för att få upp tempot. Men då blir det automatiskt mer slarv med säkerheten, så jag gillar det inte, säger han.