Medlemmen som har allra bredast leende i lokalen heter Inaya Mohseni. En nybliven 18-åring med en krullig kalufs, som bär en mörk brottartrikå med klubbens logotyp på bröstet. Han hör till de kortare som tränar här i kväll, men kan samtidigt skryta med att kanske ha byggt upp allra bäst fysik. 

– Jag har tränat i klubben sedan 2015, samma år som jag kom till Sverige. Varje gång jag var arg eller ledsen så kom jag till brottarhallen och tog ut allting där. Det var det enda sättet som kunde få mig att slappna av, berättar Inaya Mohseni. 

De många timmarna i brottarhallen har redan lett fram till sju SM-guld, en enastående bedrift. Men berättelsen måste börja i Afghanistan. Vi hittar en lugn vrå utanför brottarhallen där vi kan prata. 

Brände ner huset

Inaya Mohseni växte upp med sin familj i närheten av den centralafghanska staden Maidan. När han var elva år kom talibanerna och brände ner deras hus. Då tvingades familjen fly bort till huvudstaden Kabul. Där brukade han ibland dela ut reklamblad för att hjälpa familjen med en extra inkomst. Inaya Mohseni berättar att han en dag delade ut reklam med kristna budskap på, något han själv var omedveten om. Den lokala polisstyrkan i Kabul betraktade detta som olagligt. Inayas släkt reagerade ännu starkare på nyheten. De kände att hedern stod på spel.

– De ville ta mitt liv. Så vi fick fly, jag och mina föräldrar. När vi hade kommit till Iran så tappade jag bort mina föräldrar där. Sedan kom jag ensam hit.

Inaya Mohseni kom till Sverige som flykting och asylsökande sommaren 2015. Han säger att han inte har haft någon kontakt med sina föräldrar sedan dess. Det här är tufft att prata om. 

– Men sedan jag hittade brottarklubben så känns det som att jag fötts på nytt. Jag har träffat jättesnälla människor här.

Inaya Mohseni visade sig snabbt vara en stor talang på brottarmattan. Han tävlade mot juniorerna, viktklass 61 kilo, och vann guld. När Svenska Brottningsförbundet arrangerade SM i fristilsbrottning i mars i år, tävlade Inaya även mot seniorerna. Ännu en gång vann han guld i sin viktklass, trots att han då bara var 17 år.

– Jag har vunnit både inom grekisk stil och fristil. Under det senaste året har jag tagit ett guld i junior och ett annat i senior. Sju guld har det blivit totalt, säger Inaya Mohseni. 

Fick integrationspris

Framgångarna inom brottningen har gjort att han blivit välkänd på sin gymnasieskola här i Västerås, där han ska börja andra året på VVS-programmet för att bli rörmokare. Han har flera tusen följare i sociala medier. Och här på klubben är han omtyckt och uppskattad av alla, inte minst för den personliga utveckling han gått igenom.

Västerås brottarklubb är en medveten förening. Under de senaste åren har många flyktingar sökt sig till klubben. Man har arbetat för att integrera dem både där, och i samhället i stort. Den första tiden såg man stora kulturkrockar, till exempel i frågan om att även kvinnor deltar i klubbens träningspass. De killar som inte kunde acceptera detta, gav sig av. Andra tog sig en rejäl funderare, och stannade kvar. Under träningspasset brottas Inaya Mohseni med en kvinnlig medlem i klubben, Fanny Gårdnäs. De är vänner, ler och turas om med att kasta varandra i mattan.

Brottarklubben fick nyligen ta emot ett integrationspris av Västerås stad som tack för sitt engagemang. Men man har även velat markera mot homofobin inom brottarvärlden, genom att gå med i Västerås Pride i juni i år. Även Inaya Mohseni gick med, av egen vilja, eftersom han säger att han fått nya värderingar under åren i Sverige. 

– Det finns afghaner i min skola som har andra slags tankar. Jag försöker hjälpa dem. 

Har fått tre avslag

Men ingenting av detta ser i slutändan ut att ha gynnat eller hjälpt Inaya Mohseni. Han berättar att det tagit 2,5 år för Migrationsverket att utreda allting. Sedan har de i slutändan sagt att de inte tror på hans historia, om att han tvingats fly landet för att undkomma både polisen och hedersvåld från sin släkt. Migrationsverket tror inte heller på att Inayas föräldrar är försvunna. I maj fyllde han 18 år, och nu pekar det mesta på att han i likhet med många andra afghaner i Sverige kommer att bli dömd till utvisning. Eller döden, som Inaya Mohseni vill kalla det. 

– Jag vill inte åka till ett land som det är krig i. Jag är dessutom shiamuslimsk hazar, vi är extra utsatta i Afghanistan där folk säger att vi inte har rätt att leva. Jag är försiktig här i Sverige med att säga att jag är hazar.

Om Sverige kan garantera att hans liv är i säkerhet, då kan han acceptera att åka tillbaka, förklarar Inaya Mohseni. Men i annat fall kan han inte förstå hur Sverige, där det heter att alla människor är lika mycket värda, kan sända flyktingar tillbaka till Afghanistan där människor som han förtrycks och dödas. Där de talibaner, som först gjorde han och hans familj till flyktingar, nu bara blir starkare och starkare.

Inaya Mohseni har fått tre avslag under sina försök att få permanent uppehållstillstånd. I torsdags var han tillbaka för ett möte med Migrationsverket och fick veta att beslut kommer inom ett par veckor. Det kommer antagligen att sluta med att Inaya måste lämna landet. Om han inte samarbetar med myndigheten, så kontaktas polis för att hjälpa till att verkställa en utvisning. Eller, så omprövas hans ärende på nytt. Chansen är dock liten att han får en omprövning.

Tankarna och oron över framtiden gör att Inaya Mohseni har svårt att sova på nätterna. Han säger att han är väldigt nervös, väldigt rädd. De dåliga tankarna har kommit tillbaka.

– Jag har mardrömmar. Jag har allting här i Sverige, har vuxit upp här, kommit in i samhället och har många vänner. Men nu ska det här livet tas ifrån mig. 

Stöds av ledningen 

Även i brottarklubbens ledning reagerar man starkt på utvisningshotet. En av tränarna frågar sig hur det kan gå till på det här sättet, trots att man gjort allting rätt. Klubbens ordförande, Kalle Alm, känd från ett filmklipp på Youtube där han pratade arabiska med en irakisk familj, säger att han är väldigt orolig för Inaya Mohseni. Hur kan det gå så här, trots att Inaya visat sådana framsteg i sin integration?

Det är en berättelse bland många, om Sveriges utvisningar till ett krigshärjat land som är halvt kollapsat. Och en berättelse om hur Sverige då även mister en av sina mest lovande unga brottare.

– Jag har tyvärr inte fått tävla internationellt ännu, eftersom jag inte har något uppehållstillstånd. Men jag skulle gärna representera Sverige i stora tävlingar i framtiden. Jag har ju redan sju SM-guld, säger Inaya Mohseni.