Året är 1995 och det är partikongress i Alingsås. Fram till podiet skrider en pojke och argumenterar självsäkert för sänkt rösträttsålder. Händelsen blir närmast mytomspunnen eftersom pojken bara är tolv år gammal. Namnet är Gustav Fridolin. I dag är han 31 och har alltså redan nära 20 års erfarenhet av politik. För de flesta själva sinnebilden av en politisk broiler.

– Han skulle hata det själv. Hela sitt vuxna liv har han försökt att inte vara broiler. Han är ideologiskt emot yrkespolitiker och framhåller gärna sitt läraryrke som han hade under några få år. Men en person som gått in i politiken som tolvåring och är uppvuxen i den, det är klart man måste säga att det är en broiler. Han har fått väldigt mycket makt väldigt tidigt, säger Michaela Möller, en av författarna till nysläppta Broilers – de nya makthavarna och det samhälle som formade dem.

Kometkarriärer

Hon och kollegan Anders Rydell porträtterar en rad unga politiker som Annie Lööf och kristdemokraten Ebba Busch. De är alla födda på 80-talet, precis som författarna själva. Idén till Broilers föddes genom en fascination över att unga personer ur deras egen generation gjorde politisk kometkarriär.

– Jag är född 1983, som Gustav Fridolin och Annie Lööf. När de blev valda till partiledare kort efter varandra kände jag att det var en stor roll för så unga personer. Det är dessutom ganska unikt förstod vi när vi pratade med vänner utomlands. Vi har många unga personer i de skandinaviska parlamenten jämfört med i andra länder. De syns också väldigt mycket och lyfts fram av partierna, säger Michaela Möller.

"Kan klättra högre snabbare"

Författarna målar upp en delvis mörk bild av det samhälle som format de nya politikerstjärnorna. För dem är folkhem och klassisk svensk trygghet bara minnen. Istället växte de upp och lever i i en tid då klyftorna aldrig varit större – mellan rik och fattig, stad och landsbygd, arbetande och arbetslösa. Det gäller att slå sig fram, vara medial och spektakulär för nå toppen i politiken. Borta är forna tiders gnetande i ungdomsförbund och kommunpolitik som förhoppningsvis till sist belönades med en riksdagsplats av partiet.

 – Det finns ett vinnar-förlorarperspektiv i dagens individualiserade samhälle. Man kan klättra högre snabbare, men också falla djupare. Allt fler unga står utanför både utbildning och jobb, men det är bara framgångssagorna som syns. I dag gäller det att vinna, annars kan man försvinna och hamna helt utanför, säger Michaela Möller.

De unga politikerna är också mer ovilliga att följa partipiskan än sina äldre kollegor. Likt entreprenörer representerar de sig själva och har egna dagordningar. De vill bryta ny mark och nöjer sig inte med att anonymt och troget tjäna partiet som representanter i något obskyrt utskott.

Personifierad politik

Politiken blir allt mer personifierad och det egna, unika budskapet blir allt viktigare för att locka väljare.

– Politik kommer alltid att handla om långsiktigt arbete. Men det kanske inte alltid är de som gör det största arbetet som får mest kredd, eftersom allt mer handlar om att skrika högst och höras mest. Men det kommer aldrig att bli så att de unga tar över politiken helt. Politik är ju speciellt på så sätt att den ska kunna regleras efter representativitet för att spegla samhället, säger Michaela Möller.