Hallo, 27 år, Paiman 22 år och Shadia, 2 år

Hallo och Paiman från norra Kurdistan har varit på flykt med sin tvååriga son Shadia sedan den 20:e augusti. Familjen befinner sig på flykt till följd av Islamiska statens terror.

– De dödar människor i islams namn, men de är inga riktiga muslimer, säger Hallo som arbetat som gränspolis.

Från Turkiet gick de in i Bulgarien, vilket tog drygt sju dagar.

– Vi har åkt bil och gått till fots genom hela Europa, säger Hallo.

De planerar att ta sig vidare för att söka asyl i Finland, där de hört att det ska vara lättare än i Sverige att få uppehållstillstånd.

Ahmed, 34 år

Ahmed är från Bagdad där han arbetat som journalist, vilket, berättar han, är mycket farligt i Irak idag. Han har sett många människor som blivit dödade i terrordåd. Människor protesterar högljutt på gatorna mot regimen och mot terrorn, men Ahmed själv har gett upp.

– Det går inte att förändra situationen med protester.

Som många andra flyktingar tog sig Ahmed från Turkiet till Grekland med båt på Medelhavet.

Han såg inte själv någon som drunknade under båtresan, men säger att de alla hört talas om dem som omkommit.

– Alla var väldigt rädda på båten. Kvinnor och barn grät mycket.

Ahmed planerar att ta sig vidare till Belgien för att söka uppehållstillstånd. Därifrån vill han sedan sända efter sin familj, som är kvar i Bagdad.

Iamiag, 29 år

Iamiags man var nattklubbsägare i Bagdad och blev därför hotad till livet av Islamiska staten.

– IS sa åt oss att stänga ned nattklubben, men vi vägrade. Då hotade de oss till livet, det blev så allvarligt att vi tvingades att fly.

Familjen försökte först gömma sig för terroristerna och flyttade därför runt mellan olika adresser i Bagdad. Men IS letade gång på gång reda på dem.

Iamiag tog sig med sin familj från Turkiet till Grekland i en liten båt.

– Vi var jätterädda. Det var en liten båt avsedd endast för 40 personer, vi var 65 människor på den.

Familjen vill gärna stanna i Sverige, som de tycker verkar vara ett tryggt och bra land.

Ahmed, 23 år

Ahmed är från Bagdad i Irak och har varit på flykt sedan den 29 augusti. Han säger att han tagit samma väg som alla andra flyktingar genom Europa. Han har vandrat och åkt bil genom Turkiet, Bulgarien, Makedonien, Serbien, Ungern, Österrike och Tyskland. Ahmed har flytt från Bagdad till följd av terrorattentaten som plågar staden.

– Bomber smäller hela tiden, det går inte att leva där, det finns ingen framtid.

Ahmed säger att han vandrat mer än vad han åkt bil på sin väg genom Europa.

– Det har varit väldigt tufft. Vi har fått leva längs med vägen och sova i regnet.

Nu ska han försöka ta sig vidare till Belgien. Detta eftersom han fått höra att asylärenden prövas snabbare där än i Sverige.

Adnan, 38 år

Adnan är från Adleb i Syrien och har varit på flykt sedan den 25 augusti. I sin hemstad fick han sitt hus nedbränt till grunden.

– President Assad vill ha ut mig i kriget, men jag vill inte döda mitt eget folk. Jag har sex barn och fruktar kriget. Jag vill finna ett tryggt land för min familj.

Från Turkiet till Grekland tog han sig i en liten ostadig gummibåt.

– Det var höga vågor på havet och den lilla gummibåten var bara avsedd för 20 personer. Vi var 45 stycken på den. Det var väldigt farligt.

Adnan som arbetat som språklärare i sitt hemland har fått ett gott intryck av Sverige, men vill ta sig vidare till Norge.

– Sverige är mycket bra. Människor tycks älska oss här, och vi flyktingar älskar er. Men jag har vänner i Oslo, därför vill jag dit.

Mamoan, 32 år

Mamoan från Idlib i Syrien är på flykt till följd av kriget och bomberna som slår mot civilbefolkningen i hemlandet. Tre av hans vänner har omkommit då bomber slagit ned i deras hus.

– I Syrien är man tvungen att välja sida, regimen eller oppositionen. Men jag vill inte, jag vill ha ett tryggt land för min familj.

Han berättar att han i hemstaden bott i ett hus med källare. Så fort de sett ett flygplan på himlen har de sprungit ned i källaren för att söka skydd.

– Men ibland hinner man inte. Särskilt farligt är det på natten då man sover. Jag har försökt att inte sova, man måste ständigt hålla ögonen på himlen.

Hans familj är kvar i ett flyktingläger vid den turkiska gränsen. Mamoan säger att han vill få hit dem så fort som möjligt, så att barnen får gå i skolan. Därför kommer han inte söka asyl i Sverige utan ta sig vidare till Norge, där han hört att det ska gå snabbare att få uppehållstillstånd. Men Mamoan oroas över att han blev registrerad i Tyskland.

– Jag ville inte bli registrerad, men våldsamma poliser gav sig på mig med batonger. De tvingade ned mig på marken, slog mig med batonger, tog mitt pass och mina fingeravtryck.

Hummam, 35 år och Haiderh, 15 år

Hummam och hans son Haiderh flydde tillsammans med resten av sin familj från Mosul redan den 10 juni 2014.

– Islamiska staten kom och beslagtog vårt hem och våra pengar, samt hotade att döda oss. Vi försökte fly över den norra gränsen, men det gick inte. Så vi har bott ett år i Bagdad.

På vägen i bil från Iraks norra gräns mot Bagdad bad föräldrarna barnen att blunda och inte titta ut genom bilens fönster. Längs med vägen låg döda människor med avhuggna huvuden.

– Jag har arbetat som lärare och konstnär. Därför har jag blivit hotad till livet, man får inte ägna sig åt konst, säger Hummam.

Vid den ungerska gränsen blev de uppehållna i fyra dagar. Där blev de också attackerade med tårgas av den ungerska polisen.

– Min pojke höll på att tappa fattningen totalt, han trodde att han skulle dö.

De har ständig kontakt med resten av familjen över telefon och planerar att ta sig vidare till Finland, eftersom de hört att asylärenden tar allt för lång tid i Sverige.

Jovid, 15 år

Jovid från Kabul i Afghanistan har tagit sig hit ensam efter att hans pappa blivit dödad i kriget. Resan, som tagit två och en halv månad, beskriver han som en mardröm.

– Jag har betalat smugglare och tagit mig fram till fots, med bil och tåg. Om nätterna har jag sovit utan skydd i skogen.

Hans mamma och syskon är kvar i Kabul. Jovid förklarar att de är väldigt fattiga och att pengarna som fanns bara räckte till hans resa.

– Det var ett jättesvårt och tragiskt beslut att lämna min familj, men det finns ingen framtid i Afghanistan. Jag hoppas på att kunna bygga en framtid för mig själv här i Sverige.

Hassan, 46 år

Hassan har tidigare arbetat som domare vid Bagdads domstol, men blev tillsammans med halva personalstyrkan uppsagd då den nya regeringen tillträdde.

– En vän och kollega till mig blev delad på mitten av IS. De placerade ut kroppsdelarna i olika städer för att markera.

Under dagen på Stockholms centralstation passerar 300–400 män, men inte mer än totalt åtta kvinnor. Hassan förklarar att kvinnor och barn lämnas hemma för att sedan sändas efter, eftersom resan genom Europa är så pass svår.

– Vid den makedonska gränsen blev vi kvarhållna i två dagar. Det regnade och var mycket kallt. Polisen attackerade oss med batonger och de gjorde ingen skillnad på män, kvinnor och barn. Alla fick ta emot slagen.

Hassan planerar att ta sig vidare till Finland, där han hört att det går snabbare att få uppehållstillstånd.

Kamal, 26 år

Kamal arbetade i Bagdad som försäljare i en klädbutik, men säger att han inte kunde sova om nätterna till följd av oron för alla bomber som briserade. Två av hans vänner i Bagdad har blivit dödade.

– Jag hade träffat dem båda kvällen innan. Nästa dag var de döda. Det är fruktansvärt, jag har varit så rädd att jag inte kunnat sova om nätterna.

Kamal kom till Sverige för tre dagar sedan och är idag vid centralstationen för att möta en vän som kommit med tåget från Malmö.

– Vi har fått jättegod mat och sängar på flyktingboendet. För första gången på många år har jag kunnat sova ut på riktigt. Det är underbart. Ända sedan jag var barn har jag hört skottlossning på gatorna varje natt. När vi kom till Stockholm stod människor på perrongen och applåderade. Jag älskar Sverige och vill gärna stanna här.

Munketh, 35 år

Munketh från Basra i Irak säger att han är på flykt eftersom den regimtrogna milisen vill se honom död.

– Jag var gränspolis i norra Irak och fördömde milisen för deras handlingar, då försökte de döda mig. Fem av mina vänner har blivit dödade av dem. Det går inte att lita på någon i Irak.

Munketh bodde på samma hotell som den treåriga syriska pojken Alan och hans pappa i turkiska Bodrum. Han hade egentligen planerat att åka med samma båt som dem, men åkte i stället dagen efter.

– Även den båten sjönk och vi tvingades simma tillbaka till den turkiska kusten. Åtta människor drunknade. Men den tredje dagen kom jag med en båt som tog mig till Grekland. Det var en liten båt lastad med 85 män, kvinnor och barn.

Nu kommer Munketh söka asyl i Sverige och vill få hit sin familj så snart som möjligt.

– Jag söker bara fred och trygghet.

Madeed, 24 år

Madeed har arbetat som film- och teaterregissör i Bagdad. Han säger att varken regimen eller Islamiska staten tolererar någon form av konstnärliga uttryck.

– Två av mina vänner har blivit mördade av den regimtrogna milisen. Jag vet inte ens varför, men ingen lever tryggt i Bagdad. Man kan råka illa ut bara för att vara vän med fel person.

Från Turkiet till Grekland tog han sig i båt på Medelhavet.

– Båten bakom vår sjönk så jag hoppade i och räddade min vän som inte kunde simma. Sju personer hoppade i och hjälptes åt med att få upp allihop i vår båt.

Vid den ungerska gränsen såg hans grupp polispatrullerna på håll och gömde sig därför bland grödorna på en åker. Morgonen efter tog de sedan en taxi in till Budapest.

Madeed ska ta sig vidare till Finland, som han hört ska vara ett bättre land för flyktingar än Sverige.

Abd-Almutalb, 43 år

l Abd-Almutalb från Bagdad har befunnit sig på flykt sedan den 1 augusti.

– IS kom och sa att vi måste flytta från vårt hem. Om vi inte flyttade skulle vi bli dödade. Dödar de inte dig så dödar de någon anhörig till dig.

Från Turkiet till Grekland tog han sig likt många andra i en liten ranglig båt. Nära den grekiska kusten sjönk båten, men kustbevakningen befann sig i närheten och samtliga passagerare blev uppdragna ur vattnet och räddade.

– Jag var inte själv rädd. Men kvinnorna och barnen grät och bad om att gud skulle skona deras liv.

I Ungern blev han internerad i ett flyktingläger, utan mat och vatten i fyra dagar. Nu är han mycket trött och vill vidare till Finland, som han hört ska vara ett gästvänligt land.

Saad-Abd, 47 år

l Saad-Abd har arbetat som bilförsäljare i Bagdad och likt många andra tagit sig tillsammans med flyktingströmmen genom Europa. Han säger att han flytt från konflikten som råder i Irak och att hans familj blivit mordhotade flera gånger.

– Det är attentat överallt i Bagdad. Situationen är helt ohållbar. Det går inte att leva där.

Nu vill han så snart som möjligt få asyl i ett tryggt land, vilket som helst. Därefter ska han föra dit resten av sin familj.

Bilder: Carlos Zaya

Fotnot: Dagens ETC har med hänsyn till de intervjuade personernas vilja valt att bara skriva ut deras förnamn.