Det är en omöjlig uppgift att ha koll på allt som publiceras, pushas och marknadsförs under ett år, även med ett begränsat bevakningsområde. Underlaget är oändligt och mycket tid går åt att bara sortera bland det som redan finns. Men samtidigt som många är trötta på sociala medier och nättrender är dessa flöden en oumbärlig källa till nyheter, vinklar, röster och citat som förtjänar att lyftas upp och förevigas.

Jag har ibland beskrivit jobbet som en tryffeljakt i cringe-skogen, där cringe står som samlingsbegrepp för texter, bilder och filmer som får dig att rygga tillbaka, sucka, säcka ihop, rysa eller göra en ofrivillig grimas.

Följ med på ett inre och yttre äventyr ut i de digitala provinserna.

Den här texten är min årskrönika med utvalda godbitar från online-året som gått. En del har vi skrivit om i tidningen förut medan annat är godis direkt från min privata samling. Kriterierna för listan är att det ska ha hänt i år och på något vis täcka in nätkultur, skämt, jargong eller personligheter och profiler som är särskilt synliga online.

Sätt dig bekvämt, ta ett djupt andetag och följ med på ett inre och yttre äventyr ut i de digitala provinserna. Godbitarna presenteras utan inbördes ordning.

1. Jimmie Åkessons hawaiiskjorta och fötter

I augusti i år stormade det rejält kring Sverigedemokraterna när Richard Jomshof och Björn Söder orsakade Tidögängets hittills största öppna konflikt. Björn Söder kallade statsminister Ulf Kristersson för pedofilvurmare för att han hängde en prideflagga på Sagerska och Richard Jomshof fördjupade Sveriges internationella säkerhetskris med nedsättande kommentarer om islam och muslimernas profet Muhammed. 

Avgångskraven haglade mot de båda SD-topparna och den politiska pressen ökade rejält. Det är den typen av situationer som kräver politiskt ledarskap – och partiledare kan förväntas kommentera och till och med agera om trycket blir för hårt. 

Vad gjorde Jimmie Åkesson mitt i hetsen? 

På en bild upplagd av Ulf Hansen, konspirationsgubbe och trummis i rasrockbandet Ultima Thule, ser man partiledaren barfota och iklädd en färgglad hawaiiskjorta och bastkjol. Det är dags för sommarfest med hawaiitema i Sölvesborg!

Inlägget är med på årets lista för den unikt dåliga tajmingen, och för att det är så sällan som partiledare bokstavligen visar framfötterna.

2. Barnidol i blåsväder – gick till högerextrem sajt

Allt började med en utmärkt poddserie av journalisterna Alice Aveshagen och Henning Eklund, reportrar på Svenska Dagbladet. Det är Youtube-fenomenet och barnidolen Pontus Rasmusson som granskas för sitt innehåll och diverse uppmärksamhetssökande upptåg i sociala medier. I videoklipp, chattar och kommentarer har han varit gränslös, lurig och ofta anspelat på sex till en publik som till stor del består av barn. Samtidigt har han tjänat stora pengar på samarbeten och donationer. Det var en uppfriskande granskning av en lite annorlunda makthavare.

Rasmusson själv fick panik, och granskningen resulterade i att Youtube stängde ner alla hans kanaler. I sökandet efter alternativa videoplattformar hittade han Rumble som snabbt fick bli ersättningen när cashen skulle in. Till sin unga publik marknadsförde han, som en av det unga internets största profiler, en plattform som är allra mest känd för att vara en högerextrem version av Youtube. Och nu även hem för Rasmussons innehåll med pranks, slajm och sketcher. Det är så unikt samtida att det blir en självklar placering på listan.

3. Timbro arbetarlajvar som matbud

Ingen topplista om dumheter är komplett utan Timbros tokerier. I mars i år bestämde sig Fredrik Kopsch, chefsekonom på den marknadsliberala tankesmedjan, för att göra ett reklamsamarbete med Foodora. I fyra dagar skulle han iförd Foodoras rosa uniform lajva matbud i Stockholms innerstad. Arbetet sändes live med kommentarer om marknadsekonomi, gigjobb och reklam för hur bra det är att jobba för Foodora.

Till skillnad från matbuden skulle Kopsch inte leva endast på inkomsten från Foodora, eftersom han själv minsann har helt andra utgifter. Istället ska sändningarna ge ”någon form av inblick i hur det är att cykla som matbud i Stockholm”. 

Timbro var bokstavligt och bildligt talat ute och cyklade. Och chefsekonomens innovativa friskvårdsåtgärd skedde helt utan risk medan anställda cykelbud som streamar sitt arbetspass, opinionsbildar i den rosa uniformen, eller välter cykeln får varningar, ”strikes”, med risk för uppsägning.

Personligen tyckte jag att sändningarna var underhållande – just för att de är otroligt dumma. Nästa år på jubileumsdagen hoppas jag på en Timbro-sändning där ett matbud får hoppa in och jobba som chefsekonom i några timmar. 

4. Moderaternas gäng-wrapped

Ibland ser man inlägg som får en att hoppa till. Det kan handla om innehåll som är så undermåligt, missvisande eller absurt att man undrar hur många som varit inblandade i framtagandet – och hur de mår på ett personligt plan. 

Moderaternas Instagraminlägg om årets skjutningar fick mig att säga ”Vem godkände det här?” rakt ut.

Inlägget ska se ut som Spotifys årliga sammanfattning, Wrapped, av hur användare har lyssnat på musik under året. Men istället för artister är det i Moderaternas fall skjutningar som omnämns i ett ”Sverige Wrapped”. Färggranna staplar och statistik visar våldsutvecklingen och mördade personer efter region. Det tog bara några minuter innan det smaklösa inlägget var raderat men internet glömmer aldrig. 

5. Jessica Stegrud önskar terror på Fredrik Reinfeldt

Att makthavare finns på sociala medier kan ge väljare en unik inblick i hur det är att vara politiker. Allmänheten får följa med i vardagen och bakom kulisserna. Resultatet är en verkligare och mer ofiltrerad bild av våra makthavare som individer. Eller så beter de sig gränslöst, gör bort sig och halkar runt i obegripliga tankevurpor. Ofta är det senare närmare till hands.

Mitt under den pågående attacken i Bryssel, där två svenskar mördades i ett islamistiskt terrordåd, önskade SD-toppen och riksdagsledamot Jessica Stegrud terror på Fredrik Reinfeldt.

Enligt Stegrud var det Fredrik Reinfeldt, ordförande för Svenska Fotbollförbundet och tidigare moderat statsminister, som lade grunden för attentatet genom sin migrationspolitik. På Twitter skrev hon att Fredrik Reinfeldt ”om någon” borde ha tvingats att sitta kvar på Kung Baudouin-stadion ”utan något som helst polisskydd”. 

Moderater som Carl Bildt, Oliver Rosengren, Gustaf Göthberg och Gustaf Reinfeldt reagerade kraftigt och tweeten försvann snabbt. Här började en tidigare osynlig röd linje lysa och blinka kraftigt, och sprickan mellan partierna blev uppenbar. Sverigedemokraterna försvarade tweeten som klumpig men korrekt i sak. Kritiken avfärdades som trams. Det var bara trams!

6. Antikonspirationschef med i konspirationspodd

Det låter som ett skämt. Myndighetschefen ansvarig för att stärka Sveriges psykologiska försvar, för att slå tillbaka mot falska nyheter och utländska desinformationskampanjer, är själv med i ett program som torgför konspirationer; ägs av Epoch Times – och där en av två programledare är en framstående figur i den högerextremema och putinistiska nätmiljön i Sverige. 

I drygt 40 minuter diskuterar generaldirektören för Myndigheten för psykologiskt försvar, Magnus Hjort, frågor som alternativa medier och yttrandefrihet tillsammans med journalisten Lotta Gröning och Jan Blomgren.

Jan Blomgren är en profil i den svenska konspirationsmiljön. Han har medverkat på högerextrema konferenser och gästat evenemang inom den svenska konspirationsmiljön. I somras hade han sitt alldeles egna sommarprat i SwebbTV, med musik och gemytlig stämning. Kanalen sprider bland annat rysk propaganda och direktöversätter meddelanden från den statliga ryska nyhetsbyrån Tass till en svensk publik.

Hur gick det till när generaldirektören bjöds in och tackade ja till att medverka? Det får vi inte veta! Myndigheten vill nämligen inte svara på några som helst frågor om podden. Locket på och fastskruvat.

7. Elon Musks tv-spelsintresse

Elon Musk är världens rikaste och kanske mest online-skadade man. Sedan köpet av Twitter för ett år sedan har plattformen förvandlats till en säker hamn för extremhögern, antisemiter, våldsbejakande dårar och deras förvirrade hangarounds. Föga förvånande har stora annonsörer flytt medan Elon Musk har fortsatt sitt patologiska och högljudda gnäll om att han är utsatt för en woke djupstatskomplott. Samtidigt har han själv varit i hemlig kontakt med Vladimir Putin. 

Även om vi för en stund lägger skandalerna och politiken åt sidan finns det mycket godis kvar. Musks grandiosa plan är att Twitter/X ska bli appen för precis allt, ett globalt torg för multimedia och ”obegränsad interaktivitet”. Försäljning, bankärenden, politisk aktivism och till och med livesändningar. För att visa upp det senare genomförde Elon Musk ett pilotförsök med att streama rollspelet Diablo IV rakt ut på plattformen. Det gick så klart åt helvete.

Efter 13 minuter av teknikstrul med video- och ljudproblem kan tittare följa med på 20 minuter otroligt pinsamt spelande när Elon Musk ska visa upp sin druid på nivå 100. I bakgrunden, bakom Musk och hans vadderade gamerstol, syns ett ensamt gigantiskt stearinljus. Elon Musks spelintresse är en cocktail av det sämsta som gamingvärlden och rovkapitalismen har att erbjuda. Videoklippen när han spelar kan jag inte rekommendera i något annat syfte än tortyr.