Sköter du dig kan du belönas med titeln mamma eller på äldre dagar mormor - men förvänta dig ingenting!
Förväntningarna på din nya partner då, barnens pappa? Så länge han delar ut veckopeng och sätter gränser upplevs han som ansvarstagande.
Det är den dystra bilden som målas upp av livet som bonusmamma i Hanna Samzelius avhandling om omsorgsgörande i bonusfamiljer.
Kvinnor delar på omsorg
Studien bygger på intervjuer med både bonusmammor och kvinnor som vuxit upp med en bonusmamma. Intervjuerna visade att det var vanligt att omsorgsansvaret delas mellan mamman och pappans nya partner, snarare än mellan mamman och pappan. Det faktum att växelvis boende i dag är den vanligaste boendeformen för barn med separerade föräldrar är alltså ingen garanti för jämställdhet.
– Det växelvisa boendet beskrivs ofta som ett tecken på den svenska jämställdheten, men avhandlingen visar att det inte räcker att barnet bor halva tiden hos mamman och halva tiden hos pappan för att man ska se det som ett tecken på jämställdhet, säger Hanna Samzelius.
Hon säger att tidigare forskning visar att barnens biologiska mamma fortsätter att ta ansvar för barnen och agera projektledare även på pappans veckor efter en separation.
– Min avhandling visar att om pappan träffar en ny partner så går de två kvinnorna, mamman och pappans partner, in och delar på omsorgen. Ibland var det även de två som kommunicerade kring barnen. Om vilka kläder de behövde och vem som skulle köpa vilka presenter, planerade tider och skötte läxläsning, säger Hanna Samzelius.
”Lägre värderad”
Samtidigt är det svårt för bonusmamma att få något riktigt erkännande som förälder hur hårt hon än sliter, visar intervjuerna. Hanna Samzelius berättar ett en bonusdotter sa att hennes pappan var den som tog hand om henne till hundra procent. Men när hon fick frågan vad bonusmamman gjorde i hemmet trädde en annan bild fram.
– Då kom det fram att bonusmamman gjorde allt hushållsarbete. Men dottern lyfte fram att det var pappan hon vände sig till när det gällde veckopeng, och att det var han som fattade besluten. Papporna förväntades fatta beslut, stå för gränssättning och försörjning. Om papporna utförde det så beskrevs de som tillräckligt goda fäder. Medan kvinnornas omsorg var osynlig och lägre värderad, säger Hanna Samzelius.
Att bli kallad mamma, eller att få hjälp av bonusbarnen på äldre dar, var heller ingen självklarhet. Det beskrev som något valbart som det var upp till bonusdottern att bestämma om.
– Man får inte göra anspråk på titeln mamma eller mormor. Det blir upp till bonusdottern att bedöma om kvinnan är värd en så hedrande titel.
