Det var tisdagskväll den 13:e september och Willy Silberstein hade just deltagit i en märklig debatt med Dagens Industris politiske redaktör PM Nilsson i SVT:s tunga nyhetsprogram. Debatten handlade om hotet från Sverigedemokraterna, och huruvida han som jude bör vara orolig för att var femte svensk just har röstat på ett parti med rötter i nazismen som nu ska utgöra underlag till en regering. 

Klockan 21.25 skrev Björn Söder, riksdagsledamot för SD och tidigare andre vice talman, på Twitter:

Maskineriet gick igång och floder av rasistiska, antisemitiska och hatiska inlägg vällde fram på sociala medier. Huvudpersonen själv tog det hela med relativt lugn, trots allt. 

– Jag tycker det är trist att det blir antisemitiska reaktioner, men det vet ju jag att det blir. Det är jag inte det minsta förvånad över. Det räcker att jag som heter Silberstein går ut i media och säger nästan varsomhelst så kommer det några antisemitiska kommentarer, säger Willy Silberstein när vi ses på Södermalm i Stockholm ett par veckor senare.

Som nygammal ordförande i Svenska kommittén mot antisemitism, SKMA, är han en av de mest kända judarna i den svenska offentligheten. 

– Jag har varit väldigt öppen med min judiska tillhörighet. 

Har du upplevt något liknande någon gång? 

– Nej, jag har faktiskt inte det. Det är ju alltid en anspänning att vara med i tv, men jag var inte alls beredd på det enorma genomslag som det här fick. Då har jag ändå varit med i tv ett antal gånger tidigare. Det är ju ändå ganska många som säger det jag sa. Att man är orolig över Sverigedemokraterna, och att jag påminde om att det är ett parti med nazistiska rötter. 

Hur skulle du själv beskriva drevet mot dig? 

– De flesta som kontaktat mig är snälla, väluppfostrade och tackar mig. Sen får jag en del ganska otrevliga mejl, som inte är så kul, men inte heller gör att jag ligger sömnlös om nätterna. Sen har jag lärt mig att inte gå in och läsa vad de skriver på Flashback eller i olika kommentarsfält. 

Tidningen Syre uppmärksammade drivor av rent judehat, förintelseförnekande och nazistisk propaganda i kommentarerna hos SD-ägda tidningen Samnytt, i artikeln om din Aktuellt-medverkan. 

– Ja, dels läste jag den artikeln och dels bröt jag mot mina egna regler och gick in och läste i kommentarerna. Jag kan tycka att det är slående hur många med antisemitiska världsbilder som söker sig till SD:s egna tidning Samnytt. Det är anmärkningsvärt. Om de menade minsta allvar med hur de håller rent mot rasism, då hade de ju rensat där. Och det gör de inte, det ligger ju kvar. Jag tar det som en mätare på att de inte ser med samma allvar som jag på att det är grovt rasistiska kommentarer på deras sida.

Varför tror du att det är så mycket hårdare retorik idag? 

– Det blir så mycket större eftersom det finns så många kanaler och sociala medier, så det blir så omfattande även i mindre frågor. Den här debatten var bara två dagar efter valet, då det var ett väldigt spänt politiskt läge. Jag kritiserar ju SD, men jag tror att en del av dem som har blivit arga på mig inte är sverigedemokrater, utan tillhör partier som vill bygga sin regering med stöd av dem. En del av dem blir förbannade på mig. 

För att de känner sig medskyldiga? 

– Ja, jo…jag pratar ju inte partipolitik egentligen, men som parti är Sverigedemokraterna speciellt. Och jag tror ju att även de med sunda åsikter i de partierna tycker att det är jobbigt att bli påminda om det här. De som väldigt gärna vill ha en regering där inte Socialdemokraterna och Centern ingår.

Varför är SD ett så extremt parti idag, menar du?

– Jag kan inte se förbi den historiska bakgrunden. Den judiska erfarenheten av partier som grundats av nazister inte är den bästa genom åren. Och det är klart att jag som jude, och barn till överlevande från Förintelsen, blir livrädd när jag ser att det återigen väljs partier med nazistiska rötter. Det var ett nazistiskt parti när Björn Söder gick med. Det var då de bjöd in en högt uppsatt nazist, en SS-officer som deltagit i andra världskriget. Om han hade bidragit till mina släktingars död, det vet inte jag, säger 68-årige Willy Silberstein, som förlorade nästan hela sin släkt på både mors och fars sida i de nazistiska koncentrationslägren under anda världskriget. 

Mönstret går igen än idag i SD.

– Inte nog med att de grundades av nazister, de har ju fortfarande så många företrädare på rätt höga positioner i olika kommuner, regioner, kanske också riksdagen, som om och om avslöjas med att ha rasistiska och nazistiska åsikter. Det är ett mönster och det är klart att det är väldigt allvarligt. 

”Fixering vid etnicitet”

När Willy Silberstein talar om Sverigedemokraterna är han engagerad men samtidigt samlad och lugn. Han tar upp Björn Söders uttalande från en DN-intervju 2014 om att judar, samer och andra minoriteter inte samtidigt kan vara svenskar. 

– Jag kan inte frigöra mig ifrån deras fixering vid etnicitet. Jag är född på BB i Norrköping. Jag känner mig väldigt svensk. Ska jag behöva förklara att jag är svensk i vissas ögon? För att de säger att jag som jude tillhör en nationell minoritet och därmed inte tillhör den svenska nationen. Det är ett ganska kränkande påstående. De är fixerade vid de här frågorna, och det tror jag är farligt. För jag tror att i en tid som är så polariserad som vår, och där det finns mycket fördomar - absolut inte bara mot judar utan det handlar om muslimer, romer, en rad olika minoriteter - att då fortsätta älta det här med etnicitet, då tror jag man riskerar att sätta en tändsticka till fotogen, säger han.

 – Jag tror att många i Sverige känner att vi är ett så civiliserat land, vi kan aldrig bli rasistiskt på riktigt, men jag tror inte man ska vara så säker på det. Jag tror att varje samhälle löper vissa risker för att humanism inte får tillräckligt mycket plats. Och om man inte ser de riskerna då löper man också risken att inte vara tillräckligt försiktig och genomtänkt i sin politik.

PM Nilsson, precis som Ulf Kristersson och många andra, menar att SD har förändrats och inte alls är lika radikala som för 10 eller 20 år sedan. Har de någon poäng i det? 

– Jag tror inte att det stämmer. Och det är lite lustigt, för samma dag som jag var med i Aktuellt så hade någon ledande företrädare för SD sagt i Financial Times att de är det parti som har förändrats minst av alla riksdagspartier på 20 år. 

Det var Linus Bylund, stabschef för Sverigdemokraterna, som sa såhär i Financial Times: 

– Det hjälper att vara konsekvent. Det handlar om tillit. Eftersom vi är konservativa räknar våra väljare med att vi står stadigt. Vi är det parti som har förändrats minst under de senaste 20 åren. 

Willy Silberstein håller med om att det handlar om tillit, men ser diametralt annorlunda på det. 

– Det är ett parti som utmärker sig för att ständigt avslöjas med att ha företrädare som uttrycker sig islamofobt och antisemitiskt, och det råkar vara samma parti som grundades av nazister. Det är ett mönster som visar att de kan ha blivit lite mer välpolerade på ytan, men jag litar inte på dem.

En av alla som kontaktat honom efter Aktuellt var en person som varit anställd på SD:s kansli. 

– Han sa: ”Du anar inte hur rätt du träffade med din kritik. Jag har jobbat där, och jag har hört en jargong bland också ledande sverigedemokrater med skämt om Förintelsen, och skämt om olika minoriteter”. Jag tror att om man skulle vara en fluga på väggen när Sverigedemokraterna verkligen säger vad de tycker, då tror jag man skulle få en helt annan bild. De har ju lärt sig att uppträda väluppfostrat, men jag litar inte på att det är sant. 

Vad befarar du kommer hända nu när SD får reellt inflytande över regeringen?

– De har ju enskilda förslag som skulle kunna slå rätt hårt mot den judiska gruppen. Exempelvis är de väldigt negativa mot religiösa friskolor, och det finns ju judiska friskolor som fungerar fantastiskt bra, som den här i Stockholm. Sen har de förslag om att förbjuda import av kosher-slaktat kött. Och de vill förbjuda omskärelse av judiska pojkar. 

En sak du tog upp i Aktuellt-debatten är hur antalet hatbrott riskerar öka, på samma sätt som efter Trumps valseger och Brexit-omröstningen. Känner du en oro inför det?

– Jag tror absolut att det finns en risk att människor med mycket fördomar mot olika minoriteter känner att det är en annan stämning i ett land där SD fått 20 procent. Jag vill betona att jag menar inte att SD uppmuntrar till det, men jag tror att vi måste vara vaksamma för att stämningsläget kan komma att ändras. Jag hoppas att jag har fel i min oro, men jag är helt övertygad om att riskerna har vuxit.

Vad kan göras från politiskt håll för att stävja den hatiska retoriken?

– Jag tror att den kommande regeringen har ett stort ansvar i att försöka att minska motsättningarna i samhället. Tonen under valrörelsen blev väldigt hård, men nu är valrörelsen över och nu måste vi inse att vi måste prata med varandra på ett civiliserat sätt. Och att det är rätt stora värden som står på spel, där de extrema politiska partierna, som SD är, inte får minsta möjlighet att göra verklighet av sina extrema politiska tankar.

Du har arbetat som journalist i över 30 år, på bland annat Ekot, Svenska Dagbladet och Expressen. Hur ser du på mediernas roll i att bevaka Sverigedemokraterna?

– När jag jobbade på SR vågade jag knappt ha en åsikt om vädret, men nu kan jag ju tycka till om väldigt mycket. Och jag kan notera att man har gått ifrån en väldigt kritisk syn på Sverigedemokraterna i media, till en lite slapp attityd ibland. Och att man inte följer upp, som med ert avslöjande om trollfabrikerna. Om man avslöjar att ett riksdagsparti har så nära koppling till vidrigheter som trollfabriker, att de hjälper dem ekonomiskt, det borde ha blivit en jättegrej. Det blev ju inte det. Och någon vecka före valet avslöjade Expressen återigen att 200 sverigedemokrater hade nazistiska och rasistiska kopplingar. För mig är ju det en jordbävning. Det fick viss uppmärksamhet, men det är något helt enastående att ett riksdagsparti har så många företrädare med nazistiska och rasistiska kopplingar. Jag tror att man har tröttnat lite. 

Känner du hoppfullhet eller oro inför framtiden?

– Jag känner en stor oro. Jag är inte lugn när Sverigedemokraterna är underlag för en regering, är största parti i den konstellationen och kan komma att vilja sätta en tydlig prägel på regeringspolitiken. Där är jag orolig, för de har rätt extrema tankar. Men samtidigt får jag ju aldrig sluta hoppas. Vi måste hoppas att det blir bättre.