– Det är ett vanligt samtal. Väldigt många samtal med personer i den här miljön kan vara ganska respektfulla, för det mesta. Jag hade sökt honom på hundra olika sätt och han visste att jag skulle skriva boken.

Men för att kunna vara helt säker på att det är den person han hoppas att det är, har Diamant Salihu förberett en kontrollfråga: fick du något MVG i gymnasiet?

– Jag hade plockat ut betygen innan för jag tyckte att det var intressant att se. Det finns ju olika specialiseringar inom kriminalitet och utifrån andra intervjuer hade jag fått en bild av att han var en affärsinriktad person. Poliser har till och med sagt att han hade kunnat bli en duktig entreprenör, om han hade valt den vägen.

”Ja” får Diamant Salihu till svar. ”Personlig försäljning.” Och så är det bekräftat: det är den numera ökända ”Kurdiska räven” han talar med. En person som kopplas till allt fler dåd i den våldsspiral som pågår i Sverige just nu.

Maktvakuum och kaos

I sin nya bok ”När ingen lyssnar” söker Diamant Salihu orsaken till det stegrande våldet kopplat till svensk gängkriminalitet. Han intervjuar kriminella, anhöriga till offer och gärningspersoner, poliser, socialarbetare och går igenom domar och rapporter för att försöka förstå varför. Varför här, varför nu, varför detta grova våld?

Men det började i den franska staden Roubaix. Där var där polisen knäckte den krypterade chatten Encrochat och plötsligt kunde följa hur kriminella kommunicerade med varandra helt öppet. I Sverige ledde detta till hundratals gripanden. Många trodde att våldet skulle minska – men effekten blev i stället den motsatta.

Diamant Salihu beskriver det vi ser i dag som ett kaos till följd av det maktvakuum som uppstod.

– Det är massa unga tonårskillar som har tillgång till vapen som kan göra fruktansvärda saker utan att någon säger att ”det här får du inte göra”.

Samtidigt skapar tomrummet möjligheter för den som genomför ett grovt brott att snabbt klättra i hierarkin. I och med detta har det skett en normförskjutning, en radikalisering, säger Diamant Salihu.

– Äldre kriminella säger till mig att de tycker att det som händer nu är äckligt, smutsigt, säger han.

De flesta vill berätta

Han tycker att samhället borde ha förutsett dagens situation, och för att bryta utvecklingen är det många saker som behöver göras – olika beroende på lokala utmaningar. Men generellt krävs det tidiga insatser i utsatta områden för att stoppa radikaliseringen, och fler brott måste klaras upp.

I sin bok pratar Diamant Salihu med flera gängkriminella. Att dessa personer vill prata med honom tror han helt enkelt beror på att de flesta människor vill berätta sin egen berättelse.

Själv drivs han av en besatthet av att få på svar på sina frågor och att till slut kunna känna att han gjort något viktigt.

– Jag vill göra något som är meningsfullt, inte bara skriva en bok för att kunna säga att jag har skrivit en bok. Eller att jag har vunnit ett pris. Jag skiter i det, jag vill göra skillnad.

Det är också därför han inte ger upp. Samtalet från mannen som kommit att kallas för ”Kurdiska räven” efter sitt alias ”Foxkurdish” på Encrochat, föregicks av flera veckors sökande och en resa till Turkiet. Men när samtalet väl kom var tidpunkten oläglig och efter att de lagt på insåg Diamant Salihu hur många frågor som ännu inte fått något svar. Hur tänker man, till exempel, om man är misstänkt för att ha beordrat mord? Om man är misstänkt för att ansvara för att enorma mängder narkotika förts in i Sverige? Och hur blir man frisläppt i Turkiet, trots att man är internationellt efterlyst?

De frågorna finns kvar i Diamant Salihu, som hade hoppats att telefonsamtalet skulle leda till ett möte. Men sedan hösten 2022 har han inte hört något från Kurdiska räven. Han fortsätter dock, så klart, att försöka.

Kula i brevlådan

I dag lever han med skyddade uppgifter på hemlig adress. För även om många är respektfulla så finns det personer som inte uppskattar det han gör. 2017 fick han en kula i ett kuvert hem i brevlådan och under arbetet med den nya boken fick han ett hotfullt meddelande från en tonårig skytt om omnämns.

Är du rädd?

– Jag har valt att inte vara rädd. Jag tror att det handlar om ett val. Det är så lätt att bli paranoid av ett meddelande men då är det bättre att svara pedagogiskt och sedan gå vidare. Annars växer det bara.

Han ser det som en del av yrket, att folk blir arga: blir ingen arg, så har man inte gjort ett bra jobb.

Men om de som blir arga är extremt våldsbenägna, kan man inte bli rädd då?

– Folk är farliga, huliganer är farliga, folk med makt kan vara farliga. Men man måste göra något man tror på. Jag drivs av att göra viktig journalistisk och då kan inte jag backa undan. Folk får bli förbannade. Man är inte någons vän. Man är journalist.

Nästan som en präst

Och journalist har Diamant Salihu varit sedan han som 16-åring började på Borlänge tidnings ungdomsredaktion. Därefter blev han reporter på Expressen och nu är han på SVT. Han har vunnit både Stora journalistpriset och Svenska Pens Bernspris.

För att svara på frågan om vad som är svårt behöver han fundera en stund.

– Man kastas ju in i en otroligt mörk värld. Man sitter med två föräldrar i fem timmar och pratar om deras son och är inne i deras värld, och nästa gång kanske man pratar med personer som är fiender till den sonen. Man blir nästan som en präst, många öppnar upp sig för en. Att sedan förvalta det förtroende som man får från så många olika människor, och göra sitt jobb oberoende av vad de tycker, utan att känna lojalitet till alla som ger sitt fulla förtroende till en. Det är det svåra.

För att komma ur den mörka världen är det bra att vara förälder, säger han. Att komma hem och ta hand om sin dotter, att ha som enda fokus att hon ska äta.

Pappalivet står tydlig kontrast till den hårda värld han skildrar i sitt yrke. Men de hänger likväl ihop:

– Att vara pappa är det roligaste och meningsfullaste i livet hittills. Definitivt. Att veta att jag kan motivera att jag gör saker med att min dotter inte ska behöva oroa sig. För att hon ska få det bättre. Det ger mer tydlig mening med allt, där jag själv bara är en biperson.