Mötets enda riktiga genombrott, och kanske det som räddade Cop27 från totalt haveri, blev överenskommelsen om en fond för skador och förluster. Fonden ska ge stöd till sårbara länder som drabbas hårt av klimkrisens effekter, och är något som drabbade nationer kämpat för i decennier. Avgörande frågor om fondens finansiering sköts dock på framtiden. Som ett första steg ska en särskild kommittée utreda hur mycket pengar som kan behövas, var de ska komma från och vilka länder som borde bidra. Kommittén ska rapportera till Cop28 som hålls i Förenade arabemiraten nästa år.

Ingen utfasning av olja och gas

På de flesta andra områdena är Cop27 en stor besvikelse, enligt Wim Carton, som forskar om klimatpolitik vid Lunds universitet.  

– Årets text går inte ett dugg längre än vad som beslutades i Glasgow vad gäller utfasning av fossila bränslen. Det är bedrövligt att länder år 2022 , efter nästan 30 år av klimatmöten och IPCC rapporter, fortfarande inte kan komma överens om att alla fossila bränslen behöver fasas ut, säger han.

Under Cop26 i Glasgow enades parterna om att fasa ut kol. Olja och gas nämns fortfarande inte i avtalet, trots stöd från ett 80-tal länder. Tvärtom pågick fossillobbying och handel med gas helt öppet under klimatmötet. Flera länder, som Ryssland och Saudiarabien vägrade även fortsatt att inkludera olja och gas i texten. I årets slutdokument framhålls betydelsen av förnybara bränslen vid sidan av bränslen med ”låga utsläpp”, vilket skulle kunna tolkas som fossilgas.

– Det är beklagligt att klimattoppmötet inte lyckats leverera kring utfasningen av det fossila. Delar av beslutet som berör själva utsläppsminskningarna är i princip bara upprepningar från COP26, med löften som världens länder misslyckats med att uppfylla i tid, skriver EU-parlamentariker Pär Holmgren (MP), i mejl till Dagens ETC.

”Långt ifrån 1,5-gradersmålet”

En stor besvikelse redan inför året klimatmöte var att få länder levererat mer ambitiösa utsläppsminskningspolicyer, trots att det var ett uttalat mål efter Cop26.

Tvärtom har många länder mot bakgrund av energikrisen ökat sin fossila produktion.

– Även Sverige har svarat med en ökning av utsläppen, säger David Armstrong McKay, klimatforskare vid universitetet i Exeter, Storbritannien.

Trots detta håller den nya överenskommelsen fast vid 1,5-graders målet. Men parterna gör inget mer än att erkänna att det krävs ”snabba, djupgående och lånsgsiktiga utsläppsminskningar” för att nå målet.

Under Cop26 i Glasgow initierades arbetet med en plan för att få ner utsläppen. Sårbara och mindre utvecklade länder ville se en genomarbetad och konkret plan medan länder med höga utsläpp drog åt andra hållet. I slutdokumenetet för Cop27 överväger utsläppstunga länders önskemål om icke bindande åtaganden och utan uttalade mål. Så länge inga konkreta utsläppsminskningar sker så riskerar även beslut om stöd till drabbade länder att förlora betydelse.

– I slutändan är det den faktiska klimatpolitiken som spelar roll, inte vad det står i avtalet. Många länder som drivit på för att hålla 1,5-graders målet vid liv har samtidigt gjort stora fossila investeringar under året, säger klimatforskaren Wim Carton.