Quentin Parrinello är policyrådgivare vid det oberoende forskningslaboratoriet EU tax observatory där Gabriel Zucman arbetar. Parrinello förklarar för Dagens ETC att världens superrika generellt betalar en mindre andel skatt än resten av befolkningen, vilket leder till tre problem: skenande ojämlikhet, missade statsintäkter och en risk för försvagad demokrati.

– Det finns massor av studier som visar att människor är mer benägna att betala skatt om de vet att de som har större inkomster också har en högre skattesats, säger Quentin Parrinello.

Alla vill ha miljardärsskatt

Med minskade skatteintäkter blir det svårt att upprätthålla offentligt finansierad vård, skola och kollektivtrafik, vilket också är ett demokratiproblem, enligt Quentin Parrinello, eftersom välfärden utgör en del av det sociala kontraktet mellan staten och medborgarna. Om det inte fungerar undergrävs tron på att regeringen arbetar för det allmännas bästa.

– Istället främjas en idé om att regeringen skyddar fåtalets intressen, säger Quentin Parrinello.

I sin rapport föreslår Gabriel Zucman minst 2 procents skatt för världens runt 3 000 dollarmiljardärer. Det skulle generera mellan 200 och 250 miljarder dollar, motsvarande 2 100–2 600 miljarder kronor – pengar som sedan kan omfördelas till resten av samhället.

Det vore en extremt populär reform, tror Quentin Parrinello.

– Tittar man på opinionsundersökningar från i princip alla länder så tycker en överväldigande majoritet att vi borde beskatta de rikaste mer. Jag tror inte att någon kan tycka att det är bra att rika betalar mindre skatt än resten av samhället.

Igår utopiskt, idag realistiskt

Många anser att även om liknande reformer är önskvärda, så är de tekniskt omöjliga att genomföra. Mot sådana invändningar kan avtalet om en minimumbeskattning på 15 procent av stora, multinationella företag visa på ett gott exempel, säger säger Quentin Parrinello.

– För 10-15 år sedan verkade det utopiskt. Idag är det en verklighet.

Ett argument mot progressiva skattereformer är att de rika alltid kan ta sin tillflykt utomlands om skattetrycket blir för högt. Men det finns sätt att kringgå den risken, förklarar Quentin Parrinello.

Exempelvis kan man införa beskattningsplikt vid flytt till annat land. Har en person exempelvis bott minst 40 år i ett land, och flyttar utomlands av skatteskäl, så skulle hen vara skyldig att betala ytterligare en summa till ursprungslandet i kompensation för de förlorade skatteintäkterna.

– Det vi presenterar i rapporten är inte särskilt radikalt, och det är tekniskt möjligt att genomföra. Det vi behöver är ett politiskt momentum för att se till att det händer, slår Quentin Parrinello fast.