– De sista två terminerna har det varit mycket svårare att få pengarna att räcka, säger Evina Zebili som studerar på Uppsala universitet.

Evina Zebili, en 21-åring från Stockholm som utbildar sig till ämneslärare, häller upp te ur en stor kanna vid köksbordet i studentkorridoren där hon bor. Hon har avklarat två och ett halvt år av studierna, och har lika mycket kvar.

– Jag tyckte redan att det var dyrt, jag var ovan vid matpriserna här. Där jag bott har det funnits lågpriskedjor, och jag storhandlar fortfarande på affären där mina föräldrar bor. Men jag fick pengarna att räcka första året.

Jobbar extra

Det blev ganska snabbt uppenbart att hon behövde ett extrajobb, hon sneglade ofta på sitt sparkonto men de pengarna hoppas hon ska bli grund för en kontantinsats eller åtminstone deposition för hyra när hon flyttar från studentboendet.

– Men jag såg de pengarna smälta bort. Nu har jag en 20 procents anställning med vägledning på universitetet, och det har förändrat min situation jättemycket. Det hade inte gått idag utan det.

Hösten smyger sig på, och det har regnat mycket i Uppsala på sistone. När Evina Zebili berättar att pengarna inte räcker till det hon behöver påminner regnet henne om framför allt två saker.

– Jag behöver gummistövlar och vinterskor. Det är ju saker som man behöver, men som man kan skjuta på.

För ett tag sedan gick korridorens mikrovågsugn sönder. De boende gick ihop och skramlade till en ny som köptes begagnat och rullades genom staden på en pakethållare.

– En micro kostar typ 800 kronor ny, det är ju svindyrt! Den här kostade hälften, och det lyckades vi få ihop men en sån utgift känns ju för studenter.

Mat är kärlek

Varje månad sätter sig Evina Zebili ner och gör en budget. Där finns bland annat en post för fika, en för alkohol och konsumtion och den största och viktigaste av alla: 3 500 kronor till mat.

– Men jag måste öka den nu, priserna är så höga. Jag läste en artikel om att det finns billiga matprodukter, som havregryn, men jag mår bra av att äta god mat och det är lättare att plugga när jag äter näringsrikt.

Tillsammans med ett gäng andra studenter brukar Evina Zebili gå lite mer än en kilometer varje vecka till en större mataffär som ofta har extrapriser. På sistone har de blivit fler som går, och även andra som inte studerar.

– Fler tycker det är värt att gå längre nu, och där kan man hitta korv för en tia, eller fryst kyckling för 30 kronor som kanske kostar 80 på affären här runt hörnet.

Pengar splittrar och enar

Evina Zebili beskriver att det återkommande märks att det är svårare. De sneglar på godsakerna de inte längre kan köpa till filmkvällen, de pratar om sina trasiga skor som de fortfarande går i, och så det återkommande samtalet om exakt vilket datum CSN-pengarna kommer.

– Pengar är nog det vi pratar allra mest om, som om vi försöker problemlösa tillsammans. Men också, har vi råd att ta bussen på kvällen när det är kallt, eller måste vi gå. Vad gör vi när någons cykel går sönder eller blir stulen igen. Vissa pratar om att flytta hem, andra om att skjuta på studierna eller avstå.

Allt oftare blir det också friktion och ibland konflikter inför firanden och utekvällar, när några vill hålla i pengarna och några vill spendera mer.

– Ju mer skralt i kassorna det blir desto mer märks det, och det är ju inte kul för den som måste säga att den inte har råd, samtidigt som alla kanske inte vill stanna hemma hela tiden. Men när alla inte har råd att följa med så blir det ju exkluderande och nu har många inte ens råd att följa med och ta en öl.

Även om pengar är ett dagligt samtalsämne för studenterna, och en ständig oro, så finns det också en gemenskap i att hitta lösningar. Tjänster byts mot matlådor, några går ihop och lagar storkok, man lånar ut sin cykel.

– Vi brukar hjälpas åt. Dels går vi med matlådor i slutet av månaden till kompisar som har det tufft, och om jag klipper någons hår kan jag få en matlåda för det.