Exakt hur stor summa av svenskarnas pensionspengar som investerats vill inte AP3 avslöja.
– Vi kommenterar inte enskilda investeringar utöver vad som framgår av våra årsredovisningar, säger Dan Bergman, ansvarig för försäkringsrelaterade investeringar.
Enligt tidningen Affärsvärldens uppskattning rör det sig omkring 350 miljoner kronor.
”Väntar på att människor dör”
När coronapandemin nu är ett faktum och smittan börjar sprida sig till världens utvecklingsländer ökar pressen på att Världsbanken att lösa ut obligationerna. Banken har möjlighet att betala ut drygt fyra miljarder kronor till 73 stycken utvalda utvecklingsländer. Enligt Bloombergs uppskattning kan obligationerna lösa ut tidigast den 15 maj. Kriterierna är specificerade i ett 386 sidor långt dokument men är så strikta att många experter ifrågasätter om det över huvudtaget kommer göras några utbetalningar.
En rapport från London School of Economics konstaterar att ”obligationerna framstår som att de först och främst tjänar investerarnas intressen”. Den analysen delas av Harvardforskaren Olga Jonas som tidigare arbetat 30 år som ekonom på Världsbanken.
– Hela upplägget är obscent och Världsbanken har ordnat obligationerna på detta sätt. De väntar på att människor dör, säger hon.
Frikostig ränta
Pandemiobligationerna är ett slags lån som utfärdas av Världsbanken. Ägaren av en obligation får en frikostig ränta på sina utlånade pengar, 6–14 procent, men riskerar samtidigt att förlora sin investering när nu pandemi har brutit ut. Sedan starten har investerarna fått 114,5 miljoner dollar – drygt en miljard kronor – men inte ens hälften av den summan har betalats ut till åtgärder mot ebola och inte en enda krona gått till att bekämpa coronapandemin. Räntekostnaderna har betalats av donationer från Japans och Tysklands biståndsbudgetar.
– Varje månad betalar fonden ut miljontals dollar till investerarna samtidigt som resten av pengarna ligger kvar på ett konto hos Världsbanken. Den svenska pensionsfonden borde skämmas för att de tjänar pengar på en fond som skulle ha använts för att hjälpa fattiga länder. Hela upplägget är en bluff, säger Olga Jonas.
Skevt system
Efter ebola-utbrottet i Afrika under 2014–15 som skördade 11 000 människoliv ville Världsbanken förhindra kommande virusutbrott. Därför lanserade banken pandemiobligationerna under namnet pandemic emergency financing (PEF) i juni 2017. Men redan ett år efter lanseringen, i augusti 2018, drabbades återigen den afrikanska kontinenten av ett utbrott i Demokratiska republiken Kongo. Denna gång skördade smittan mer än 2 200 människoliv men det var inte tillräckligt för att uppfylla obligationernas kriterier. För få människor dog och fonden behöll pengarna. Endast en mindre summa betalades ut till det drabbade landet. När nu världen drabbats av coronapandemin har Världsbankens system återigen visat sina brister, anser Olga Jonas.
– Risken är stor att obligationerna till och med har ökat pandemirisken i världen. Världsbanken har spridit falska förhoppningar om de har en lösning och redan ekonomiskt pressade regeringar har därför prioriterat sina resurser till andra områden, säger hon.
Coronakris i Afrika
Redan den 28 februari i Nigeria konstaterades det första afrikanska coronafallet söder om Sahara. Nu växer antalet smittade snabbt i framför allt Sydafrika och enligt FN:s beräkningar kommer stormen att drabba Afrika med full kraft inom två veckor. Därför behöver kontinenten mångmiljardstöd från omvärlden, berättar Vera Songwe, chef på FN:s ekonomiska kommission för Afrika.
– Om vi överhuvudtaget ska ha en chans behöver vi pengarna genast. Våra sjukhussystem är redan så svaga att ytterligare stress kommer knäcka dem, säger hon till Bloomberg.
Dagens ETC har varit i kontakt med Världsbanken som avböjer att kommentera kritiken.
