– Det händer för lite och går för långsamt. Vi vill utmana politiken och visa att det faktiskt går, säger Åsa Paborn. 

Hon är högsta chef, direktor, på Stockholms stadsmission, och vandrar runt på husbygget i Farsta, tillsammans med platschefen Per Hellquist från Wästbygg. 

– Högst upp, på sjunde våningen, blir det takterasser på uppåt 70 kvadrat, säger han stolt.  

Stekhet debatt

Som symbol hamnar huset mitt i en stekhet politisk debatt om social housing. 

Åsa Paborn är noga med att inte använda begreppet. Det har blivit stigmatiserande, menar hon. 

– För många för det tankarna till speciella komplex för människor som lever i utsatthet. Man tänker på billiga ruckel med lägre standard som människor som inte har råd med annat är hänvisade till. Så tror jag många tänker när de hör social housing. Så tänker vi inte med det här huset. Därför pratar vi hellre om socialt hållbara bostäder. 

Stadsmissionen framhåller att det inte rör sig om ett helt hus för socialt utsatta, utan att det är ett blandat hus. Det lutar åt att lägenheterna ska delas upp i tre kategorier, där runt en tredjedel går till dem med mest akut behov. 

– Människor som i olika grader lever i strukturell hemlöshet, säger Åsa Paborn och nämner bland annat småbarnfamiljer, våldsutsatta kvinnor, ensamma pensionärer eller nyanlända som exempel. 

– Vi vill visa att det går att hitta modeller som andra kan ta efter för att bygga prisvärda bostäder som människor har råd att efterfråga. 

Idag får du hjälp om du missbrukar, men inte om du är våldsutsatt i hemmet. 

Modellen har stora likheter med det förslag som Liberalerna nyligen lade fram. De kallar det ”behovsbostäder”. 

– De fyller det tomrum, det glapp, som finns idag där utsatta människor faller mellan stolarna, säger Jakob Olofsgård (L), bostadspolitisk talesperson. 

”Inga fattighus”

Han pratar om den växande gruppen av strukturellt hemlösa. Personer som inte lever med missbruk, men är ekonomiskt utsatta, eller exempelvis våldsutsatta kvinnor. 

– Glappet är orättvist och det är ovärdigt att samhället inte sluter upp bakom dem utan istället gräver ner sig i skyttegravar, säger Jakob Olofsgård.

Förtur i bostadskön används inte tillräckligt för våldsutsatta kvinnor idag eftersom det inte finns avsatta bostäder, vilket behövs snarast möjligt, menar han. 

– Behovsbostäder bygger upp en ny bostadssektor till dem som har ett akut behov. Med en statlig hyresgaranti som fungerar, det är väldigt viktigt så att fastighetsägare och allmännyttan ska få det att fungera. Det handlar om lägenheter som byggs in i husen, inte hela trappuppgångar, inga fattighus. Idag får du hjälp om du missbrukar, men inte om du är våldsutsatt i hemmet. 

Liberalernas förslag sågas vid fotknölarna av Vänsterpartiet. 

– Det är ett bedrövligt förslag, säger Malcolm Momodou Jallow (V), bostadspolitisk talesperson. 

Förslaget är inte något nytt, menar Jallow, som tror att L kommer fortsätta driva på för att få till det systemskifte i bostadspolitiken som V minst av allt vill se. 

– Social housing för vissa, marknadshyror för övriga. Dessa två går alltid hand i hand, det vet alla som är kunniga på området. 

Över ån efter vatten

Han jämför förslaget om behovsbostäder med de tillfälliga sociala bostäder som redan finns, med sociala kontrakt genom socialtjänsten. 

– Det är en form av tillfälliga boenden i hyresbostäder som saknar alla rättigheter, som besittningsrätt och bytesrätt. De löser inga av de problem som vi ser på bostadsmarknaden, alltså bristen på bostäder med rimliga hyror och den allt större strukturella hemlösheten, säger Malcolm Jallow. 

Inte heller Miljöpartiet vill se någon social housing. 

– Det är inget vi förespråkar med områden för de minst bemedlade, det blir segregering och jag tror inte på det. Jag tycker Liberalerna går över ån efter vatten. Våra förslag löser de här problemen på ett annat sätt, utan att man behöver skapa nån form av social housing-system, säger språkröret Daniel Helldén (MP).  

Social housing för vissa, marknadshyror för övriga

Istället lägger Miljöpartiet fram ett paket av förslag för att motverka hemlösheten. Där finns förslag om totalstopp för barnvräkningar, med statliga hyresgarantier, samt en höjning och och uppräkning av bostadsbidraget som följer inflationen. 

– Det är en human bostadspolitik för barn, säger Daniel Helldén. 

Vidare har MP förslag om förtur i bostadskön för våldsutsatta kvinnor, lägre krav från hyresvärdarna, samt en bostadsstiftelse för hemlösa efter modell från Finland. 

– Jag har varit verksam i Stockholm och sett de verkligt utsatta, de hemlösa som har extremt svårt att få en bostad. Där ska staten ta ett större ansvar. Det finns ju garantier om tak över huvudet idag, men de fungerar inte, säger Daniel Helldén. 

”Vänstern sviker de utsatta”

Jakob Olofsgård är oförstående till kritiken om social housing och menar att det blivit för mycket pajkastning. 

– Jag förstår inte hur vänstern kan svika de utsatta på det här sättet. Vi måste komma upp ur skyttegravarna. Det enda jag hör från vänstern är generell bostadspolitik, säger Jakob Olofsgård. 

Malcolm Jallow håller med om att bostadspolitiken inte fungerar, men att det skulle bero på den generella bostadspolitiken kallar han nonsens. 

– När vår generella bostadspolitik inte fungerar beror det kort och gott på att det finns för lite bostäder. Inte på att idén om en generell bostadspolitik är förlegad. Att som högern under decennier föra en politik där man sålt ut så många billiga hyresrätter man kunnat, och sen gnälla över att det inte finns billiga hyresrätter och att köerna till de få som finns kvar är horribelt långa, är otroligt provocerande. Borgerligheten borde någon gång se ett samband mellan utförsäljningarna och dagens bostadsbrist, säger han. 

Att Stadsmissionen tar saken i egna händer och bygger ett eget hus är ett misslyckande för politiken. 

– Ja, det tycker jag absolut, säger Daniel Helldén.

– Stadsmissionen konfronteras dagligen med resultatet av politikens misslyckande och det är förståeligt att de tar saken i egna händer för att hitta alternativ när politiken inte räcker till. I grunden ska det vara kommunernas ansvar att se till att det finns bostäder för alla enligt bostadsförsörjningslagen. Frivilligorganisationer ska inte ta ansvar för bostadsbristen, säger Malcolm Jallow. 

Enligt Socialstyrelsen lever runt 33 000 personer som hemlösa i Stockholm. 41 lägenheter i Farsta löser inte den krisen. 

– Nej, det är en droppe i havet. Det knäcker ju inte hemlösheten. Men vi tror på den här modellen, säger Åsa Paborn.