Debatt: Miljöpartiet får inte bli en socialdemokratisk dörrmatta

Nu när Miljöpartiet har valt att lämna regeringen behövs en tydlig plan för hur vi ska kunna fortsätta att få genomslag för grön politik. Att fortsätta på nuvarande linjen – med vag kritik mot S i hopp om att de ska vara vänliga nog att ge oss stödröster – riskerar att sätta oss i den position som socialdemokratisk dörrmatta som Vänsterpartiet har haft tidigare. För att förhindra det krävs en ny politisk inriktning. 

Miljöpartiet måste återta en mittenposition i svensk politik och öppna för samverkan med partier till både vänster och höger.

Socialdemokraternas och Miljöpartiets resa har varit lång och svår. Vi har länge stöttat en socialdemokratisk statsminister, men har länge blivit överkörda av samma parti. Efter insikten att S sällan respekterar sina stödpartier fastslogs därför målet om att få in Miljöpartiet i regeringsställning. Efter mycket hårt arbete nåddes det målet 2014.

Under de sju år som Miljöpartiet sedan satt i regeringen drev vi igenom många segrar som vi ska vara otroligt stolta över, men tvingades också att acceptera flera förluster. Den i grunden förändrade migrationspolitiken, Vattenfalls försäljning av tyska kolgruvor och den otillräckliga politiken för att nå klimatmålen är några av dessa.

Nu när Miljöpartiet har lämnat regeringen efter att den högerkonservativa budgeten gått igenom måste vi hitta nya vägar för att få igenom grön politik. Under både 00- och början av 10-talet var Miljöpartiet öppna för att göra upp med de borgerliga partierna när vi tyckte lika och Socialdemokraterna vägrade kompromissa. Det är också ett förhållningssätt som gjort det möjligt att nå gröna framgångar i de många kommuner och regioner där vi är med och styr.

Efter den senaste tidens förflyttning högerut hos flera borgerliga partier är våra gemensamma nämnare få, men när till och med ett parti som för 30 år sedan kallade sig för kommunister har kunnat samarbeta med Moderaterna är ingenting omöjligt. Att däremot tvärt stänga dörren för bred samverkan i riksdagen är att gå till val på att bli dörrmatta åt S.

En sådan utveckling vore skadlig, inte minst för klimatpolitiken. Även om Socialdemokraterna gärna målar upp sin politik som grön brister den när verkligen gäller. Så fort Miljöpartiet lämnade regeringen gick S snabbt både ut med att de vill öppna gruvor i skyddsvärd natur och bygga ut Arlanda. Tillsammans med deras tidigare tvärvändning i migrationspolitiken och närmande till M och SD i rättspolitiken utgör de tydliga exempel på varför Miljöpartiet måste hitta nya vägar till politiskt inflytande.

Även den individuella friheten, som är en av grundpelarna i den gröna ideologin, är under hot utan Miljöpartiet i regeringen. I ett läge där partierna ägnar all vaken tid åt att överrösta varandra om vem som tar tuffast tag eller satsar mest på övervakning och struntar i att satsa på förebyggande åtgärder i skola och socialtjänst behövs en grön politisk motkraft. Miljöpartiet måste återupprätta sin roll som garant för personlig integritet och frihet.

Det väntar ett svårt arbete för vårt parti framöver. Med låga opinionssiffror och ett sjunkande förtroende även i våra prioriterade frågor är våra möjligheter till inflytande små. Men det går att ändra på. 

Genom att återta en självständig mittenposition och öppna för samverkan till både vänster och höger kan vi skapa en bättre förhandlingsposition för grön politik. Bara så kan vi säkerställa att vi aldrig blir en socialdemokratisk dörrmatta.