Ett annat skäl är att Massa tillhör den etablerade politiska eliten, den som Milei med en närmast genial innovation av det politiska språket beskriver som en “kast”, som i Indien, avskilt från det övriga samhället och som mest ägnar sig åt korruption och att odla sina egna privilegier.
Människor, framför allt unga, som känner sig hånade och illa behandlade av makten och vars ilska ökar för varje korruptionsskandal som avslöjas, identifierar sig entusiastiskt med Mileis anklagelser. Att han dessutom angriper denna ”kast” med ett artilleri av förolämpningar där ord som idiot, skithög och odugling tillhör de mildaste, frammanar bilden av honom som en hämnare.
Luras med ”dollarisering”
Även om Milei på senare tid har dämpat sig lite för att inte skrämma bort tveksamma väljare, så är just hämnden på den traditionella eliten ett tungt argument för att rösta på honom.
Staten, menar Milei, är värre än maffian och skatter är stöld.
Annars är det föreställningen om Milei som en magiker som lockar. En outsider som ser ut som en outsider, som bryter mot alla normala regler och som lovar mirakel. Staten, menar Milei, är värre än maffian och skatter är stöld. Istället lovar han total frihet och snar rikedom. Vägen dit är rak. Minska staten till ett minimum, stäng centralbanken och dollarisera hela ekonomin.
– Den argentinska peson är inte mer värd än avföring, sa han nyligen.
– Det är lika bra att skrota den helt och hållet.
– Med dollar istället för peso kommer Argentina snart att vara på samma nivå som Spanien, lovar han.
Många som idag tjänar typ 1 500 pesos, vilket motsvarar 15 dollar, har lurats tro att ”dollarisering” innebär att lönen plötsligt blir 1 500 dollar. Ett förödande missförstånd, som Milei aktar sig noga för att korrigera och som baseras på vaga minnesbilder från den tid på 90-talet då en peso faktiskt var lika mycket värd som en dollar.
Ingår i högerextrem våg
Under några år fungerade pariteten. Argentinarna kände sig rika. Reste som aldrig förr. Handlade som aldrig förr. ”Ge mig två”, var de argentinska turisternas muntra mantra. Men det höll inte. Pariteten var ett luftslott.
Men Milei försöker ändå övertyga argentinarna om att hans ”dollarisering” ska föra dem tillbaka till de goda åren av ”ge mig två”.
Det märkliga är att så många tror på honom. Inte bara de som på allehanda sätt skulle vinna på att han segrade, utan också de som skulle förlora, som de fattiga, de som är beroende av de bidrag som kommer från de 150 olika sociala program som Milei lovat likvidera.
Milei kan tyckas vara en exotisk kuf, men han ingår i den våg av extremhöger som började spridas över världen redan på 80-talet när Jean-Marie Le Pen dök upp i Frankrike. Mileis närmaste allierade är Donald Trump och Jair Bolsonaro. Men han stöds också av en rad latinamerikanska expresidenter som Sebastian Piñera från Chile, Vicente Fox från Mexiko, Andres Pastrana och Ivan Duque från Colombia. Liksom också av Nobelpristagaren Mario Vargas Llosa.
Tog hjälp av Taylor Swift
Sergio Massa, i sin tur, stöds av flera progressiva latinamerikanska expresidenter som Michelle Bachelet från Chile, Pepe Mujica från Uruguay och Ernesto Samper från Colombia, liksom av Nobelpristagarna Adolfo Perez Esquivel och Rigoberta Menchú.
Men det är inte det internationella stödet som är avgörande för vem som ska segra, snarare då den peronistiska rörelsens livskraft. Peronismen har varit den dominerande politiska kraften i Argentina sedan mitten av 40-talet. Under den tiden har det också vuxit fram en stark antiperonistisk rörelse som till största delen kommer att stödja Milei. Men inte till hundra procent och om de antiperonister som inte vill rösta på Milei istället gör det på Massa och samtidigt hela den heterogena peronismen mobiliseras till hans stöd lär det bli Sergio Massa som segrar. Att dessutom Taylor Swifts anhängare de senaste dagarna, samtidigt som hon hållit flera konserter på River Plates stadion i Buenos Aires, drivit en kampanj både med affischer och på sociala medier för att inte rösta på Milei, ökar Massas möjligheter ordentligt.
Kommer han hävda valfusk?
Men det blir i så fall ingen harmonisk seger för Massa. Milei har redan börjat gå Trumps och Bolsonaros fotspår i syfte att proklamera valfusk i det fall han skulle förlora. I Argentina är det de deltagande partiernas skyldighet att på statens bekostnad trycka upp valsedlar som ska överlämnas till valmyndigheten som i sin tur placerar ut dem i vallokalerna. Men Mileis parti har inte lämnat över tillräckligt många valsedlar för att täcka alla vallokaler. Och det är inte svårt att föreställa sig arga Mileianhängare utanför valmyndigheten som på valnatten skanderar att de inte kunnat rösta, därför att det inte fanns några valsedlar. Kanske försöker de till och med ta sig in i Casa Rosada, presidentpalatset vid Plaza de Mayo.
Den extrema högern kör efter samma manus. Även när den ser ut som Milei.
