Johan Ehrenberg:
En budget som borde få alla att bli rasande
Bild: Pontus Lundahl/TT (montage)
Dagens ETC
Mitt i en begynnande lågkonjunktur tycker regeringen att staten ska gå med drygt 150 miljarder i överskott. Det ska bli billigare att tanka fossilt och dyrare att köpa elbil. Klimatet får ta smällen. Löntagarna får också ta smällen. Men mest deprimerande är kanske ändå att denna premiärbudget känns så … socialdemokratisk.
Det här är en analys.
Det är skribenten och inte
Dagens ETC
som står för åsikten.
Å ena sidan: Om de blåbrunas väljare inte är rasande eller åtminstone grymt besvikna på deras första budget så är det en gåta varför de egentligen röstade på de här partierna. Den här budgeten är inte som Reinfeldts och Borgs, det är inte förändring, det är en direkt fortsättning på Magdalena Anderssons budgetpolitik – men med skillnaden att klimatpolitiken slaktas helt. I övrigt får man leta länge för att en se en glimt av den borgerliga omvandlingen som framför allt Elisabeth Svantesson och Ulf Kristersson lovade sina väljare.
Å andra sidan: Regeringens budget är också en tydlig markering över hur långt till höger Socialdemokraterna glidit i politiken när deras sista budget blir densamma som den nya blåa.
Det här är ett sorgligt diagram. Det handlar om hur välfärd och trygghet urholkats sedan 2014. Under Socialdemokraternas två mandatperioder – och nu med en fortsättning i den blåbruna budgeten. Enda undantaget är corona då staten tvingades satsa för att ekonomin inte skulle falla samman. I praktiken innebär urholkad trygghet att staten tar från medborgarna som är beroende av stöd. När andelen trygghet som andel av BNP minskar gynnar det den rika delen av befolkningen. 87 förlorade miljarder är mycket pengar som nu syns i den sociala ojämlikheten.
Miljardsatsar på fossilt
Även S-väljare borde bli rasande när de inser att skillnaderna inte finns gällande de stora väfärdsfrågorna, sjukvården, arbetslösheten eller dyrtiden. Budget 2023 är samma resa mot en ständig åtstramning som den Magdalena Andersson drev. Med stolthet ska nu statsskulden ner under 30 procent vilket betyder att man minskar offentliga investeringar och bibehåller massarbetslösheten i en tid då krisen kommer över löntagarna.
Ett annat sätt att se åtstramningen som genomförs är att man – mitt i en lågkonjunktur – beslutar att staten ska gå med 151 miljarder i överskott.
Den här samlade inriktningen betyder inte att budgeten saknar överraskningar.
Regeringen försöker påstå att man satsar på energieffektivisering. Från ingenstans kom då ett ökat bidrag till villaägare som sätter upp solceller på tak. Det här överraskar själva branschen eftersom det idag är stor efterfrågan och de villaägare som investerar redan står i en lång kö för att få sina paneler. Regeringens ökade bidrag (från 15 till 20 procent av kostnaderna) gör därmed varken från eller till för energieffektivisering. Man stöder inte en marknad som rullar på av sig själv.
Åtstramning är ordet nummer ett för budgeten. Men behövs den? Det här diagrammet visar den offentliga sektorns finansiella förmögenhet, alltså det överskott i pengar och finanskapital som det offentliga har. Det är en enorm resa in i rikedom som inte används. För dessa pengar ligger passivt på börsen i första hand. Vill man åtgärda krisvintern och rädda löntagare så är det här pengarna finns. Samma sak om man vill klimatinvestera. Men regeringen vägrar använda de gemensamma tillgångarna. Man bromsar svensk ekonomi när den tvärtom borde storsatsa.
Speciellt inte om man finansierar det genom att stoppa stöd till elbilar. De blir nu 70 000 kronor dyrare och det här blir direkt kontraproduktivt. Ett solcellstak blir ju extra energiklokt om det kan ladda en elbil och därmed minska den fossila bränslekonsumtionen.
Istället satsar regeringen 6,7 miljarder miljarder på stöd för billigare diesel- och bensininköp.
På samma sätt flyttar man en miljard från järnvägsunderhåll till lagning av asfaltsvägar. De energieffektiva tågen bromsas, de energislukande diesellångtradarna stöds.
Och de 2,4 miljarder man flyttar från Svenska Kraftnät till företag med hög elkonsumtion, är ju motsatsen till energieffektivisering.
Den som slösar mest, får mest.
Driver på för ökade klyftor
Det äldsta tricket vid budgetpresentationer är att prata procent när man ska jämföra hur förslagen slår mellan olika grupper. Här ”satsar” man så den fattigaste inkomstgruppen får mer i procent än den rikaste. Diagrammen mellan män och kvinnor visar samma sak. Regeringen försöker trixa med staplarna genom att inte räkna i kronor och ören, utan i procent.
Men numera vet väl alla att två procent för den som tjänar 15 000 kronor är 300 kronor medan 0,6 procent för den som tjänar 100 000 kronor är 600 kronor?
Den blåbruna budgeten stärker de rika mer än de fattiga, det är ökade klyftor.
Hur ska man förklara en politisk riktning som bit för bit minskar trygghet, välfärd och att -staten sviker de uppdrag den har vad gäller kultur, klimat, omställning? Det här diagrammet är en bra bild. När politiken genomför åtstramningar och samlar på hög så minskar den offentliga konsumtionen. Alla får lite sämre grundtrygghet. Samtidigt kommer den privata konsumtionen att öka och den är då ojämnt fördelad eftersom privata pengar går mest till de som redan har mest, medan de med lägre inkomster släpar efter. Det här har skett under rödgröna regeringar och nu med den blåbruna. Att offentlig konsumtion minskar är inget positivt. Det betyder ökad ojämlikhet i samhället.
Men allra värst är kanske att budgeten överhuvudtaget inte pratar om verklighetens ekonomi. Här ska svenska löntagare möta en inflation på tio procent och man trixar i budgeten med ”förbättringar” på en procent av inkomsten. Löntagare kommer – även efter en kraftsamling i avtalsrörelsen som ännu inte visat sig – drabbas med sänkta inkomster på runt fem procent.
Kring det har regeringen inget att säga.
Mer än att man ska strama åt ansvarsfullt.
Vilket betyder att man ska göra ingenting.
Den självspelande minskningen av välfärd och utjämning fortsätter bara.
Hur nöjda är Svenskt Näringsliv?
Så vad var poängen med detta historiska samarbete med SD? Vad är det Svenskt Näringsliv får för det enorma lobbyarbetet att få med de bruna i den nya alliansen? Var det bara att ge makt till en samling politiker det handlade om?
Svenskt Näringsliv har ju redan gått ut och klagat på förslag om höjda lönenivåer vid arbetskraftsinvandring och löftet om 400 miljarder till kärnkraft imponerar inte på någon industriledare som har dyr elräkning nu.
Så vad är det egentligen som finns i pipeline för de som slogs för maktskiftet, mer än att man blev av en klimatpolitik som kunde kostat företagen lite vinstmarginal?
Nej, de 400 miljarderna finns faktiskt inte med alls i någon budget, inte ens som en liten satsning på forskning. Men det kan ju bero på att regeringen tänker sig statliga garantier som ligger utanför budgeten och mer handlar om att staten blir bank för sugna investerare. Ungefär som staten stödjer exportaffärer via det statliga bolaget Svensk Exportkredit. Ligger det i bolag så är det ju någon annans budget.
Det värsta kommer framöver
Ingen kan ju bli förvånad över att det är just klimatet som får ta smällen när pengarna ska räknas. Men minskad hållbarhet i samhället drabbar ju även företag. Miljöministerns ständiga försök att påstå att ökade utsläpp ska mötas med att man ”gör något mycket bättre” får verkligen hjälp av en budget som gör vad den kan för ökade utsläpp.
Kan man rädda klimatet med ”smartare -lösningar” som vår nya minister påstår? Tittar vi på frågan ekonomiskt är svaret ett absolut nej. Det går inte att motverka klimatkrisen utan kostnader och de blåbrunas budget är en historisk nedskärning från nära 0,6 procent av BNP år 2022 till 0,2 procent år 2025. Det här är över 20 miljarder kronor -nedskärning på bara tre år. En skamlig -utveckling som verkar helt styrd av SD:s angrepp på klimatpolitik. Det finns ingen förklaring alls till varför en slaktad miljö- och energibudget ska genomföras.
Det handlar inte bara om billigare diesel och bensin, det handlar om dyrare driftkostnader för de som kör elbil till jobbet, ökade kostnader för att reparera cyklar och annat återbruk.
Det värsta kommer dock att komma framöver. Regeringen vill halvera miljöbudgeten till nio miljarder år 2025.
Så finns det någon ljusglimt alls i budgeten?
Anslaget till migration och flyktingmottagandet minskar inte. SD kommer givetvis fortsätta driva på för att minska antalet kvotflyktingar och klimatflyktingar från fattiga länder, men budgeten blir densamma eftersom ingen part idag vågar skära på mottagandet av flyktingar från Ukraina.
De skyddas av EU:s beslut om mottagande, något som inte ens en åtstramningsminister som Elisabeth Svantesson kan stoppa.
