Forskare har med hjälp av artificiell intelligens undersökt satellitbilder på alla bebyggda områden i Danmark under tre årtionden. De har delat upp områdena i kategorier beroende på husens höjd och närhet till andra byggnader och sedan samkört datan med hälsoregister och socioekonomiska förteckningar. På så sätt ville forskare undersöka om det finns ett samband mellan depression och människors boendemiljö.

Modellen visar att de som väljer "den amerikanska drömmen" med stadsnära villa- och radhusförort riskerar att vårdas oftare på en psykiatrisk mottagning än de som bor i innerstadsområden, höghusförorter och på glesbygden.

– Det var lite oväntat. Tidigare forskning har jämfört psykiskt välbefinnande mellan dem som bor i städer och på landet men det visade sig att det framför allt är det här mellanområdet som sticker ut, säger Karl Samuelsson, doktor i miljövetenskap vid Högskolan i Gävle, till Dagens ETC.

Deppigt att bilpendla

Att bo i ett annat mellanområde, höghusförorter, verkar inte höja risken för depression. Forskarna tror att den högre risken för psykisk ohälsa i villa- och radhusförorter kan bero på att personer som bor där ofta är bilberoende, och att många timmar framför ratten verkar vara en stark riskfaktor. Dessutom har de som bor i sådana förorter ofta sämre tillgång till såväl naturområden samt sociala sammanhang som affärer och restauranger, som båda verkar skydda från psykisk ohälsa.

Men det betyder inte att enskilda ska tolka resultatet som att de bör undvika villa- och radhusliv.

– Det är att dra det lite långt. Däremot hoppas vi att våra slutsatser ska användas av samhällsplanerare, säger forskaren.

Vått och grönt gör livet skönt

Även sådant som diagnosticerad psykisk ohälsa hos föräldrar, ensamhushåll och arbetslöshet utgör riskfaktorer för depression. Men depressionsrisken är 20-30 procent högre i villa- och radhusförorter än i glesbygdsområden, och 10-15 procent högre i villaförorter än i innerstadsområden, när hänsyn tagits till andra riskfaktorer.

Ur hälso- och klimatperspektiv verkar det alltså bättre med nybyggnation av höghus, där det finns alternativ till bilburna transporter och som byggs nära vatten, parker eller annan natur och där det finns sociala mötesplatser. Forskarna anser också att redan existerande villa- och radhusförorterna kan tjäna på att stärka sociala band, tillgång till natur samt bygga ut trottoarer för att möjliggöra promenader.

Kan det vara så att folk i villa och radhus är mer benägna att söka psykiatrisk hjälp?

– Det är en relevant fundering, det skulle kunna spela in. Vi kan tyvärr inte kontrollera för det i vår studie. I den mån det är socioekonomiska och demografiska faktorer som styr hur benägen man är att söka hjälp så fångar vi ju upp det. Sen tror jag också att effekten är rätt begränsad i och med att vi använt oss av ett register för vård på psykiatrisk mottagning. Skulle man även inkludera till exempel besök hos privata psykologmottagningar skulle det kanske vara en mer betydande faktor. Men som sagt, vi kan inte veta med säkerhet.