– I den svenska debatten har röster och perspektiv från surrogatmödrar saknats. Och när deras röster varit med, så har de på något sätt formulerats av andra. Jag ville ha kvinnornas eget perspektiv, säger hon.
Sedan 2015 är det förbjudet för utländska par att anlita en kvinna för att bära och föda barn inom landets gränser. Förbudet kom efter en flera uppmärksammade skandaler.
Elina Nilsson åkte till landet 2018. Hon ville prata med kvinnor som varit surrogatmammor och undersöka hur livet påverkats för dem efter att de fött och lämnat över barnen.
– Surrogatmödraskap ramas av många in som ett sätt att förbättra kvinnors livssituation, att det är en win-win-deal där några som längtar efter barn får sitt efterlängtade barn och och bildar sin familj, och kvinnan får pengar så att hon kan ta hand om sin familj. Då ville jag titta på utfallet efteråt, säger Elina Nilsson.
Industri trots förbud
Det första Elina Nilsson upptäckte var att surrogatindustrin fortfarande frodades trots förbudet tre år tidigare. Det visade sig också att pengarna som surrogatmammorna tjänade på arrangemanget sällan räckte för att ta henne ur fattigdom.
– En av de stora upptäckterna jag gjorde var den svarta marknaden. Många fortsatte agera surrogatmamma trots förbudet. Vissa kvinnor jag pratade med hade gjort det flera gånger. Behovet av pengar, som är skälet till att de agerar surrogatmamma, stillas inte efter ett arrangemang, säger hon.
De tolv kvinnor som hon intervjuade var öppna med att de gjorde det för pengarna. Men Elina Nilsson säger att arrangemanget också kopplas till buddistiska värderingar och måste förstås i en kulturell kontext.
Det thailändska ordet för surrogatmödraskap, um bun, betyder att bära en god gärning.
– Genom att göra det här för att hjälpa sina barn och sina föräldrar, så legitimerar man någonting som ändå är relativt stigmatiserat i Thailand. Kvinnorna jag pratade med betonade ofta det altruistiska, säger Elin Nilsson.
Långa resor
Förbudet har lett till en ökad utsatthet för kvinnorna. Redan innan var kraven stora på att som surrogatmamma vara flexibel och beredd att resa långa sträckor. Numera krävs flygresor till exempelvis Laos för embryo-implantation. För många är det första gången de reser utomlands.
Dessutom saknar kvinnorna skyddsnät, både juridiskt och medicinskt, på den illegala marknaden. Det skapar i sig en extra utsatthet.
– För att kunna agera surrogatmamma måste man gå med på att ta de risker som är involverade i att resa över gränserna på turistvisum. Man vet att det är många som har blivit arresterade av polis under resorna. Deras utsatthet är väldigt stor, på många plan, säger Elina Nilsson.
Vad kan din forskning tillföra i den svenska debatten?
– Det är många i Sverige som har åkt till Thailand för att få barn genom surrogatmammor. Det är viktigt att få perspektivet från dem som bär barnen, hur det påverkar dem. Jag kan tänka mig att längtan efter barn och familjen är väldigt stark och det har jag stor förståelse för. Men många blundar för de etiska aspekterna. Det ser inte alltid ut som agenturerna och klinikerna framställer det.
