Och visst stämmer det att träning är bra för oss. Men det finns skuggsidor av träningen när den går till överdrift. Det är de skuggsidorna som journalisten och författaren Anna Ehns nya bok “Om jag inte tränar går jag under” handlar om. 

– I dag hyllar vi den vältränade kroppen och fysisk aktivitet förknippas alltid med något positivt. Men det är viktigt att också prata om när träning blir tvångsmässig och ohälsosam. 

Rörelsetvång är fysisk aktivitet driven av osunda motiv som att förbruka kalorier, att träna för att förtjäna att äta eller för att reglera svåra och starka känslor. Det har nära koppling till ätstörningar. Ungefär hälften av alla med en ätstörning uppger att de lider av tvångsmässig träning. Vid diagnosen anorexi är siffran hela 80 procent. 

Promenera i alla väder

Rörelsetvång kan innefatta alla former av fysisk aktivitet, även vanlig vardagsrörelse. En del av de som drabbas kanske väljer att gå till soprummet med en grej i taget, att alltid ta trappan, inte stå stilla i rulltrappan eller alltid promenera till jobbet oavsett mående, väder och vind, berättar Anna Ehn, som själv varit sjuk i ätstörningar med rörelsetvång som ett symtom. 

– Rörelsetvånget var en stark mekanism i min problematik. Under mina anorektiska perioder var jag i konstant rörelse. När jag själv var som sjukast kunde jag blinka eller röra på fingrarna för att aldrig sluta röra på mig.  

Det var när Anna Ehn skulle fylla tolv som hon insjuknade i ätstörningar. Förberedelserna inför ett 800-meterslopp triggade sjukdomen. 

– Jag var väldigt nervös innan och ville inte göra bort mig. Jag hade också uppfattat att jag behövde gå ner i vikt för att springa snabbare. Jag tränade mer och mer och hade mycket prestationsångest. Det triggade sjukdomen som jag sedan levde med under tio år. 

Viktigt med "pannben" 

Många som drabbas har en prestationsbaserad självkänsla med höga krav på sig själva. Träning blir något som de kan utföra på ett perfekt vis, jämfört med träning driven av positiva känslor som för att må bra eller känna sig stark till exempel, säger Anna Ehn.

De som drabbas är ofta känsliga för vad som förväntas av dem. En del som utvecklar rörelsetvång har svårt att sluta träna trots att de får skador. 

– Det finns ofta en stränghet och rigiditet i träningen hos personer som har den här problematiken. I vår tid förväntas vi ha en vältränad kropp, vara högpresterande, ha disciplin och “ha pannben”, det är också ett av de vanligaste orden som förekommer i min bok. 

Anna Ehn säger att bilden av träning i dag ofta är att man ska maxa eller göra mycket ansträngande saker som att springa eller styrketräna. Många använder också träningsklockor för att mäta sina resultat, vilket kan göra att fler påverkas negativt av träningshets.

Nyansera bilden av träning 

I boken tar Anna Ehn upp olika personliga berättelser, både män och kvinnor. Det är viktigt för att skapa en nyanserad bild av vem som kan drabbas, säger Anna Ehn. Ungefär 20 procent av alla som utvecklar en ätstörning är män. Bland andra intervjuas före detta hockeyspelaren Jonathan Hedström.

Det finns en större kunskapslucka kring tvångsmässig träning jämfört med ätstörningar kopplade till mat, säger Anna Ehn. 

– Vad gäller mat har vi trots allt blivit mer medvetna om att vissa dieter är skadliga. Nu behöver även diskussionen runt träning bli mer nyanserad. Jag vill att fler ska få koll på att det också finns osunda orsaker till att en person tränar och att det kan leda till svårt lidande.