– Det är klart att mästerskap ökar intresset, det finns en tydlig koppling mellan sportintresse och spel. Marknadsföringen kring spel ökar också då. Jag tror folk tycker att det är roligt att kunna följa matcherna i ett mästerskap löpande och pågående. Många som tidigare haft spelproblem är mer sårbara under mästerskap, säger Jakob Jonsson, psykolog inriktad på spelmissbruk, behandlingsexpert och forskare vid Karolinska institutet.

Lockelsen: Pengar, spänning, distraktion

Bakom lusten att spela finns bland annat chansen att vinna pengar, så marknadsförs ofta spelen, enligt Jakob Jonsson. Dessutom kan de vara spännande och psykologiskt belönande. För många kan det även handla om att man glömmer bort omvärlden och sin ångest om livet är sisådär i övrigt. Det finns också ett moment som handlar om skicklighet, vissa kan mycket om idrott och tror då att de därför är bra på att vinna pengar. Dessutom är spelande ofta en social aktivitet, säger Jakob Jonsson. 

– Har man ett sportintresse så kan man se det som att man saltar maten genom spelandet. Till slut har man saltat den så mycket att det inte längre smakar. Spelen är upplagda för att företagen ska tjäna på dem och att vi ska vilja fortsätta spela. 

Det kan ofta handla om att försöka vinna tillbaka de pengar man lagt in och förlorat. 

Men när övergår det vardagliga, oförargliga spelandet till ett destruktivt sådant? Enligt Jakob Jonsson kan det eskalera enligt en gradvis process. 

– Det börjar ofta med ett stort positivt och härligt, belönande intresse. När man vinner i början kan man tycka att det känns fantastiskt, man glömmer bort allt annat negativt i livet. Sedan överkonsumerar man och hjärnans belöningssystem kapas. Man upplever ett spelsug och när man inte spelar upplever man abstinensbesvär som ångest eller oro. Det kan ofta handla om att försöka vinna tillbaka de pengar man lagt in och förlorat. 

Spelandet kan ofta ge negativa konsekvenser för den som drabbas av ekonomiproblem eller att ens sociala liv, relationer och arbete drabbas. 

– Behandlingsresultaten är ganska hoppfulla. Man arbetar mycket med motivation för att få människor att ta tag i sina problem. Viktigt är att man får grepp om sin ekonomi och tar tag i problem som man kan ha parallellt som ångestproblematik eller depression. Standard är också att man föreslår total avhållsamhet från spelandet. Jag brukar rekommendera tre månader för att se vad som händer. 

Går snabbare att utveckla spelberoende

Jakob Jonsson började forska på spelmissbruk under 90-talet. Han berättar att det då vanligen tog sju-åtta år att utveckla ett spelberoende men nu kan det ske på bara några månader. Det kan förklaras med att det finns en större tillgänglighet och utbud av spel i dag. Många spel är i dag lättillgängliga via internet, men för 25 år sedan behövde man åka och besöka ett spelombud och sedan invänta resultatet, exemplifierar Jakob Jonsson.  

För drygt 25 år sedan, då Jakob Jonsson började forska om spelmissbruk, uppgav 89 procent av Sveriges befolkning att de spelade spel, i dag ligger motsvarande siffra på 60 procent. 

– I antal har spelandet inte ökat sedan jag började studera spelmissbruk under 90-talet. Men fler söker hjälp i dag eftersom det finns ett större hjälputbud. En viktig skillnad är dock att spelandet i dag omsätter mer pengar. 

För att hålla spelandet inom sunda gränser tipsar Jakob Jonsson om att göra upp en budget på förhand, där man bestämmer en summa som är rimlig att lägga på spelande, och som man kan räkna med att förlora. 

– Ett annat tips är att prata om ditt spelande med andra, inte bara med spelkompisar utan kanske med föräldrar, syskon eller andra som inte spelar för att få en nykter blick på sitt spelande.

ENKÄT: Ägnar du dig åt spelande? 

Erna Ejby, 74: 

– Jag spelar inte i nuläget eftersom jag kan bli helt fast. Jag tycker det är alldeles för kul, jag blir helt uppsluppen och glömmer tid och rum. Jag tyckte om att spela Nintendo men har en beroendepersonlighet så jag undviker det helt och gör annat istället som att promenera, cykla och att träffa vänner.

Leif, 60 och Lea, 14. 

– Jag gillar inte spel och dobbel. Jag ser de som satsar pengar på det och nästan går under. De blir stillasittande och käkar skit. Men jag kan faktiskt köpa en trisslott ibland för att det är kul, säger Leif. 

– Jag kan spela Sims ibland men inte så mycket, har många klasskamrater som spelar för mycket, de har det som hobby, säger Lea.

Chris Bingham, 39:

– Jag har provat att spela men inte riktigt fastnat för det. Jag var inte tillräckligt bra och vann sällan så då var det inte roligt. Jag förstår de som fastnar och att man kan känna en kick av spelandet. Men jag slösar hellre mina pengar på bärs, då vet jag vad jag får.

David, 59: 

– På 80- och 90-talen körde jag en del roulette och Blackjack. Jag har varit både i Las Vegas och i Atlantic City och spelat och har tyckt det varit roligt. Men jag har ju aldrig vunnit några pengar direkt så då har det inte känts värt. Nu går pengar till annat, till exempel till räkningar eftersom allt är så dyrt. Men jag kan spela på lotto då och då. Det handlar väl om adrenalinkickar, spänningen och hoppet om att vinna. Men det är en drog. Jag har bekanta som spelat och förlorat allt de har och har sett familjer splittras på grund av spelberoende.