I dagarna har tusentals studenter sprungit ut, redo för vuxenlivet.
Eller är de verkligen det?
I en pågående internationell studie vill forskare ta reda på mer om överbeskyddande föräldrar och hur curlandet påverkar elever som går sista året på gymnasiet.
Du ringer det där samtalet till skolan, fast barnet är tillräckligt stort för att ringa själv. Eller fokuserar för mycket på barnets känslomässiga reaktioner, livrädd för att något ska känns jobbigt.
Det är exempel på överbeskyddande föräldrastrategier. Mammorna och papporna som krattar manegen för sina barn har inga onda avsikter, men deras beteende kan ändå skada.
Inte förberedda
När tusentals studenter nu kastat sina mössor i luften är en del av dem oförberedda för vuxenlivet just av den anledningen.
– Över en natt förändras samhällets förväntningar på den här individen. Man kan tänka sig att vissa barn inte riktigt är mogna för att ta det ansvar som samhället kräver, för att man som förälder varit för överbeskyddande. Föräldrarna har under en lång tid gjort saker som inte underlättar för barnens självständighet, säger Terese Glatz, docent i psykologi och lektor vid Örebro universitet. Hon forskar om föräldraskap och har lett insamlingen av data i den svenska delen av en internationell studie om överbeskyddande föräldrar.
I det pågående projektet tittar forskare på överbeskyddande föräldrar till ungdomar i tio länder. I Sverige är det ungdomar som går sista året på gymnasiet och deras föräldrar som är under forskarnas radar. Tidigare forskning handlar ofta om yngre barn men beteendet finns hos föräldrar till barn i alla åldrar.
– Föräldrar som använder överbeskyddande strategier beter sig på ett sätt som inte är anpassat för barnets ålder. Man engagerar sig eller gör saker för barnet som barnet kan klara av själv. Många gånger är det saker som barnet inte bara klarar av att göra själv, utan också skulle må bra av att göra själv, säger Terese Glatz.
Curlar fram ångest
Projektet är fortfarande pågående, men enligt Terese Glatz visar tidigare forskning att föräldrarnas agerande inte nödvändigtvis är positivt för barn eller ungdomar.
– Det är viktigt att påpeka att det inte är något som föräldrar gör för att de inte tycker om sina barn. Snarare är det tvärtom, att de vill väldigt väl. Men den överbeskyddande strategin gör att barn inte utvecklar vissa kompetenser som de behöver. Genom att överbeskydda barnen så kan det leda till att barn blir sämre på att problemlösa, man har också visat mer oro och ångestsymptom hos de här barnen. Den kopplingen är ganska klar utifrån de studier som finns. Det vi inte vet lika mycket om är skillnader mellan olika länder, som är fokus för det här projektet, säger hon.
Länderna i projektet är utvalda utifrån att de ha skillnader sinsemellan när det gäller faktorer som arbetslöshet, jämställdhet, tillgång till barnomsorg och föräldraledighet.
– Vi vill titta på om överbeskyddande föräldrastrategier är vanligare i vissa länder. Och vad vi kan se som kan förklara varför vissa föräldrar använder mer överbeskyddande strategier och hur det skiljer sig mellan länder, säger Terese Glatz.
Har du några hypoteser om hur Sverige skiljer sig från andra länder?
– Inga direkta hypoteser. Men idén med de länder som är inkluderade i projektet är att de ska skilja sig åt på vissa faktorer. Både när det kommer till ekonomiska förutsättningar och arbetslöshet exempelvis. Sverige sticker ut när det kommer till vissa av de delarna men också när det gäller jämställdhet kopplat till föräldraskap, som är relativt hög jämfört med vissa andra länder.
Den här konversationen modereras enligt ETC:s communityregler.
Läs reglerna innan du deltar i diskussionen.
Tänk på att hålla god ton och visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Olämpliga inlägg kommer att tas bort och ETC förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.