Nils Eric Sahlin är professor i medicinsk etik på Lunds universitet och en av författarna till boken ”Vetenskapsteori för sanningssökare”.

Han säger att när man som privatperson tar del av forskning är det till att börja med viktigt att jämföra den med annan forskning på området. Råder konsensus? Om en enskild studie går emot annan forskning kan det vara läge att bli misstänksam:

– Ett mycket löjligt exempel men ändå. Om jag hittar ett hälsoråd som säger att chokladpudding är jättebra för ditt hälsa så bör ju alla varningsklockor ringa.

Det är också viktigt att man tittar på vem som är avsändaren. Det gäller inte bara vilka forskarna är, utan också vem som betalar för forskningen och vem som presenterar den. I dag är en stor del av forskningen även vid akademin finansierad av näringslivet. Det behöver inte innebära att den inte är bra, men man kan hålla lite koll, säger Nils-Eric Sahlin.

– Vi vet ju att forskning om rökning och hur det påverkar vår hälsa ibland har finansierats av tobaksbolagen. Och då bör man kanske fundera en gång till. Motsvarande kan ju finnas när det gäller traditionell forskning utförd av olika universitet.

Komplext och svårt

Olika avsändare kan också ha intresse av att presentera forskningen på olika sätt, berättar Stefan Eriksson, universitetslektor och rektorsråd för god forskningssed på Uppsala universitet. Inte minst gäller det när forskning tas upp för att motivera politiska förslag:

– En ideologi kanske ligger bakom. Man vill sänka skatten för att man helt enkelt tycker att det är moraliskt fel att ha skatter som överstiger en viss nivå. Men det motiveras med vetenskap, säger han.

Just ekonomiska samband är generellt mycket komplexa, vilket gör att det ofta är svårt att säga säkert vad som leder till vad, menar han. Och tar man del av forskning genom media kan det vara värt att reflektera över hur den är paketerad. Här görs forskningsresultaten ofta så spännande som möjligt, men då kan de ge intryck av att vara mer dramatiska än vad de egentligen är.

Stefan Eriksson berättar om ett klassiskt exempel: står det i en artikel att risken att få bröstcancer ökar med 50 procent om man dricker så och så mycket vin så låter det väldigt illa. Men om risken att få bröstcancer från början är extremt låg, så gör en ökning med 50 procent inte så stor skillnad.

Rövare och lurendrejare

Man kan också titta efter om studien är publicerad i en vetenskaplig tidskrift eller om den tagits upp på en vetenskaplig konferens. Är så fallet har den genomgått en grundlig granskning av andra forskare, en så kallad peer review, och detta ses generellt som en kvalitetsstämpel.

Men även här finns anledning att se upp. I mars 2018 skickade forskaren Lur N. Dreier ett bidrag till en vetenskaplig konferens i Oslo. Studien handlade om att han observerat hur 25 isbjörnar hade utvecklats till människor.

Detta var givetvis inte sant. Det var den norska forskaren Are Brean som under pseudonym skickade in studien under falskt namn. Ändå godkändes den och klarade granskningen. Anledningen var att konferensen i fråga var en så kallad ”rövarkonferens”, och det var det Are Brean ville visa.

Rövarkonferenser och rövartidskrifter är fejkversion­er av riktiga vetenskapliga konferenser och tidskrifter, och de godkänner studier mot betalning.

– De är inte speciellt intresserade av att kritiskt granska en artikel eller ett konferensbidrag. Och säga att nej, det här duger inte. För då får de ju inte in pengarna för det bidraget. Så de godtar i princip allting utan att ens bry sig om att titta på det, säger Stefan Eriksson.

Forskning – inte sanning

Rövarna är ofta mycket lika de legitima konferenserna och tidskrifterna och därför gör vissa forskare det ärliga misstaget att skicka in sina studier dit. Men det finns också de som skickar sin forskning dit för att de inte tror att de kommer att klara en riktig peer review.

– Här finns det en möjlighet för oseriösa människor att till exempel publicera klimat­kritiska artiklar. Eller artiklar som hävdar att en viss meditationsform är vetenskaplig.

För en lekman är det väldigt svårt att känna igen en rövartidskrift eller en rövarkonferens, men det brukar finnas svartlistor på nätet som man kan stämma av med.

Men vad en privatperson framför allt behöver tänka på när det kommer till forskning är just vad forskning egentligen är, menar Stefan Eriksson.

– Ett misstag är att man tror att forskning framför allt slår fast sanningar. Men väldigt mycket av det som sägs när forskningsrön presenteras förutsätter en reservation: ”givet våra resultat och givet vår undersökningsmetod så kan vi tro att det är så här det är”.

Det innebär dock inte att ingenting går att bevisa.

– Man ska inte låta den där tveksamheten att det är alltid tentativt och vi kan aldrig vara säkra gå för långt. Vissa saker kan vi vara ganska säkra på. Det är väl den andra sidan av myntet. Att man inte ska låta vetenskapens natur av att alltid vara korrigerbar leda till att man sår för mycket tvivel.

Tycker du att det är svårt att veta vad som är sant på nätet?

Maja Pousette, 21 år, studerande, Rimbo

– Det kan vara svårt, det beror på men på sociala medier presenterar ju människor sällan sina källor så då vet man ju inte om man inte faktakollar det. Om det är något som är viktigt, en händelse till exempel och som jag vill veta mer om så kommer jag börja med att kolla om det finns på nyhetssidor. Om det står där så tror jag på det. Men om jag googlar och inte hittar samma information hos källor jag litar på så tar jag det som osant.

Pernilla Ringborg, 51 år, Strategisk inköpare, Norrköping

– Nej, det är inte svårt. Källkritik bara, jag har källor som jag litar på. Sen beror det på vad det är. Om det är något riktigt viktigt som Nato eller världsfred så kollar jag extra och kollar på flera källor. Sen om det bara är brus liksom, äsch. Då spelar det inte alltid så stor roll tänker jag.

Ali Jamal, 34 år, tandläkare, Bahrain

– Det beror så mycket på, både vilken källan är och vad det är för ämne, men jag dubbelkollar nästan allting. Det svåraste är att urskilja information som presenteras tillsammans med åsikter, det går fort och det är svårt att inte bli påverkad. Men när det kommer till forskning och vetenskap är det betydligt lättare att urskilja seriösa och pålitliga källor från oseriösa.

Daniel Carrillo, 23 år, arbetssökande, Stockholm

– Det beror helt på men det är svårt. På nyheterna brukar de till exempel säga vilka de inblandade personerna är ibland och ibland säger de inte, då undrar jag varför de döljer så mycket. Som olyckan på Gröna Lund, då sa de vad som hänt men inte vilka som var inblandade. Så det är svårt att veta vad som är sant. Jag litar också på vissa nyhetssidor mer än andra, de som har överdrivna rubriker undviker jag.