Alla jublar inte nu när restriktionerna är borta och vi förväntas leva som förut.
– Det beror på hur vi har förhållit oss till sakerna innan pandemin. Om jag är en person som älskar att kramas, då kommer jag under pandemin att ha saknat det och efteråt uppleva ”wow vad roligt, nu kan vi kramas igen”. Men om man istället känner ”Nej, egentligen har det varit skönt att slippa krama folk” då kommer det att upplevas som negativt när pandemin är slut, säger Liria Ortiz.
Sociala normer styr oss
Även om vi har älskat den sociala isoleringen som restriktionerna inneburit så är det inte många som säger det högt. Vi är helt enkelt för styrda av sociala normer, enligt Liria Ortiz.
– Säg att jag är en sån person som har tyckt att det är jätteskönt att slippa träffa mina kollegor, jag kommer ju aldrig våga säga det framför dem. Den sociala kontrollen spelar roll för vad vi vågar säga kring det här. Vi kommer inte kunna säga ”Egentligen saknar jag inte alls mina kollegor och tycker det det är jätteskönt att slippa dem”, då kommer man verka lite konstig. Så det sociala trycket kommer att påverka hur man pratar om det.
Utöver den sociala aspekten av det hela så kan återgång till arbete på plats och i skola bli en utmaning för koncentrationen.
– Det kan bli jobbigt med kontorsarbete. Om man har anpassat sig till att det är tyst runt en och att man tar saker i sitt tempo så kommer det i början att bli jobbigt att plötsligt så finns kollegorna runt omkring en och en närvarande chef som vill styra våra tider.
Å ena sida vill vår hjärna att det ska vara som det alltid har varit, å andra sida har vi en underbar förmåga att anpassa oss till det som är nytt
Experter på anpassning
Människans hjärna är delvis konservativ, i den bemärkelsen att vi inte vill att saker förändras. Övergången till ett öppet samhälle kan bli en utmaning, men som tur är så är vi människor experter på att anpassa oss.
– Vår kärna kan vara konservativ i visa aspekter och flexibel i andra. Å ena sida vill vår hjärna att det ska vara som det alltid har varit, å andra sida har vi en underbar förmåga att anpassa oss till det som är nytt, på gott och ont. Det som är nytt nu är att återgå till jobbet och då kommer den konservativa delen av hjärnan säga ”Åh nej nu måste jag börja resa igen, det tar en timme att pendla”. Den andra delen av hjärnan kommer att anpassa sig efter cirka en vecka. Där kommer ett fascinerande fenomen in, vi människor har en tendens att rationalisera våra beteenden, om jag förr i tiden sa att det är jättejobbigt att arbeta hemifrån, då hade jag en förklaring till det. Oavsett vad vi gör så ger vi alltid en förklaring som verkar vara logisk utifrån vårt perspektiv.
