Hon var bara fyra år när hon första gången besökte sin mamma på sjukhus. Cancern följde familjen under många år, blev en del av livet – och inspirerade Anna att lära sig mer om en hälsofrämjande livsstil, framför allt mat och nutrition. 

Det såg länge väldigt mörkt ut, ingen trodde att Annas mamma skulle klara sig, allra minst hon själv. Men livet återvände, mamman lever fortfarande. 

Anna berättar om en barndom där sirapslimpa och O’boy var självklart, men att hon tidigt blev intresserad av kraften i hälsosam mat. 

– Jag var bara ett barn när jag satt på mitt flickrum och läste tung näringslära och insåg att jag ville bli dietist, berättar hon.

– I tonåren ägnade jag mig åt långdistanslöpning och jag märkte att mina resultat påverkades av av vad jag åt. Det var påtagligt.

Idag vet Anna Ottosson att kost är en viktig pusselbit för att förebygga cancer och att den i vissa fall kan ha lika stor betydelse som den medicinska behandlingen, som ett komplement.

Hon kom till en punkt i sitt liv där hon ställde sig frågan: Hur kan jag göra skillnad? Inte bara för mina nära – så småningom kom även pappan att drabbas av cancer – utan för alla som drabbats eller riskerar att drabbas av cancer? 

Nu har Anna Ottosson hunnit arbeta som dietist i 25 år, varav de senaste tolv nästan helt har ägnats åt sambandet mellan mat och cancer.

Så mycket som 30–50 procent av de vanligaste cancerformerna skulle kunna förebyggas med hjälp av en hälsosam livsstil, förklarar hon och tillägger:

– Detta är ren fakta, baserad på den senaste internationella forskningen. 

Vi möts på ett café i Stockholm som Anna valt. Här är alla bakverk bakom disken så kallad raw-food. Vi står en stund tillsammans och väljer mellan kakorna som ser urläckra ut, vilket det snart visar sig att de också är.

Anna Ottosson berättar att hon över lag tycker att hälsosam mat är godare, och att hon är en person som gärna unnar sig gott. Lite plockgodis till en bra film tackar hon inte nej till.

– Jag kan äta en bit kött om jag blir bjuden, men jag tycker inte att det är jättegott. Jag kan inte riktigt minnas när jag senast drack alkohol. Det handlar inte om att jag valt bort, jag tycker bara att det finns så mycket annat som är godare att dricka, alla fantastiska hälsodrycker som mocktails, juicer och smoothies.

Visst ligger det något i vad hon säger. Mat som är bra för hälsan kan vara väldigt god. Ändå är inte trenden, på samhällsnivå, att vi äter nyttigare. De små restauranger och kaféer som dyker upp och som fokuserar på hälsosamma rätter finns mest i storstäder, och är undantag. 

Livsmedelsverket rekommenderar att vi äter 500–800 gram frukt och grönsaker varje dag, ungefär hälften av varje – vilket bara två av tio svenskar gör i dagsläget.

– Vi aldrig haft så mycket hårt processad skräpmat omkring oss som nu. Produkterna som ökar risken för sjukdom finns i varje gathörn, och bara ett klick bort 24 timmar om dygnet. Det är betydligt lättare att välja onyttigt än att göra hälsomedvetna val – vilket påverkar även den med goda intentioner, konstaterar Anna.

De senaste decennierna har vi ökat vår konsumtion av kött, socker och hårt processade livsmedelsprodukter samtidigt som vi dragit ner på träning och vardagsmotion, säger Anna Ottosson.

– Under samma period har allt fler drabbats av cancer. Att det finns ett samband är vetenskapligt bevisat, även om det som sagt finns fler faktorer som spelar in. Men att den näringsfattiga och processade maten påverkar vår hälsa negativt råder det ingen tvekan om.

Om vår västerländska snabbmatskultur får fortsätta spridas kommer cancerrisken högst troligt att öka ännu mer globalt, sammanfattar Anna Ottosson. Hon har bland annat tagit del av forskning som visar att bröstcancer är vanligare i länder med västerländska matvanor jämfört med länder där man äter mer växtbaserat.

Så vad bör vi göra för att äta mer hälsosamt?

– En tumregel är att äta färgglad mat från växtriket för att stärka sitt cancerskydd, för i den växtbaserade kosten finns det mängder av olika komponenter som antioxidanter och polyfenoler, och det bästa är att få i sig ett brett urval.

Samtidigt understryker Anna Ottosson att kostråden ser olika ut beroende på om det handlar om att förebygga eller om det handlar om en pågående eller avslutad cancerbehandling.

– Men ett generellt råd är att äta och njuta av mat från växtriket, i regnbågens alla färger. Det handlar inte om några mirakelmedel utan om vanlig mat från naturen, som finns i våra mataffärer och som vi alla mår bra av att äta. 

 Alla överlever inte cancer. När jag frågar hur Anna Ottosson hanterar den smärtan i mötet med sina patienter, blir hon allvarlig, sitter tyst en stund. Tårarna kommer. Hon blir själv förvånad. Den senaste tiden har hon blivit intervjuad många gånger om sin nya bok ”Kraften i maten”, men aldrig börjat gråta – men så har hon heller aldrig tidigare fått frågan om hur hon själv berörs.

– Jag träffar bland annat människor som har en kronisk cancer. Det är klart att jag blir berörd. Cancer tar så många liv. Min egen pappa gick bort i cancer under tiden jag arbetade med boken. Vi är så många som är drabbade, genom sjukdomen och som anhöriga. 

Hon tänker efter, och tillägger:

– Men mötet med döden, att tvingas se den i vitögat, ger också kunskap om livet. Det blir så tydligt vad som är viktigt på djupet, på riktigt. 

När Anna Ottosson träffar patienter är det oftast i grupp, under en veckas tid. Många föreställer sig att det är en nattsvart stämning i sådana grupper, i cancerrehabilitering.

– Tvärtom! Jag möter oerhört mycket glädje. Det kanske många blir förvånade över att höra, men vi skrattar mycket. Det finns något i ögonblicket då du inte kan ta livet för självklart. Ur den smärtan kommer mycket gott. Man har inte tid med bullshit, som att prata väder och vind. Det uppstår samtal utifrån en ödmjukhet och respekt för att tiden vi har är här och nu. 

Finns det en röd tråd i vad människor ser som det viktigaste i sina liv?

– Ja, absolut! Det enkla. Det viktigaste är inte att resa jorden runt, utan att kunna se den man älskar i ögonen och att få krama sina barn. Det blir avskalat och klart. Allt annat rinner av. Det är en ynnest att få vara med i det mötet.

Det tar bara ett dygn att påverka tarmfloran i en människas kropp. Därför möter Anna Ottosson i princip aldrig frågan under rehabveckorna: Var är köttet?

– Det människor säger är: Jag har aldrig mått så här bra! Är det bara tack vare kosten?

De patienter hon möter uttrycker över lag inte att de har svårt att lägga om sina matvanor.

– Snarare säger de att det känns inspirerande och inte så komplicerat, när de fått veta mer. Många har läst motstridiga budskap på nätet, till exempel om påstått magiska piller, och har svårt att värdera informationen. Det är uppskattat att få träffa någon som kan svara på ens frågor.

Att ge livsstilsråd till cancerdrabbade måste ske med stor respekt, menar Anna Ottosson. Vi pratar ju om en sjukdom som kan drabba vem som helst och i många fall slår blint. Människor som aldrig har rökt diagnosticeras med lungcancer, vältränade idrottare får tarmcancer och små barn som knappt börjat leva drabbas av leukemi.

– Man måste självklart vara oerhört ödmjuk, men samtidigt våga lyfta frågan. 30–50 procent av cancersjukdomarna kan förebyggas med mat och livsstil. Det är en oerhört hög siffra! Men när vi lyfter siffran pekar vi aldrig ut en enskild person. 

En del som drabbats av cancer har talat om att den käcka uppmaningen att ”kriga mot cancern” gör dem illa till mods – som att de inte krigar tillräckligt bra om cancern sprider sig och de blir sämre. Vad tänker du om det?

– Hemska tanke! Jag skulle aldrig skuldbelägga en som varit eller är sjuk, verkligen inte. Livet är orättvist. Jag tänker att den medicinska behandlingen och nutritionen alltid ska gå hand i hand, tillsammans blir vi starka.

Hon konstaterar att många patienter hon möter har förvånande mycket förkunskaper om mat och hälsa.

– Många är väldigt pålästa och intresserade. Jag ser en stor skillnad idag, jämfört med för 25 år sedan. Och då kan det bli en krock, när du själv intresserat dig för den senaste forskningen, och i vissa fall möter en vårdapparat som inte är lika påläst och du får rådet: ”Gå hem och ät som vanligt”. Jag möter många som känt sig svikna när de bara får medicinsk behandling och inte dessutom vägledning i nutrition.

Du skriver i boken att kunskapen inom vården är låg om matens betydelse – trots att den kanske är lika viktig som den medicinska behandlingen. Hur kommer det sig?

– Jag tror att det råder en stor okunskap, ingen illvilja. Läkarna har bara tolv timmars näringslära på sin utbildning, det är inte deras kompetens.

Vad skulle du vilja förändra i cancervården – mer utbildning, fler dietister, bättre mat på sjukhus…?

– Jag tror att man måste öka kunskapen så att man känner till forskningen och kan stötta patienter bättre. Specialiserade dietister borde finnas i alla behandlingsteam. Maten på sjukhusen måste ligga i linje. Det är utmanande att över huvud taget äta under en behandling, då du kanske har blåsor i munnen och massor av biverkningar. Det gäller att skräddarsy maten och ha en förståelse för att man kanske inte är sugen på morötter när man mår som sämst.

Hur bra eller dålig är situationen i typ skolmatsalar, äldreboenden, andra kommunala verksamheter – upplever du att kunskapen om mat och hälsa finns och används?

– Nej. Det finns såklart undantag, vissa är duktiga och bra. Men över lag kan man säga att verkligheten går i otakt med forskningen.

Apropå forskning vill Anna Ottosson gärna tala om den gren som kallas epigenetik. Man kan säga att det handlar om en länk mellan arv och miljö. Vilka gener vi ärver av våra förfäder kan vi ju inte påverka, men enligt den senaste forskningen kan vi i viss mån styra hur aktiva dessa ärvda gener är. Hon tar ett exempel: Om du är född med en gen som gör att du lätt går upp i vikt, skulle du – åtminstone i teorin – kunna ”skruva ner” den genens aktivitet med hjälp av rätt mat och livsstil. 

– Föreställ dig ett piano, det har ju alltid samma svarta och vita tangenter – men beroende på vilka du väljer att trycka ner kan du spela helt olika melodier. Det är bara de tangenter du trycker på som hörs, resten vilar. Genom att välja mat och näringsämnen som kan motverka de epigenetiska markeringarna kan vi på motsvarande sätt välja vilka gener vi vill aktivera, och därmed i bästa fall förebygga sjukdom.

Det finns studier som bekräftar detta. Forskarna har bland annat tittat på enäggstvillingar som vuxit upp i olika miljöer, där den gemensamma genuppsättningen haft olika stor betydelse för personernas liv och hälsa. De har till exempel sett att japaner som flyttar till USA löper mycket högre risk att få bröstcancer och prostatacancer, jämfört med dem som bor kvar i Japan.

– Detta tror man delvis hänger ihop med den traditionella japanska kosten jämfört med den västerländska kosten.

Jag hade inte hört begreppet epigenetik innan jag läste din bok. Hur allmänt känt är det, tror du?

– Jag tror inte att det är så känt, men i forskningen är man väldigt nyfiken på det här. Tio procent av de som får cancer har en genetisk ärftlighet – resten kan vi, i teorin, påverka mer eller mindre.

Jag blev rätt omskakad när jag läste din bok och synar vår familjs matvanor i ljuset av dem. Mina tonåringar träffar ofta sina vänner på snabbmatsrestauranger, vi äter visserligen en hel del grönsaker och frukt – men också kött. Ibland vägrar de äta om de inte får kött. Det är lätt att drabbas av en känsla av maktlöshet. Ger jag mina barn förutsättningar att drabbas av cancer genom att inte vara striktare? Om man inte kan lägga om sitt liv helt, vad tycker du är några första bra steg?

– Det är bara en fas, som tonåringar ska igenom. Jag vurmar för att lägga till grönsaker. Man kan göra smoothies och olika smårätter som man kan lägga till det man redan äter. Det behöver inte vara så konstigt. Tacofiera måltiden tycker jag är bra, att ha olika skålar för att kunna plocka och blanda som du vill. Nyfikenheten brukar ta över.