– Det är ingen som har tagit fram RNA från föremål som har legat i rumstemperatur i över 100 år förut. Det öppnar upp för en mängd olika tänkbara applikationer, bland annat för att titta på utdöda arter och liknande. Men även för att titta på RNA-virus i gamla fågel- och fladdermusskinn, säger Love Dalén, professor i evolutionär genomik, Centrum för paleogenetik, Stockholms universitet.
Hittar man virus i gamla fågelskinn som samlats in mellan 1917 och 1918 så skulle man kunna undersöka ursprunget för spanska sjukan, eller för den delen fladdermöss för att hitta föregångare till coronaviruset, berättar Love Dalén.
Är det inte riskabelt att hantera gamla virus?
– Nej, det är helt ofarligt. I gamla museiskinn, som exempelvis den här pungvargen, så är RNA-molekylerna sönderbrutna i små delar. Det finns inga hela långa baspar. Ta till exempel coronaviruset, det är ungefär 30 000 baspar långt.
Kan återuppväcka de utdöda
Baspar är den dubbelsträngade molekylen som bildar DNA-sprialen. Den som bestämmer våra gener. Enligt Love Dalén kan inte viruset replikera sig när det endast är rester kvar av arvsmassan. Men däremot kan man spåra arvsmassan med hjälp av resterna. Så småningom skulle man kanske alltså kunna återuppväcka vissa djur som varit utdöda.
– Det finns forskarlag och företag som jobbar mot att man kan återskapa utdöda djur genom att ta ett nu levande djur och klistra det till den utdöda arvsmassan för att stoppa in de gener som gör en pungvarg till en pungvarg.
För vissa arter kan man titta på nära levande släktingar och se var deras gener sitter. Men den tasmanska tigern, även kallad pungvargen, har inga nära levande släktingar som lever idag. Då skulle man enligt forskarna istället kunna använda RNA-sekvenser för att identifiera var generna sitter i arvsmassan.
Innebär den här upptäckten att vi kommer se ett Jurassic Park i närtid?
– Nej, Jurassic Park och dinosaurier kommer inte att hända. Men någon form av återskapat djur, det skulle jag nog tro kommer att hända. Men det är väldigt svårt att säga hur lång tid det kommer att ta. Om man tittar på var vi ligger just idag i forskningen så känns det som att det ligger väldigt långt fram i tiden. Även om man nästan alltid blir överraskad över hur snabbt det går för tekniken. Men det kanske tar allt mellan två år från nu till 50 år i framtiden.
