Att skjuta upp kravet på läkarintyg vid sjukfrånvaro, från den sjunde till den 14:e sjukdagen, ledde till längre sjukskrivningar bland vissa grupper: i gruppen män allmänt och bland personer med lägre socioekonomisk status, särskilt bland dem med tidigare hög sjukfrånvaro.
Det fann forskaren Yaroslav Yakymovych från Institutet för urbana studier vid Uppsala universitet när han studerade ett storskaligt experiment om krav på läkarintyg vid sjukfrånvaro som genomfördes i Göteborgs stad och Jämtlands län 1988.
I experimentet krävdes personer födda på ojämna dagar fortsatt på läkarintyg efter sju dagars sjukfrånvaro, medan personer födda på jämna datum kunde vänta i fjorton dagar innan de behövde visa upp ett intyg från en läkare på att de verkligen var sjuka.
Frågan är varför det såg så olika ut. Är män, tidigare sjuka och socioekonomiskt utsatta mer benägna till att fuska för att slippa ta sig till jobbet?
– Tyvärr var det här inget man undersökte närmare, så man kan inte säga varför det såg ut så. Men jag tycker det är en väldigt intressant folkhälsofråga som borde undersökas djupare, säger Yaroslav Yakymovych.
Ansträngd situation sedan länge
Den främsta orsaken till att återigen titta på frågan menar han är pågående resurskris och personalbrist i den svenska sjukvården.
– Det har varit en ansträngd situation länge i den svenska sjukvården, med långa väntetider och konstant personalbrist.
Om de patienter som har en låg andel sjukskrivningsdagar fick längre respit för att inkomma med läkarintyg skulle stora resurser kunna sparas in på läkarnas administrativa arbete, resonerar Yaroslav Yakymovych.
– Läkare måste ju undersöka varje patient som kommer för att kunna ge dem ett intyg på att de verkligen är sjuka. Det här innebär en stor administrativ börda för dem. Jag ville undersöka om det verkligen är samhällsekonomiskt motiverat.
Men skulle inte det uppfattas som diskriminerande och orättvist av dem som fortsatt måste lämna läkarintyg efter sju dagar?
– Jo, det är en tanke jag tar upp i rapporten – att det här skulle kunna upplevas som olika-behandling. Samtidigt finns det ju ingen tanke i det här att införa krav på tidigare intyg för vissa, utan enbart senare för andra. Ingen skulle därmed få det sämre än de har det idag.
1988 är många år sedan och arbetslivet ser annorlunda ut idag. Går det verkligen att förlita sig på en så gammal undersökning för att dra slutsatser om hur vi beter oss idag?
– Nej, om den här frågan skulle bli politisk verklighet skulle det först behöva genomföras ett nytt storskaligt experiment. Men jag tror ändå det säger någonting om hur människor fungerar och hur folk beter sig idag med.
Har du mött något intresse för dina idéer från vården eller från politiskt håll?
– Rapporten publicerades bara häromdagen, men när jag presenterade den på en vetenskaplig konferens nyligen var intresset stort från hälsoekonomer, säger Yaroslav Yakymovych och återkommer till vad han ser som grundfrågan – läkarnas tid och vårdens resurser.
– Vården har begränsade resurser och att skriva ut intyg tar tid. Frågan det handlar om är någonstans – är det värt det? Eller borde man lägga mer tid och resurser på patienter som behöver behandling på riktigt?
