– Vi kan ta fram modeller som påminner om människoembryon genom att omprogrammera stamceller, sa Magdalena Żernicka-Goetz, professor vid Cambridgeuniversitetet och California Institute of Technology vid Internationella föreningen för stamcellsforsknings årsmöte i veckan, enligt The Guardian.
Forskarna har återskapat det förstadium till embryo som kallas gastrulation. Ett stort steg i forskningen eftersom möjligheter nu öppnas för att kunna förstå en tidpunkt i människans utveckling som idag beskrivs som en ”svart låda”, en period när det inte ens går att upptäcka en graviditet. Kunskapen kan exempelvis hjälpa oss förstå när och vilka genetiska avvikelser som uppstår i en så tidig fas.
Det har tagits fram embryomodeller förut men den aktuella är den mest avancerade. Statens medicinsk-etiska råd, Smer, har nyligen släppt en kort publikation om möjligheterna och riskerna för mänskliga embryomodeller. Där finns mycket kunskap att hämta. Men genombrottet i forskningen skapar också orosmoln.
– Det händer jättemycket utvecklingsmässigt i den perioden. Det är många organsystem som grundläggs. Man tror att många medfödda sjukdomar har en orsak just för saker som händer i den här perioden. Så det finns mycket nytta med det här. Å andra sidan finns de här etiska frågorna som är kopplade till ämnet, säger Michael Lövtrup på Smer.
Slut på begränsningar?
Idag är det i flera länder, inklusive Sverige, endast tillåtet att forska på mänskliga embryon i labb i 14 dagar.
– Men för de här embryomodellerna gäller inte det alls. Det finns över huvud taget inga särskilda begränsningar för dem. Och så länge de bara är lite lika ett riktigt embryo och kan efterlikna ett visst begränsat skede så kanske det inte behövs någon begränsning.
Forskarna eftersträvar att producera modeller som är så lika embryon till utseende och funktion som möjligt utan att vara embryon – just för att kunna utvinna kunskaper utan att behöva ta hänsyn till de begränsningar som finns i området.
– Ju mer lika modellerna är verkliga embryon, desto bättre blir kvaliteten på kunskapen. Så då försöker man hela tiden pusha de här utvecklingarna till att bli ännu mer lika embryon. Då riskerar man att inte kunna tala om vad som är skillnaden mellan naturliga och konstgjorda embryon. Och då är man tillbaka där man började med samma etiska problem. Vad får vi göra med det här embyot? Vad är försvarligt att göra och vad är inte det?
Michael Lövtrup är tveksam till att det idag skulle gå att utveckla ett foster från ett syntetiskt embryo. Man har tidigare testat att plantera in syntetiska embryon i möss och apors livmödrar men dessa visade aldrig några livstecken. Att göra något liknande i en människa är inte lagligt och etiskt problematiskt. Men utvecklingen går snabbt.
– Det här är ett område där det händer saker väldigt fort. Det är verkligen hög tid att börja fundera på hur vi ska se på det här etiskt och vad man ska få göra och inte göra. Vi har därför försökt titta på riskerna och beskriva dem. Vi har inlett ett arbete med att utvärdera nuvarande lagstiftning och se om det eventuellt behövs vissa justeringar för att hantera de här frågorna och skapa något som är etiskt hållbart. Rådet har inte landat i en slutsats än.
