Så inleder dr Catherine White, med typiskt brittisk blandning av torr, svart humor och vänlighet, från talarpodiet på Elite Hotel Marina Tower.

Doktor Catherine White har varit klinisk chef för sexualbrott på avdelningen på Faculty of Forensic & Legal Medicine i Storbritannien och har anlitats av FN som expert inom mäns våld mot kvinnor. Hon är numera klinisk chef för nystartade Institute for Addressing Strangulation, IFAS med säte i Manchester. För dagen är hon huvudtalare på Unizons konferens ”När dödliga våldshandlingar normaliseras”, där fokus för dagen är strypning.

Olga Persson, ordförande för Unizon öppnar konferensen med att tala om att det handlar om ett samhällsproblem.

– Vi har vetat länge att strypning är en röd flagga för dödligt våld. Trots det har vi idag något som heter strypsex, som framför allt många unga känner till. Det är ett stort misslyckande att vi ens har ett sådant begrepp.

Dr Catherine White berättar att det inte krävs lång strypning för att göra stor skada. Efter 6,8 sekunder kan offret bli medvetslöst och efter 4 till 5 minuter hjärndöd. Hon visar ett videoklipp från Youtubekanalen SportScience. En manlig reporter som är uppkopplad med avancerad mätutrustning utsätter sig frivilligt för att bli strypt av en professionell brottare. Efter några sekunder blir han medvetslös och experimentet avbryts.

– Det blev svart, jag minns ingenting, säger reportern förvånat.

En stor del av deltagarna på konferensen består av poliser och vårdpersonal. Som rättsmedicinare redovisar Catherine White vilka bevis som är viktiga att ta upp på en brottsplats. Våta fläckar bör undersökas eftersom strypoffer kissar på sig efter ungefär 15 sekunder. Att offret inte minns vad som hänt är vanligt, eftersom hjärnan släcker ner till ”överlevnads-mode”.

– Männens försvar är ofta att det var frivilligt och att kvinnan bad om att bli strypt. Efter ”Fifty shades of Grey” tror många att strypning är en ofarlig sexlek. Jag har hört porrskådisar ge råd om att trycka på baksidan av halsen för att undvika luftstrupen, och att det då är säkert, men det är helt fel. När venerna och artärerna som sitter runt halsen blir klämda genom strypning stoppas blodcirkulationen till och från hjärnan, vilket ger syrebrist och skador.

Det finns inget säkert sätt att strypa någon, poängterar Catherine White. Skadorna av strypning uppstår inte alltid heller direkt. Hon räknar upp ett antal sjukdomar i hjärnan som kan uppstå långt efter strypningen. Bland annat kan offret drabbas av försenad stroke upp till ett år efter stryptillfället.

Strypning är också en av de vanligaste mordmetoderna där kvinnan dödats av en man som hon har eller har haft en relation med. White redovisar statistik från Storbritannien som visar att en fjärdedel av de nära tusen kvinnor som mördats inom nära relation har strypts till döds. Det är därför livsviktigt att ställa specifika frågor om strypning till kvinnor som utsätts för våld, poängterar Catherine White.

– Strypning syns inte alltid utanpå och många skäms att tala om det.

Rättsläkaren lämnar talarstolen och ger plats för tjugoettåriga juridikstudenten Yasmine Brunstorp. I ett samtal med Olga Persson bekräftar hon bilden av att strypsex blivit normaliserat.

– När jag pratar om det här med mina vänner är det ingen som blir chockerad och många har varit med om det. Vi som vuxit upp med porr i fickan genom våra telefoner är den förlorade generationen, jag engagerar mig nu för att jag inte vill att mina barn ska behöva råka ut för samma sak, säger hon.

När ETC efter konferensen får en intervju berättar Yasmine Brunstorp att strypsex är något som förväntas ingå i sexakten, både i tillfälliga och fasta relationer, enligt hennes erfarenhet av att tala om detta med många vänner.

– Ofta kommer ämnet upp när jag pratar med mina kompisar för att tjejen har varit rädd att det ska spåra ur helt. Det har inte varit fråga om samtycke eller att tjejen har bett om det, utan killarna har bara gjort det.

Som ung singel märker Yasmine ofta själv tidigt i kontakten med killar hon dejtar att de är vad hon kallar för ”porrskadade”.

– De vill göra grejer som helt klart är inspirerade av porren. Många säger att de gillar ”hårda tag”.

– Att tjejer ”ställer upp” handlar om att de tror att de måste behaga killen, vi är uppvuxna med det. Att ens be en kille använda kondom är tillräckligt svårt, även inom en relation. Tjejer som inte är med på till exempel strypsex räknas som tråkiga, säger Yasmine Brunstorp.

En dålig sexualundervisning tillsammans med en vuxengeneration som inte är uppvuxen med mobiler som har internet i fickan är två stora anledningar till porrens makt över dagens unga, menar Yasmine Brunstorp. Själv såg hon porr redan när hon var tolv år, när hon fick sin första smartphone.

– Jag var nyfiken och det räckte att jag googlade på ordet sex så fick jag porrfilmer direkt i telefonen. Men jag hade tittat lite redan när jag var yngre, då var det några äldre tjejer, i tolv-trettonårsåldern som visade oss. Jag var kanske 10 år då, det var första gången jag förstod att det fanns.

På gymnasiet gjorde Yasmine sitt fördjupningsarbete om porrens påverkan på ungdomar. Att redovisa det inför hela klassen som 18-åring var nervöst.

– Då var det verkligen tabu att prata om porr och att det kan vara skadligt att titta. Men många, framförallt tjejerna var väldigt positiva efteråt. Killarna var mer defensiva, kände sig kanske utpekade.

Yasmine Brunstorp utbildar sig nu till jurist för att hon vill kunna hjälpa utsatta kvinnor och barn. På fritiden volontär­arbetar hon på ett boende för kvinnor som utsatts för trafficking. Även bland kvinnor som säljer sex märks konsekvenserna av normaliseringen av våldsporr, berättar hon.

– De mest utsatta kvinnorna drabbas hårdast. Jag har läst om att det är vanligt många män visar porrfilmer på telefonen och vill att de ska göra samma sak.

Yasmine Brunstop efterlyser engagemang från politiskt håll och är förvånad över att inget ungdomsförbund driver frågan.

– Varför inte? Det är ju både en samhällsfråga och en ungdomsfråga. Jag skulle önska att ungdomar fick komma in i riksdagen och berätta om hur vår vardag ser ut.

Även om strukturen för motståndet mot porr peakade på 90-talet har flera organisationer fortsatt att driva frågan på olika sätt. Redan 2003 sammanställde Roks den första katalogen över hotell och kurs-gårdar som valt att ta avstånd till porr och certifierats av organisationen som porrfria.

2015 tog Roks tillsammans med Sveriges Kvinnolobby och Unizon fram manifestet #Porrfritt, där de begärde en utredning som ska undersöka hur kopplerilagen kan tillämpas även på den pornografiska produktionen. Manifestet vill också ha en lagändring som stryper distributionen, enligt samma undantag som gäller för barnpornografi och alkoholreklam.

Allt fler röster hörs för att begränsa porrens skadeverkningar. Kvinnojourernas riksorganisationer Roks och Unizon som tillsammans organiserar cirka två hundra kvinno-, tjej- och ungdomsjourer har båda tydligt engagerat sig i kampen för att stoppa spridning av porr.

Roks arrangerar varje år en aktionsvecka mot porr och Unizon har publicerat flera stora rapporter om skadeverkningarna av porr.

Senaste halvåret har Unizon arrangerat två rikstäckande konferenser om riskerna med normalisering av våldsamt sex med bland annat poliser och rättsmedicinare som talare. För porren är en självklar del av mäns våld mot kvinnor, menar organisationerna. Ett våld som kan leda till döden.

2022 gjorde TV4:s program ”Under radarn” en undersökning om vad de politiska partierna tycker. Svaret på frågan ”Vill partierna reglera porren” visar en ovillighet att ta ställning. Flera partier, bland dem både S och M, hänvisar till yttrande- och informationsfriheten. Miljöpartiet svarar att de stödjer porrfilter och att sexualundervisningen behöver problematisera pornografin utifrån ett jämställdhets­perspektiv. Bara två partier svarar tydligt ja till reglering: Sverigedemokraterna och Centerpartiet.

Centerpartisterna och riksdagsledamöterna Helena Vilhelmsson, Stina Larsson och Anne-Li Sjölund lämnade i november in en motion om att Sverige behöver modernisera sin lagstiftning för att motverka spridningen av våldsam pornografi.

– De lagar vi har skapades för 30 år sedan och lirar inte med tekniken. Kortfattat så föreslår vi att man ska behöva identifiera sig med bank-id för att kunna titta. På det sättet får man en åldersverifiering som åtminstone skyddar de som är under 18 år. Det har redan införts i Storbritannien och infördes nyss i Frankrike, så jag förstår inte varför det inte skulle gå att införa här, säger Helena Vilhelmsson.

Hon tror inte att motionen, som endast är skriven av tre ledamöter, kommer att gå igenom. Men oavsett hur det går så har åtminstone en sak uppnåtts; att man talat om problemet i riksdagen. Helena Vilhelmsson vet av erfarenhet att det kan få effekt. 2018 lämnade hon in en motion om porrfilter i skolorna. Den gick inte igenom, men idag har allt fler kommuner ändå tagit beslut om att ha porrfilter i skolorna.

– Jag vill förstås helst att det blir ett riksdagsbeslut på det, men allt måste inte beslutas på riksnivå, kommunerna kan ju agera ändå. Idag har ungefär tre fjärdedelar av alla kommuner porrfilter i skolan, något som sades var omöjligt att införa när jag lade min motion, säger Helena Vilhelmsson.

Att begränsa spridningen av den våldsamma porren är ett samhällsintresse som kan bromsa såväl ojämställdhet som psykisk ohälsa, anser Helena Vilhelmsson:

– Genom att inte agera sviker vi de unga, den här generationen kallas inte för inte för experimentgenerationen. Många unga ber om förbud mot porr.

Fler försöker använda sig av lagen. Riksorganisationen för kvinno- och tjejjourer i Sverige, Roks, har varje år en aktionsvecka mot porr. Sedan 2021 är en av deras aktioner, som görs tillsammans med organisationen Kvinnofronten, att kvinnojourer runt om i landet lämnar in polisanmälningar mot distributionen av våldsporr.

”Nu anmäler vi pornografin för precis vad den är – dokumentationer av sexuellt våld som både bagatelliserar våld mot kvinnor och uppmuntrar till vidare sexuella övergrepp”, skrev företrädare för organisationerna i ett debatt­inlägg i Aftonbladet första gången.

Utredningen av den första polisanmälan lades ner, med hänvisning till att produktionen ligger i andra länder. För att vara tydlig med att de vill pröva lagen om olaga våldsskildring har de i senare polisanmälningar tydliggjort att anmälan inriktar sig på distributionen, inte grundbrottet som är våldet mot kvinnan, förklarar Emilie Huuva, styrelseledamot för Roks som varit med och samordnat aktionerna.

– Enligt brottsrubriceringen olaga våldsskildring är det kriminaliserat med distribution av våldsskildringar. Vi har strukturerat tittat på porrfilmer och dokumenterat skildringarna av våldshandlingar mot kvinnor som vi beskriver i våra polisanmälningar. Strypsex är en av grejerna, oralsex där penetrationen är så djup att kvinnan kräks är en annan. Det är tydliga bilder av övergrepp och kvinnoförtryck draget till sin spets.

Scenerna är tagna ur den populära porr som konsumeras, inte från någon specialgenre, poängterar hon.

– Vi ser hur gränserna för vad män gör mot kvinnor hela tiden flyttas fram. Frågan är var det ska sluta. Med mord?

Utredningarna på de tidigare polisanmälningarna har lagts ner utan åtgärd, men samma aktion planeras under 2023.

– Vi ger inte upp. Vi hoppas att någon åklagare väljer att pröva lagen om olaga våldsskildring gällande pornografin med våldsinslag som vi anmäler, säger Emilie Huuva.

det finns fler som engagerar sig mot porren. Från att det varit en fråga i kvinnorörelsen finns idag också män som vill adressera porren.

Även statsvetaren Max Waltman är inne på att det behövs en lag som skyddar de som blir utsatta genom pornografin. Både de som utsätts i produktionen och de som råkar ut för de som inspirerats av att titta. Han föreslår en civilrättslig lag som gör att kvinnor som drabbats av skadeverkningarna av porren kan stämma de som producerar och sprider porr.

På frågan om han är förvånad över att de politiska partierna inte engagerar sig tydligare i frågan svarar han ”både och”.

– Vi lever i ett ojämställt samhälle, så det är inte förvånande på det sättet. Det som är förvånande är att politikerna inte agerar eftersom det är ett så stort problem. Vi hör om sexuella övergrepp varje dag och på alla nivåer av samhället och det är konstaterat att pornografi göder den attityd som gör att män begår de här övergreppen.

Flera av partierna hänvisar till yttrande- och tryckfrihetslagarna, men Waltman menar att pornografi inte hamnar inom de centrala delarna av yttrandefriheten, eftersom den inte bidrar till en ”allsidig upplysning”.

– Den bidrar däremot till könsdiskriminering och ökad sexuell aggression och är starkt negativ för jämställdheten. Den befintliga lagstiftningen, sedlighetslagstiftningen har inte fungerat. Straffrättsliga lagar där staten ska leta upp förövaren kräver resurser av staten. Därför är det bättre att ge makten till de som drabbats, genom en civilrättslig lagstiftning mot pornografin, eftersom den utgör en ökad risk för kvinnor att drabbas av sexuellt våld.

Organisationen MÄN vill gå vägen genom samtal, och lanserade symboliskt nog på alla hjärtans dag ett utbildningsmaterial för vuxna som handlar hur man pratar med unga om porr och samtycke.

Det finns två olika varianter, ett för professionella som arbetar med barn som är en konkret tryckt handbok ”Samtal med killar om porr och samtycke”, som kommer med en kostnadsfri utbildning. Det finns också ett digitalt material riktat till föräldrar och andra viktiga vuxna, för samtal med barn och unga av alla kön.

Utgångspunkten för samtalen måste vara nyfikenhet och öppenhet, poängterar metodutvecklaren Andreas Abrahamsson, som har fem års erfarenhet av att arbeta med chatten.

– Det gäller att möta den unga där den är. Att tala om vad någon ska tycka har aldrig fungerat. Det handlar om att få unga människor att reflektera själva, säger han på webbinariet som lanserar materialet.

Många killar berättar att de får skuldkänslor för att de blir upphetsade och är egentligen kritiska till porrindustrin, berättar projektledaren Karin Caspani.

– Det är viktigt att lägga ansvaret för att människor far illa under produktionen av porr där det hör hemma, hos porr­industrin. Det är inte barnen som tittar som ska bära det. Däremot kan vi som vuxna hjälpa dem att reflektera över att de då kanske inte ska stödja porrindustrin genom att titta. Att veta att man kan göra ett aktivt val är ofta en lättnad, säger hon.

Att uttala sig kritiskt mot pornografi resulterar ofta i en moralist-stämpel, berättar bland annat Helena Vilhelmsson som arbetat politiskt med frågan sedan hon började i centerkvinnorna 2012.

– Det är ett tabubelagt ämne att diskutera politiskt. Jag vet inte varför, vems intressen är det som ska skyddas. Barnens eller de vuxna som kanske själva tittar?

Även barnmorskan Katarina Svensson Flood har blivit stämplad:

”Jag har blivit kallad moralist, alarmist, lögnare och okunnig. Det har även spekulerats kring om jag är betald av högerkristna lobbyister” skriver hon i kapitlet ”Ungas rätt till sin sexualitet” i antologin ”Stora Porrboken” sammanställd av Nina Rung.

Katarina Svensson Flood blev rikskänd 2020 när hon gjorde ett inlägg på sociala medier om att många tjejer hon mötte på den ungdomsmottagning där hon jobba­de sökte hjälp för smärtor vid samlag efter ”hårt sex”. Inlägget utlöste en störtflod av kommentarer från kuratorer, lärare, skolsköterskor och volontärer på tjejjourer som mött samma sak. Katarina Svensson Flood skriver att hon definitivt inte är sexualfientlig utan att det är ett samhällsproblem hon vill belysa, problem som både hon och de unga tjejer hon mött kopplat till porren.

Helena Vilhelmsson säger att hon vant sig vid att bli kallad moraltant och att det inte avskräcker henne.

– Jag blir både ledsen och arg när jag hör unga tjejer fråga på ungdomsmottagningen ”måste jag ställa upp på strypsex”. Jag får lust att gå ut och säga – jag är femtiofem plus, har ett bra sexliv och har aldrig haft en längtan efter att bli strypt. Det är inget du måste göra för att vara ”normal”!

Astrid Carsbring är 28 år och aktiv i den feministiska organi­sationen Kvinnofronten, som sedan länge drivit kamp mot porr och spridit kunskap om porrens förnedring av och våld mot kvinnor och barn. Hon tycker att det medvetandehöjande arbete som görs idag av till exempel Roks är bra, men är kritisk till andra gruppers krav på lagstiftning om sådant som porrfilter och bank-id:

– Det ser jag som att staten legitimerar porr för den som är vuxen. Porr är dokumenterade övergrepp mot kvinnor och vi kämpar för ett jämlikt samhälle, utan porr. Den striden vinner vi inte genom förbud och filter, det handlar om att förstå vad porr är och välja bort den.

Emilie Huuva ser att det finns klara kopplingar mellan porr och prostitution där vägen ofta går genom sugardejting och Onlyfans där unga groomas av äldre. Hon märker också en tydlig skillnad i samhället när det gäller att ta ställning mot porrens skadeverkningar.

– Det är lätt att prata om barn, men när en tjej blir runt 16 år tycker många att de får skylla sig själva. Vi märker att tjejer mellan 16 och 18 år är en särskilt utsatt grupp. Vi vill inte bara ha en 18-årsgräns på porr utan ser även att det ger förödande konsekvenser att vuxna tittar. Nio porrfilmer av tio innehåller våld mot kvinnor. Vad säger det om ett samhälle att kvinnor tvingas leva med att kollegan på jobbet tittar på sådan porr?

I polisregion Mitt prövar polisen nya metoder för att bromsa det eskalerande våldet mot kvinnor, där en av de planerade metoderna är uppsökanden av tidigare förbrytare.

Polismästare Jale Poljarevius, regional underrättelsechef i region Mitt är tydlig med hur han ser på ”strypsex”.

– I min värld är en person som stryper andra farlig och ska låsas in. Detta är en form av grov miss-handel. Jag köper inte heller argumentet att en ung våldsverkare som inte förkommit tidigare i brotts-registret ska komma undan. Vi har varit med om fall där killen hållit ner tjejens huvud i toaletten och spolat. Det är i min värld en skendränkning som klassas som tortyr.