"Vi är inga jävla sjörövare"

Han kom in i ett rum där han möttes av tre chefer. De lät honom veta att mötet gällde varsel om uppsägning av personliga skäl med hänvisning till brott mot säkerhetsskyddslagen. Erik Helgeson frågade om han var polisanmäld, vilket de bekräftade att han var. 

– Någon mer information fick jag inte, säger Erik Helgeson.  

Informationen fick han istället via Sveriges Radio, som ringde upp och meddelade att varslet hade skett med hänsyn till rikets säkerhet. Erik Helgeson är märkbart tagen när han återberättar den senaste veckans händelser.  

– Det var en eskalering som jag inte var beredd på överhuvudtaget. Det kändes så otroligt grovt. För blir man anklagad för brott mot säkerhetsskyddslagen, då förknippar folk det med någon sorts misstag man gjort, att man varit oförsiktig. Men när man hänvisar till rikets säkerhet så förs tankarna direkt till att det är spionage. Det tog mig otroligt hårt känslomässigt. 

Under onsdagen var han på en utbildning med fotbollsförbundet, som han går för att kunna träna sina barn. 

– Så ringer radion igen. Och säger att de fått kännedom om att polisanmälan gäller brott mot tystnadsplikten och meddelarskyddet, och att anklagelsen rörde en intervju jag gjort med Göteborgs-Posten. Men det är ingen myndighet som kontaktat mig. Ja, nu har jag sagt till 50 medier att det är en Kafkaartad situation. Men jag har aldrig läst Kafka.  

Justitiekanslern fick ärendet på sitt bord. Någon dag senare kom de fram till att det inte fanns något brott i artikeln.

– Så nu är jag frikänd för något jag inte ens visste om att jag var anklagad för från början.  

Erik Helgeson har varit fackligt engagerad i över 20 år och har ännu längre relation till hamnen. Hans pappa arbetade där, som lastinspektör och arbetsledare, och hans mamma jobbade på rederi. 

– Jag skulle inte säga att jag går runt med någon sorts hamnnostalgi. Men jag har roliga minnen från när jag fick följa med pappa till jobbet. Som när jag fick vänta utanför medan farsan gick in och plockade ner alla porrkalendrar som satt på kollegornas väggar. När han var klar fick jag komma in och sitta där och läsa Kalle Anka.  

Det var ingen livslång dröm att han själv skulle hamna där.  

– Men när jag kom in i jobbet så älskade jag det direkt. Det är så jävla goa människor. Och så hade jag ett fackligt intresse redan när jag började. 

Efter många år i facket är han van vid att hamnarbetarna framställs på alla möjliga olika sätt i medier. Bemötandet av förbundet har blivit lite av ett lackmustest för svensk politik.  

När Erik Helgeson började engagera sig fackligt handlade konflikterna i hamnen om att den skulle privatiseras. Han minns det första stora varslet.  

– Då blev vi också smutskastade. Ledningen smutskastade oss och sa att vi hade skurit sönder bildäck och hotat personer. Men inget av det var sant, man spelade på gamla myter.  

I slutändan kunde ingen träda fram och vittna om att det hänt dem. Hamnen privatiserades till slut, en liten bit i taget, vilket la grunden för nya konflikter mellan hamnarbetarna och deras nya arbetsgivare.

Tio år senare, mellan 2016 och 2019, riktades uppmärksamheten än en gång mot facket när de strejkade för att få fram ett eget kollektivavtal. Hamnarbetarförbundet ville kunna förhandla om sina avtalsvillkor med motparten Sveriges hamnar, som redan hade kollektivavtal med det andra fackförbundet på arbetsplatsen, Transport. 

Stridsåtgärderna fick snart mothugg. 

Hamnarbetarförbundet stack ut i ett land med få strejkdagar, och de beskylldes snart för att vara bråkstakar. LO:s ledning, då med Karl-Petter Thorwaldsson i spetsen, anklagade facket för att sabotera för arbetarna. Den dåvarande socialdemokratiska regeringen svarade med en inskränkning av strejkrätten. Nu står alla fack under fredsplikt, även de som inte tecknat avtal. De får alltså inte strejka så som Hamnarbetarförbundet gjorde. 

– Det är klart att det har skett mycket förändringar under de senaste åren. Och de har varit odelat negativa för fackföreningsrörelsen, säger Erik Helgeson. 

Ändå vägrar han prata om det som ett nederlag. Då, under den utdragna konflikten mellan Sveriges hamnar och förbundet, fick Hamnarbetarförbundet till slut igenom sina krav. De blev kollektivavtalsbärande part i hamnarna. 

– Man får skita i den här bilden som projiceras på en om att folk hatar en. Till slut landar man i att det inte spelar så stor roll, vi vet ju om att vi inte är några jävla sjörövare, att vi jobbar hårt och gör rätt för vår lön.  

Erik Helgeson redogör för turerna. Ibland avbryts han. Radion går på i bilen med trafikinformation. Dottern ringer.  

Han försvinner iväg och ringer upp igen. Samlar sig och återkommer till känslan han haft under de senaste dagarna. Visst är han van vid att bli kallad allt möjligt. Men den här gången är det annorlunda. 

– Som facklig företrädare i en debattartikel eller i en argumentation i arbetsdomstolen så accepterar jag en tillspetsad retorik. Men på något sätt har jag ändå känt i alla år att man får skilja på sak och person. Om ett företag beter sig vidrigt kan man aldrig utsätta den enskilda företagaren eller ännu mindre personens familj för något. Det gör man inte. Det är min fasta övertygelse att arbetsgivaren vet att jag aldrig skulle göra något mot rikets säkerhet, och därför är det så fruktansvärt gränslöst att anklaga mig för det.  

Medan Erik Helgeson försöker ta reda på vad anklagelserna grundas i pågår blockaden i hamnen. Fackligt anslutna i Palestina har hört av sig och tackat förbundet, och visat solidaritet med Erik Helgeson. 

– Det är jobbigt att prata om. Jag får olika hälsningar från människor som är upprörda och tänker på mig. Det är så patetiskt på något vis. Visst, jag är i en jobbig sits, men det är inte ett krig. Hade jag inte hamnat i den här situationen så hade jag kunnat prata om den palestinska civilbefolkningens situation, använda den lilla plattform jag har för att prata om alla de barn som mördats. Och istället är det de, som är i en mycket värre situation, som tröstar mig. Det är jättekonstigt.  

För tre år sedan genomförde Hamnarbetarförbundet en blockad mot fartyg med kopplingar till Ryssland. 2017 sympatistrejkade de i tre timmar med de spanska hamnarbetarna som riskerade att förlora sina jobb. Förbundets historia av solidaritetsåtgärder är lång, och de har alltid följts av anklagelser om att de gör fel. Ändå är det först nu som arbetsgivarna hänvisat till rikets säkerhet.  

Det kommer i en tid då säkerhetsfrågor står högt på regeringens agenda. Det märks inte minst i relation till de som protesterar för Palestina. Demonstrationerna har under de senaste åren börjat övervakas i allt högre grad. I Helsingborg sa polisen att de skulle börja registrera åsiktsyttringar i relation till protesterna. Men Erik Helgeson tror inte att anklagelserna egentligen handlar om solidariteten med Palestina. 

–  Till syvende och sist tror jag inte det handlar så mycket om själva sakfrågan. Det måste snarare ses som en sorts långsiktig investering i att kunna försämra arbetsvillkoren. Jag tror inte våra politiska ställningstaganden för civilbefolkningen i Ukraina eller i Gaza är något rött skynke för arbetsgivaren. Den är mer som ett svepskäl. 

Även om Erik Helgeson tror att arbetsgivaren kan utnyttja situationen, och få stöd från de som tycker att blockaden är politiskt fel, handlar det i slutändan inte om vad de protesterar mot, utan att de är ett stridbart fackförbund.  

– Jag tror att det är en ekonomisk kalkyl från ledningen. Man har varit frustrerad över att man inte kommer åt fackförbundet, att det inte dör. Och då väljer man att attackera en enskild förtroendevald istället. De försöker göra något för att knäcka de här jävla hamnarbetarna, och då är den här blockaden en backdrop så god som någon. 

Under veckan efter anklagelserna kommer mer information om anmälan mot Erik Helgeson. Polisen meddelar att det inte finns några brottsmisstankar mot honom. Hur det blir med varslingen återstår att se. Alldeles oavsett tror Erik Helgeson att ledningen gjort en felkalkylering.  

– Hasse Kindgren, vår gamla ordförande, sa alltid att kyrkogården är full av folk som trodde att de var oersättliga. 

I slutändan är det inte fackets representanter som är avgörande för hamnarbetarnas framtid, menar Erik Helgeson. De senaste dagarna har fackförbund och organisationer – Unga byggare, Seko klubb Pågatåg, forskare vid Akademien för vård, arbetsliv och välfärd vid högskolan i Borås, Allt åt alla, Reclaim Pride och många fler – slutit upp bakom Hamnarbetarförbundets vice förbundsordförande. 

– Det allra viktigaste för oss är inte att vi har duktiga jurister eller smarta förhandlare, folk som kan gapa högt eller räkna bra. Utan det är den kollektiva sammanhållningen. Tillsammans löser vi det mesta!

Fotnot: Efter att det framkommit att polisanmälan är nedlagd och Erik Helgeson inte är misstänkt för något brott har han nu valt att polisanmäla sin arbetsgivare Gothenburg Roro Terminal för förtal och falsk beskyllning.