Det är examensfest för Veronika Österberg, 24. Tre år år har gått sedan hon hoppade av sina läkarstudier för att bli klimataktivist på heltid. Nu vill hon fira. 

– De som jag pluggade med har bara ett år kvar nu. När jag tänker på det har jag känt, shit, vad har jag själv åstadkommit? Sen har jag pratat med vänner och insett att jag har gjort jättemycket, bara att det inte värderas på samma sätt, förklarar Veronika Österberg.

Examensfest utan examen

Veronika Österberg säger att det tar emot att sätta sig själv i centrum. Men att hon verkligen ville ha  ett examenspartaj– utan examen – dit hon kunde bjuda alla som hjälpt henne under de senaste tre åren som aktivist på heltid.

Vägen till aktivismen började redan i lågstadiet, när en lärare visade en dystopisk film för klassen. 

– Den handlade om en framtida klimatkris och hur den får väldigt stora effekter på samhället. Helt ärligt är det inte superlångt ifrån hur det är på vissa platser nu redan.

Hon pratade med sina vänner och föräldrar, tvingade de andra barnen att källsortera. Hon gick med i scouterna där hon träffade afghanska ungdomar och förstod hur svårt det är att fly från en plats som är farlig. När hon var 18 år började hon gå på möten med aktivistnätverket Extinction rebellion.

Två år senare kom hon in på läkarlinjen och klimatengagemanget fick träda tillbaka. Det kändes fel. Efter tredje terminen beslutade hon att ta ett halvårs paus i studierna.

– Jag tänkte att om jag vet på att klimatkrisen är på riktigt, då kan jag inte plugga till läkare, jag behöver sätta igång nu.

Limmar hellre fast sig än opererar

Visst, läkare är också ett sätt att hjälpa människor, säger hon. 

– Men det skulle dröja tio år innan jag hade förmågan och makten att kunna göra skillnad som läkare.

Halvåret blev ett år, som blev två. Och tre.

Istället för läkarexamen har hon lärt sig att blockera ingångarna till riksdagen, att limma fast sig i barrikader, och klättra upp på tankbilar för att hindra dem från att köra iväg. 

Ditt bästa aktivistminne?

– Det är nog när jag hamnade i en poliscell för första gången. Jag vet att det låter jättekonstigt, men det var en upplevelse som markerade att det jag gör är väldigt mycket på riktigt. Att jag verkligen har en egen röst.

Vad har varit värst?

– Tiden före valet 2022. För vi hade jobbat väldigt väldigt med en massaktion och ville verkligen att den skulle bli så stor som möjligt. Sen blev den inte så himla stor, jag tror för att vi hade underskattat vilket jobb det är att mobilisera folk.

Bolund blev bakslag för blockad

Samtidigt gjorde organisationen Återställ våtmarker en blockad som råkade försena en ambulans. Det blev en mediastorm och väldigt mycket splittring i klimatrörelsen. Miljöpartiet tog avstånd från klimataktivister. 

– Per Bolund gjorde i alla fall det. Det gjorde väldigt ont när man hade gett så himla mycket och ville så himla väl att få sån hård backlash. I samma veva blev väldigt många häktade samtidigt som att det inte ledde till så mycket. Inte så många lade märke till det.

Det är också jobbigt att så många inte förstår hennes val. Det säger Brita Rudberg Österberg, präst i Svenska kyrkan och mamma till Veronika. 

– När vi har varit på släktträffar till exempel. Hon menar på att det tar väldigt lång tid att förklara vad hon gör men ändå förstår de flesta inte. Man förstår att de tycker det är väldigt märkligt. Sedan är väldigt många är positiva och säger att det är bra och behövs. 

Mamma skeptisk, nu stolt

Hon var själv skeptisk första gången som hon hörde om dotterns planer att sätta utbildningen på paus. 

– Vi pratade länge. Som det var då så sa hon att hon skulle återuppta sina studier. Det tyckte jag lät okej. Sen blev jag förvånad när hon skulle fortsätta som klimataktivist. Det är klart att det kan vara  blandade känslor men mest är jag stolt och beundrar henne och hennes mod. Hon är väldigt frimodig och har varit sedan hon var liten.

Det var faktiskt först i 25-årsåldern som Brita Rudberg Österberg själv började plugga, och hon beskriver sig som väldigt engagerad i politiska frågor under sin ungdom. 

– Jag var husockupant, medlem i Miljöförbundet, deltog i folkkampanjen mot kärnkraft. Jag turnerade runt i en gatuteater. Mina föräldrar var bekymrade. Så jag försöker tänka på hur jag själv var som ung. Vi har påverkat varandra, säger Brita Rudberg Österberg som nu har gått med i omskrivna klimatgruppen Rebellmammorna.

Lever på sparpengar

Vad gäller framtiden så tror Veronika Österberg att hon så småningom kommer att försöka få ett deltidsjobb. Samtidigt tycker hon att det inte är så konstigt att någon lever som heltidsaktivist.

– Det finns många i samhället idag som inte heller jobbar och tjänar pengar, från konstnärer till folk som håller på med någon slags influencerkarriärer.

Veronika Österberg är van vid frågan om hur hon försörjer sig. Hon har levt på sparpengar och extraknäckt på ett LSS-boende. 

– Jag har levt billigt, som man gör när man är miljömedveten. Jag har också fått hjälp från äldre miljöaktivister som inte har lika mycket tid, men pengar över.

Hon tycker att det är viktigt att det finns personer som kämpar för klimatkampen på heltid.

– För att vi är så få som engagerar oss för klimatet. Då är det viktigt att de som kan vara heltidsaktivister också gör det. Man hinner så mycket mer när man har det som fokus. 

Läkaryrket är viktigt, säger hon, men samtidigt:

– Det finns fler läkare och läkarstudenter än heltidsaktivister.