”Klarar vi inte av att backa upp de beslut som fattas internt, är risken stor att väljarna hinner tröttna på oss innan valdagen 2026. Fallhöjden är i det närmaste obefintlig”, skriver gruppen i förordet.

Som så mycket annat i svensk politik det senaste årtiondet är det Sverigedemokraterna det handlar om. Betydande delar av partiet tycker fortfarande att beslutet att kroka arm med SD är fel. Ungdomsförbundets nya ordförande har utlovat en bråkig mandatperiod och vägrar uttala förtroende för partiledaren Johan Pehrson. Jan Jönsson, partiets starke man i Stockholm, har sagt att han ska fundera fram till jul på om han ska vara kvar.

Andra har redan lämnat, däribland den före detta partiledaren Bengt Westerberg som röstade på Centerpartiet i riksdagsvalet. Han hör till dem som tror att det faktiskt kan bli fred i partiet nu.

– Det är väldigt många som lämnat partiet efter vägvalet, så det är troligt att en stor del av de medlemmar som är kvar idag står bakom strategin, säger Bengt Westerberg.

Svår balansgång för Pehrson

Men fortfarande finns motståndsfickor för partiledningen att förhålla sig till, konstaterar han och uttrycker sina sympatier för nämnde Jan Jönsson. Det kan förklara den senaste mediestormen kring partiet, enligt Bengt Westerberg. Att Johan Pehrson inför partivänner kallade SD för en ”en brun sörja” och sedan omedelbart backade när det sattes på pränt i Expressen speglar den balansakt på slak lina partiledningen har att gå.

– Johan Pehrson upplever säkert en stark spänning mellan å ena sidan Tidöavtalet och å andra sidan den interna kritik som fortfarande finns. Men jag skulle tro att han ändå har ett ganska starkt internt stöd, säger Bengt Westerberg.

Samtidigt har flera tongivande kritiker nu surrats vid masten genom nya positioner. Den förre ungdomsordföranden Romina Pourmoktari har blivit minister och Lina Nordquist gruppledare i riksdagen med ansvar för att L-ledamöterna håller fingrarna i styr omröstningarna. Alla riksdagsledamöter har också svurit sin trohet till högerpartiernas Tidöavtal. Däremot har bland andra Anna Starbrink – liksom gruppledare Nordquist – sagt att gränsen går vid tiggeriförbud och att kommer rösta nej om en proposition om detta läggs på riksdagens bord.

Just nu tycks vapenvila råda. Men frågan är om liberala partister kan lära sig gå i takt. En frejdig debatt om idéer har tidigare lyfts fram som partiets signum och som en partikultur att vara stolt över. 89-åriga Barbro Westerholm, som har legendstatus i många liberalers ögon, har just bestämt sig för att stanna i partiet. Men inte för att ge den nuvarande partiledningen sin välsignelse, utan för att stötta de krafter som vill ändra kurs. Hon ser inte med blida ögon på SD-samarbetet och Tidöavtalet.

Fokus på mänskliga rättigheter

Barbro Westerholm har lämnat riksdagen och är inte längre aktiv i partiet. Men när det är dags att formulera politiken som partiet ska gå till val på 2026 vill hon gärna vara med i diskussionen – för att slåss för en öppnare migrationspolitik och en tonvikt på mänskliga rättigheter.

– Vi behöver folk som kan arbeta för att klara vår ekonomi och utveckla vårt välstånd, säger Barbro Westerholm och pekar på de stora industrisatsningarna i norra Sverige.

En sådan linje ser hon som oförenlig med SD-samarbete. Och hon tror att L kan svänga igen. 

– När jag är ute märker jag en längtan efter det gamla liberala partiet.

Om partiet åter rasar i opinionen kan de som vill ändra kurs få luft under vingarna, tror hon. Det är som socialliberalt alternativ med fokus på mänskliga rättigheter partiet har en roll att spela, menar hon. Om den nuvarande linjen cementeras ser Barbro Westerholm inte längre någon poäng med det parti hon tjänat sedan 1985.

– Då skiljer vi oss inte så mycket från andra att det finns skäl att ha partiet kvar.

Oeniga om oeingheten

Paradoxalt nog är den valanalysgrupp som i det närmaste vill kommendera fram liberal fred inte heller de helt eniga. Riksdagsledamoten Robert Hannah reserverar sig och vill att analysen tydligare lägger ansvaret på osämjan i partiet på de som varit kritiska mot den tidigare partiledare Nyamko Sabuni och till valet att öppna för SD-samarbete.

”Underminerandet [av Nyamko Sabuni] var en djupt rotad del av den interna partikulturen som behöver adresseras”, skriver Robert Hannah i sin reservation. Hannah tycks emellertid följa uppmaningen att inte gå i polemik i medierna. Dagens ETC har utan framgång sökt honom. Valanalysgruppens ordförande Louise Eklund, partisekreteraren Gulan Avci och Jan Jönsson har alla avböjt intervju med Dagens ETC. 

Lördagens diskussion om valanalysen på det extra landsmötet ska inte nå offentligheten har partiledningen tänkt sig. Journalisterna får gå hem efter att Johan Pehrson, som än så länge formellt enbart är tillförordnad partiledare, har valts till stående ovationer. Sedan ska ombuden få tala ostört. Frågan de har att ställa sig: Är det verkligen fred vi vill ha?