Vem är arbetsgivare? Det är den ständiga frågan inom det som kallas gigekonomin eller plattformsekonomin. Det handlar om mopedburna matbud knutna till bolag som Foodora och Wolt. Men också om de som via appar som Taskrunner och Tiptapp sluter överenskommelser med privatpersoner om allt från att köra skräp till tippen till renoveringsarbeten. Hittills har svaret varit att plattformsbolagen kan frånsäga sig allt arbetsgivaransvar så länge de som utför arbetet inte är direkt anställda av dem.
Så sent som i förra veckan vann Foodora i Arbetsdomstolen över fackförbundet Transport. Enligt domen hade Foodora inget arbetsgivaransvar för ett matbud som stängts av från företagets app och därmed i praktiken förlorat sitt jobb över en natt. Budet var dock inte anställd direkt av Foodora, utan genom det så kallade egenanställningsföretaget Pay Salary. Dessa sköter löneutbetalningar och inbetalningar av skatter, men har i övrigt ingenting att göra med det arbete som utförs.
Men Transport ser inte domen som en ren förlust. Enligt domstolen var nämligen Pay Salary att betrakta som ett bemanningsföretag. Det öppnar en möjlighet att teckna kollektivavtal med egenanställningsföretagen. Det skulle ge personer som idag i princip saknar rättigheter tillgång till sådant som sjuk- och föräldrapenning, semester och lön enligt avtal. Och en arbetsgivare med ansvar för arbetsmiljön. Mats H. Andersson, ombudsman för Transport, betonar att det är för tidigt att dra slutsatser. Men han är försiktigt optimistisk.
– Det skulle kunna innebära att det finns en väg för att trygga villkoren för dem som utför arbete via plattformar, säger han.
Korta kontrakt
Just Foodora använder sig inte längre av upplägget med egenanställningsföretag, men det gör flera andra plattformsbolag. Foodora har övergått till att anställa sina matbud själva och har tecknat kollektivavtal med Transport. Det betyder inte allt är frid och fröjd, enligt Mats H. Andersson. Ett problem är de många korta deltidskontrakten. Det finns de som anställs för en månad, tio timmar i veckan. För att kunna försörja sig arbetar bud ibland åt flera olika plattformsbolag.
– Det kan man se på stan, bud som har Foodorajacka och Woltryggsäck, säger Mats H. Andersson.
Att teckna avtal med Foodora om matbudens villkor är en sak. Att förbättra situationen för de som utför allehanda tjänster – kör skräp, sätter upp hyllor eller monterar Ikeamöbler – via appar som Tiptapp och Taskrunner, det är en svårare nöt. Det menar Pontus Blüme som är engagerad i Gigwatch, en organisation som kritiskt granskar gig- eller plattformsekonomin. Han sätter sitt hopp till EU. Just nu behandlas ett förslag från EU-kommissionen som ska göra att fler av de som utför tjänster förmedlade via plattformsbolag ska betraktas som anställda, av en arbetsgivare med arbetsgivaransvar.
– Det är ett ganska radikalt förslag. Om det skulle gå igenom så som det är formulerat nu skulle det ge betydligt större möjligheter för anställda i gigekonomin att få rättigheter på arbetsmarknaden, säger Pontus Blüme.
Men frågan är knivig för många svenska politiker, i synnerhet de till vänster. I vintras ville samtliga riksdagspartier förhindra att förslaget ens skulle behandlas i EU-systemet. De ansåg nämligen att EU klampade in på ett område som medlemsländerna själva har att bestämma över. Både till höger och vänster menade man att förslaget inte var förenligt med den svenska modell där arbetsmarknadens parter är de som kommer överens om villkoren på arbetsmarknaden
Förhandlas i Bryssel
Men den svenska riksdagen fick inte som den ville och förslaget har nu börjat stötas och blötas. EU-parlamentet ser ut ställa sig bakom ett mer långtgående förslag inför förhandlingarna med medlemsländerna i ministerrådet.
Och bland svenska EU-parlamentariker är tongångarna delvis annorlunda än i riksdagen. Socialdemokraternas Ilan de Basso är i grunden positiv, även om han tycker att parlamentet går för långt. I parlamentets sysselsättningsutskott har de Basso lagt ändringsförslag som utgår från principerna i den svenska modellen där parterna ska definiera vem som är arbetsgivare och vem som är arbetstagare.
Vänsterpartiets arbetsmarknadspolitiska talesperson Ciczie Weidby ser ett stort behov av att reglera plattformsekonomin. Att EU ger sig in på området ser hon som problematiskt – hon önskar sig nationella regleringar.
– Men det bygger på att det finns en ärlig vilja från regeringen att se över plattformsekonomin och de villkor som råder där, säger hon.
Vänsterpartiet vill bland annat begränsa möjligheterna att använda sig av egenanställningsföretag som Pay Salary, så att den som utför arbete kontinuerligt för plattformsföretagen också ska vara anställd.
C: Kan gynna klimatet
En riksdagsmajoritet för den typen av regleringar tycks avlägsen och Ciczie Weidby stänger inte helt dörren för reglering på EU-nivå.
– Vi säger att det här kan vi hantera i Sverige genom arbetsmarknadens parter. Men ärligt talat, nu gör vi inte det.
En mer positiv syn på plattformsekonomin finns bland de borgerliga partierna. I EU-parlamentet har kristdemokraten Sara Skyttedal engagerat sig mot planerna på reglering. Hennes centerpartistiska kollega Abir Al-Sahlani kan leva med kommissionens ursprungliga förslag, men anser att det reviderade förslag som ser ut att vinna stöd i EU-parlamentet går alldeles för långt.
Hennes kritik handlar både om att den svenska modellen med avtal mellan parterna utmanas och att man riskerar att hindra utvecklingen för en hel bransch. Hon betonar att det inte bara är enkla tjänster till lågt pris som förmedlas via plattformar, utan också högkvalificerade sådana som juridisk rådgivning. Hon ser också en potential för tjänster som minskar klimatutsläpp, som exempelvis gör människor mindre bilberoende.
Taskiga arbetsgivare som utnyttjar arbetskraft ska inte vara utgångspunkten för lagstiftningen, anser Abir Al-Sahlani.
– Vi ska lagstifta för att arbetare ska ha rättigheter, men också för att företag som gör rätt för sig ska kunna växa och vara med och utveckla våra samhällen, säger Abir Al-Sahlani