Välkommen till Ingenmanslandet – där integrationen tar slut innan den börjat

Produktionskostnaden för ett F1-hotell fick inte överstiga 55 procent av vad det kostade att uppföra ett Ibishotell. Resultatet blev ett standardiserat och industriproducerat modulhus i fyra våningar med enkel tegelfasad. All fast inredning är formgjuten och förproducerad.

2012 avvecklade Accor sina F1-hotell i Sverige.

Sedan tio år tillbaka är det före detta hotellet första anhalten för den asylsökande flykting som kommer till Stockholm. Här bor man några dagar innan man får sin anvisade plats på något annat av de rum eller lägenheter Migrationsverket hyr runt om i landet.

F1-hotellet – eller ”Centria” som Migrationsverket kallar det efter ägaren man skrev kontrakt med – är en del av det Sverige som vi fått i uppdrag att skriva en rapport om.

Vi har kallat det Ingenmanslandet.

I Ingenmanslandet äger staten ingenting, man hyr.

I Ingenmanslandet letar staten efter lägenheter som ingen annan vill ha, hotell som slutat vara hotell eller sanatorier som slutat vara sanatorier. I Ingenmanslandet är en kris en total överraskning varje gång. I Ingenmanslandet styr man det man kan mäta – energihalten i maten och brandsäkerheten i husen – men inte det som skapar verklig mening i människors liv, deras tillfälliga hem.

I detta ingenmansland är inget beständigt.

Arkitekturen präglas av det tillfälliga och tillvaron av ovisshet och väntan. Ett tillfälligt tomrum som uppstått i glappet mellan olika samhällsomvandlingar.

Bostäderna står på tillfälliga bygglov, hyrs av privata fastighetsägare på kontrakt med korta uppsägningstider, de har anpassats för att hastigt fylla en funktion de inte ursprungligen hade. Lösningarna är aldrig långsiktiga.

Låt mig ta två exempel.

Bolagshagen i Norberg är fem trevånings­hus i samhället Kärrgruvan i Norbergs kommun. Lägenheterna byggdes i slutet av 1950-talet och i början av 1960-talet som bostäder till arbetare i bergslagskommunens gruvor och hyttor. Som mest bodde 500 personer här, många inflyttade från Norrland och Finland. De bestod av bostadsrättsföreningar som 1980 gick i konkurs och lägenheterna blev hyreslägenheter.

AB Hem som idag förvaltar lägenheterna har i olika omgångar hyrt ut lägenheter till asylsökande. Lägenheterna har inga namn på dörrarna, utan där står det Migrationsverket och ett nummer.

De som förvaltar lägenheterna vet inte vilka som bor där. Händer något, klagomål eller andra problem, kontaktar de Migrationsverket.

På 1990-talet hyrde Migrationsverket hela lägenhetskomplex där de hade sitt kontor, sjukvård, tandvård och en mängd olika resurs­er. Nu inkvarterar man ett antal asylsökande, ofta människor som inte känner varandra, i lägenheter.

Det har skett en förskjutning i Migrationsverkets boendebestånd från lägenheter till mer kollektiva bostadsformer.

Det fanns elva kollektiva anläggningsboenden i Sverige 2022. Vanligtvis är de gamla institutionsbyggnader och hotell.

Ett sådant boende är Sveriges största asylboende – Restad Gård i Vänersborg.

Det ligger vid Göta älvs strand, i ett stort parkområde. Här byggdes Vänersborgs hospital och asyl kring sekelskiftet 1900. Området byggdes ut under 1900-talet men 1989 flyttades stora delar av den psykiatriska vården till Trollhättan. Byggnaderna hade stått tomma i tjugo år när de såldes till Niklasbergs fastigheter 2009.

2013 handlade Migrationsverket upp sex byggnader.

Här finns 773 platser fördelade på sju hus. En del bor här i ett halvår, andra i flera år. På området finns en pizzeria och ett minilivs.

”Det är som en stadsdel i Vänersborg”, säger Anna-Karin Steneskär, enhetschef på Migrationsverket Region Väst.

De flesta rum ligger i korridorer och är för fyra personer. Här bor ofta personer som inte känner varandra, men det kan också vara familjer. Det finns gemensamma rum att uppehålla sig i men de saknar andra möbler än utomhusbänkar med fasta bord.

Fastighetsägaren konstaterar att man med korta kontrakt inte har möjlighet att investera för mycket i husen.

2016 etablerade fastighetsägaren en egen skola, med svensk- och samhällsundervisning. Migrationsverket har under hela den här perioden inte haft något mandat att ha språkundervisning eller ge samhällsinformation till de asylsökande.

Skolan är frivillig.

Migrationsverket har lokaler på området och Restad Gård ses som en förebildlig plats för asylsökande, med en fastighetsägare som tar egna initiativ för att göra platsen bättre.

Man har skapat ”kvinnohuset”, eftersom en trygghetsundersökning visade att kvinnor kände sig otrygga i de gemensamma duschrummen i de andra husen. Men det här är frivilliga initiativ från en fastighetsägare som vill försöka lite mer. Det finns inga krav från Migrationsverket.

Slumpen har gjort att det blev så här.

Ingenmanslandet är ett land av rum, av dörrar som öppnas, av skydd och tak.

Ibland ett land med människor som vill göra det lite bättre, göra lite mer än man måste. Några kvadratmeter till. En grill. En skola.

Det är ett samhälle i samhället, ett land i landet.

Ett slumpens land, ojämlikt, som alla länder, det är ett rörigt, trassligt rentav, präglat av tillfälligheter och girighet, förhoppningar och besvikelse. Alltså inte olikt vårt land. Bara bortvalt, på baksidan liggande, avsides.

Samma land, ett helt annat land.