Dagens ETC:s fotograf vill få med dem i bild och ber Tobias Hübinette att sätta sig i en trappa utomhus för att få till den rätta vinkeln. Han poserar tålmodigt. Det gillas inte av en förbipasserande äldre man som låter veta att det ”ser underutvecklat ut”.

– I Sverige har vi bänkar att sitta på, det är inte som i Indonesien, gormar gubben. 

Tobias Hübinette verkar inte upprörd. Många missbrukare håller till här vid Medborgarplatsen på Södermalm i Stockholm, funderar han. Kanske var mannen påverkad?.

Du slätar över det?

– Jag hör mycket värre saker hela tiden. Jag har vant mig, säger forskaren.

Ser sig som medelklass-svennar

”Svenska asiater” är titeln på Tobias Hübinettes nya bok men också en minoritet som är en av landets största: en kvarts miljon. Forskaren snävar ned den till personer med ursprung i Öst- och Sydostasien för att kunna dra slutsatser. 

Redan det kriteriet rymmer människor med ursprung i många länder, som talar skilda språk och tror på olika gudar. En del, däribland Tobias Hübinette, är här på grund av adoption. Många av dem växte upp i svenska medelklasshem och ses, och ser sig själva, som kulturella svenskar – svennar. Enligt vittnesmål i boken undviker vissa av dem, för att inte framhäva sitt ursprung, att umgås med andra asiater. Andra, framför allt kvinnor, kom till Sverige på grund av äktenskap. Ytterligare andra är arbetskraftsinvandrare, flyktingar eller barn till ovan nämnda.

I boken, där Tobias Hübinette har gått igenom 100 boktitlar och 900 medietexter i ämnet, försöker han att kategorisera rasismen som sydostasiater utsätts för. Och vad som skiljer den från vad andra minoritetsgrupper utstår.

Hypersexuella kvinnor, impotenta män

Han slår fast att den är könsuppdelad och sexualiserad. Kvinnor hypersexualiseras, männen framställs som feminina, undergivna, impotenta. De framställs som en ”mönsterminoritet” som bara jobbar, och som dessutom inte har mycket gemensamt med andra invandrargrupper. 

En stor del av boken ägnas åt vittnesmål om ”gulinghumor”: sockerbitar under överläppen, ögon som dras snett uppåt, ”tjing tjong”-rop, r-ljud som blir l-ljud. ”Skoj” som har uppfattats som ofarligt, banalt eller inte kopplat till rasism överhuvudtaget, vilket har gjort att det ofta passerat. 

Puffdebatt om godis slog fel

Som när kända personligheter för ett antal år sedan strömmade till försvar för att Kinapuffar, chokladgodiset där förpackningen prydes av en asiatisk stereotyp, inte skulle bojkottas. Det började med att Patrik Lundberg skrev en krönika där han ville väcka diskussion om vardagsrasism. Istället kom debatten att handla om huruvida den politiska korrektheten hade gått för långt om ett godisföretag ”tvingas” att ändra på sin skojiga förpackning.

Gav sig på ett barn

Vittnesmål som Tobias Hübinette – som myntat begreppet gulinghumor – sammanställt visar att många svenska asiater inte alls delar glädjen i rasstereotypa ”skämt”. De som utsätts för dem har svarat med allt från att protestera mot att kallas för kineser när de i själva verket kommer från Korea, till att, som i författarens fall, ta till ”milt våld” mot ett förskolebarn som gjort sneda ögon i hans riktning. En händelse han redogör för i boken och säger att han ångrar.

Samtidigt säger Tobias Hübinette att det har blivit bättre. Det beror dels på att svenska asiater har börjat se sig som mer av en grupp, med saker gemensamt, och som kan kräva ett slut på rasismen mot dem. Tobias Hübinette, Astrid Trotzig och Patrik Lundberg är några svenska asiater som länge försökt väcka en debatt om trakasserierna de utsätts för på grund av sitt utseende, men det har gått trögt att vinna mark i frågan. 

Wolodarski mailade inom en timme och bad om ursäkt

Men så kom pandemin och återuppväckte ”gula faran”, en rasistisk trop som utmålar asiater som ett hot mot den vita rasen. Antalet larm om antiasiatisk rasism sköt i höjden pandemiåren och det blev tydligt, såväl för de inom som utanför gruppen, att de på grund av sina yttre attribut utsätts för en särskild slags rasism.

Ändå valde Dagens Nyheter så sent som för två år sedan att publicera en bildinsändare som anspelade på en klassisk rasstereotyp av asiater. Tobias Hübinette gick i taket på sina sociala medier. 

– Och ganska snabbt därpå, inom en timme faktiskt fick jag ett mejl från chefredaktören Peter Wolodarski som bad om ursäkt och sa att det var onödigt. Det är ett slags erkännande att något är på gång att hända.

Året som gått

Nästan ett år har gått sedan Dagens ETC sist intervjuade Tobias Hübinette. Då var forskaren, som är känd för sin enorma arbetskapacitet, sjukskriven från Karlstads universitet. Den högerextrema aktivisten Christian Peterson hade sabbat den kurs i kritiska ras- och vithetsstudier som Tobias Hübinette har skapat och som är unik i landet. Läraren och kurskamraterna spelades in och förlöjligades i sociala medier. Mycket av hånet handlade om Tobias Hübinettes ursprung. Samtidigt sade sig universitetsledningen inte kunna göra något, då studenter har stor frihet att ha åsikter om sin utbildning. 

– Om jag hade varit ensvensk jude som jobbade på universitetet och man hade skämtat om mitt ursprung på ett antisemitiskt sätt, så tror jag inte att det skulle passerat. Då hade det vägts in med allt det andra och det hade kanske också gjort skillnad, säger Tobias Hübinette.

Många av dem som förr var antirasister i offentligheten har tystnat. En efter en.

Med tanke på sin radikala, och vid ett fåtal tillfällen våldsamma, historia är det ironiskt att han nu framställs om en rasstereotyp asiatisk man, som går bra att förnedra, och som inte kan slå tillbaka. 

– Jag kan inte sätta hårt mot hårt eller agera på annat sätt än enligt den stereotyp som finns av asiatiska män, vilket blir lite ironiskt, men så blir det. Idag är ord mitt enda vapen. Det är det handlingsutrymme jag har.

Du är väldigt aktiv på sociala medier trots att du får mycket hat. Hur orkar du?

– Jag vet inte vad annat jag ska göra. Väldigt många av dem som förr var antirasister i offentligheten har tystnat. En efter en. Och det har jag tolkat som att de har gjort för att de vill skydda sin omgivning. Det vill jag också. Men genom att det har gått så långt som det har gjort, med SD:s inflytande, så går det inte att göra annat än att fortsätta, att lyfta fram konsekvenserna av den här utvecklingen och hoppas att det en dag vänder. 

Mer orolig för ministern än nassar 

Faktum är att kursen i vithetsstudier kunde hållas under våren och ska ges igen till hösten igen. Förhoppningsvis utan sabotage. Inga högerextremister gjorde verklighet av sina hot om att de skulle registrera sig för alla kommande kurser. Tobias Hübinette är faktiskt mer orolig för vad Mats Persson (L) ska hitta på framöver. 

Utbildningsministern har lovat att ta i med hårdhandskarna mot cancelkultur på universiteten. Den utredning han beställt för att skina ljus på frågan visade att färre än en procent av de svarande uppfattade politisk korrekthet som ett hot. Många fler oroade sig för politisk styrning. Som svar har Mats Persson lovat att fasa ut de enstaka kurserna. 

Ministern har fått det här med wokevänstern på hjärnan.

Tobias Hübinette säger att det framför allt är inom humaniora och samhällsvetenskap som de enstaka kurserna är levande. 

– Och det är de studenterna, och jag antar de lärarna, som uppfattas som vänster. De flesta som studerar idag gör det på yrkesprogram. Den minister som basar över den högre utbildningen och forskningen verkar vara väldigt avigt inställd till allt som han uppfattar som vänster. 

– Han har, kort och gott, fått det här med wokevänstern på hjärnan.