Kaffet framför sig dricker han långsamt och baklavan blir liggande på sitt fat. På ett alldagligt kafé i centrala Husby, en och en halv mil nordväst om Stockholms city, lägger han ut texten om det politiska läget. 

När regeringen presenterade sitt budgetförslag i höstas var 30-åringen inte bara otålig. Han beskrev budgeten med ett av de värsta skällsord en borgerlig opinionsbildare kan uppbåda: socialdemokratisk. Helt tom på inkomstskattesänkningar alla vallöften till trots. Sverigedemokraterna vann för de såg till att a-kassan inte sänktes.

– Om man snusar får man höjd skatt. Det tror jag inte den som röstade på det här gänget räknade med.

Ångrar han sig nu? Att han som ordförande för ungdomsförbundet MUF 2016-2020 hörde till de moderater som först och med starkast stämma krävde förhandlingar med Sverigedemokraterna. Nej, inte alls. Det handlar om parlamentariska realiteter.

– Skulle de borgerliga partierna säga ”nej, vi kommer under inga förutsättningar samarbeta med dem”, då kommer Sverige domineras av Socialdemokraterna i 50, 60 år. Vi kommer aldrig få ett skifte i det politiska innehållet.

SD:s mål är att bli största parti i nästa val. Är du orolig för att de äter upp den traditionella högern?

– Jag känner en viss oro, hur det går beror på hur regeringen sköter sig. Om väljarna uppfattar att gängkriminaliteten fortsätter att öka, regeringen gör för lite och är för långsamma med de reformer man gått till val på då tror jag att SD kan fortsätta att öka.

Där har SD i ärlighetens namn inte så mycket politik

Men jodå, det kan gå bra. Tuffa tag som biter på brottsligheten. Utrikesfödda och deras barn får jobb, med hjälp av klassiskt nyliberalt Timbrorecept: sänkta skatter, sänkta bidrag. Då kan valet 2026 handla om annat, om en klassisk höger-vänsterkonflikt kring ekonomin och klimatet.

– På de områdena är ju SD ganska ovana och har i ärlighetens namn inte så mycket politik. Då kan det nog bli tufft för dem.

Dessutom rör sig SD i rätt riktning enligt Benjamin Dousa. Det gäller att den utvecklingen fortsätter och han hjälper gärna till. Därför tog han förra året strid på Timbro för att öppna dörren för sverigedemokrater att delta i tankesmedjans utbildningar. Ett beslut som kritiserades av exempelvis Liberala ungdomsförbundet, vars påläggskalvar inte är sugna på att bli studiekamrater med nya talanger från Ungsvenskarna och Riks.

Dousa fick som han ville och har själv föreläst för SD:arna. Om de inte fått kärlek till skattesänkningar och rättsstaten med modersmjölken och partiprogrammet, får Timbro lära dem.

– Man kan sitta vid sargen, peka på dem och säga ”varför är de inte mer som oss?” Eller så kan man hoppa in på planen och försöka påverka hur matchen blir.

Vad är det som säger att den traditionella högern ska kunna tämja SD?

– Ingenting. Vi vet inte. Men alternativet, att sitta och hoppas på att det ska gå bra, det ger inte heller några garantier.

Vad säger historien om hur bra traditionella partier är på att tämja populister och extremister till höger?

– Den moderna historien, till exempel i Norge, visar att det faktiskt går. Jag tycker att man ska fokusera mest på Norden. Där har SD:s systerpartier utvecklats in olika riktningar. Dansk Folkeparti tappade kraftigt, har radikaliserats och har fått konkurrens av Nya borgerliga. Fremskrittspartiet i Norge har snarare normaliserats och blivit ett helt annat parti än för 20 år sedan.

Han påminner om Fredrik Reinfeldt, med vänliga bruna ögon och huvudet lite på sned medan han med mild stämma ger sin syn på världen. I dagens Moderaterna ses namnet Reinfeldt som en förolämpning, förknippat med öppna hjärtan – långt från indragna permanenta uppehållstillstånd och kampanjer utomlands för att hålla flyktingar borta från Sverige.

Det finns inga moderna Thatcher och Reagan för unga svenska liberaler att hänga upp på väggarna.

Men han vill inte slå på Fredrik Reinfeldt. Trots att han jagat på Moderaterna att kasta Reinfeldts arv överbord, strama åt migrationspolitiken och göra brottsbekämpning till ett huvudnummer. Ambitionen att vara ett bredare, folkligare parti för fler än bara de bättre bemedlade, den håller än, tycker Dousa själv.

– Jag har alltid känt mig som en nymoderat. När jag valde parti när jag var 15 tyckte jag att Moderaterna var lite överklass. In i det sista valde jag mellan Moderaterna och Folkpartiet.

Utgå från samhällsproblem här och nu. Inte käpphästar i partiprogrammet. Det var Reinfeldts evangelium. Då var problemet arbetslösa, sjukskrivna och förtidspensionerade. Nu är det främst de utrikesfödda och deras barn som ska förmås att gå från bidrag till jobb, enligt Benjamin Dousa.

Göra rätt för sig. Det sitter som betong i ryggraden på honom efter en uppväxt med en ensamstående mamma som gnetade i det städbolag som släkten ägde. Hon fick ihop vad som krävdes för mat på bordet och fotbollsskor i lämplig storlek till sonen.

– Det var mycket finare att moppa golv och svabba toaletter än att leva på bidrag.

Benjamin Dousa har för dagen lämnat den välbärgade förorten Bromma, där han numera delar en väl tilltagen bostadsrätt med Helena Walentowicz, Ulf Kristerssons pressekreterare. Timbrotoppen träffar istället Dagens ETC i miljonprogramsförorten Husby. 

Här levde sina första år i livet för att sedan flytta några stenkast bort till grannförorten Kista. Mellan hyreshusen i två av Stockholms mest socialdemokratiska valdistrikt har hans politiska övertygelse mejslats fram. Eget ansvar. Arbete ska löna sig. Tuffhet mot brott.

Jag vill ha mer marknadsskola.

Några kvällar i maj 2013 var Husby i alla mediers blickfång när arga ungdomar drev runt och satte bilar i brand. Taxiförarna som sprang för att rädda sina fordon gjorde intryck på den då 20-årige MUF:aren. Han pekar mot backen ner till Folkets Husby, en av förortens mötesplatser.

– Uppe till vänster här såg jag hur de körde iväg.

Alla de där människorna som lever upp till hans kärva ideal om strävsamhet, för att sedan bli utsatta för brott, att det ens händer gör honom förbannad.

– Det är de människorna som får betala det yttersta priset för att polisen misslyckas med att upprätthålla lag och ordning här omkring.

Berättelsen om resan från förorten har fått delar av borgerligheten att skruva på sig. Den som började med mamma Sonjas drastiska beslut trots släktens avrådan. Nioårige Benjamin skulle byta skola. Mammans oro för knagglig läsning och fattig svenska hade viftats bort av rektor och lärare med att man behövde lägga krutet på de killar i klassen som hade större problem. Hon fick tips om en skola i innerstan.

Efter jullovet i trean klev Benjamin Dousa in på Johannes skola mitt i Stockholm, Vasastan där medellönen i dagsläget ligger på över en halv miljon per år. Den nya skolan tornade upp sig som en pampig och skrämmande borg framför honom. En annan värld.

Klassens stjärnor läste Harry Potter. Själv tragglade han med specialanpassade bilderböcker om pratande morötter. Bokstäverna var centimeterhöga.

– Jag minns hur jag tänkte: ”Om jag någon gång kan läsa Harry Potter, då är jag i mål, då har jag lyckats i livet”.

Sakta men säkert segade sig Benjamin Dousa ikapp sina klasskamrater. Idag läser han inte bara böcker, han skriver dem. Och han har dragit de där politiska slutsatserna som besvärat en del av hans högervänner: Skolan av idag är orättvis. Det fria skolvalet har inte fungerat.

– Det här tänker jag är den borgerliga berättelsens svaga sida. Teorin är att bara man har fritt skolval då kommer föräldrar välja bra skolor till sina barn och så på tjugo års sikt kommer det inte finnas några dåliga eftersom de är bortvalda.

Det sägs om Benjamin Dousa att han är kritisk till marknadsskolan. Det är missvisande.

– Jag vill ha mer marknad.

Samhällstoppen ska få bli hur rik som helst.

Mer muskler till Skolinspektionen att straffa skolor som fuskar med skattepengarna. Underlätta för föräldrar att jämföra skolor så att inte fler än akademikerföräldrar med kontakter kan göra ett medvetet val. Vem som helst ska kunna se vilka skolor som levererar utifrån förutsättningarna i området och vilka som inte gör det. Det är vad han vill, inte sätta stopp för vinstutdelning.

Om skolan blir rättvis, då blir klassklyftor legitima.

– Samhällstoppen ska få bli hur rik som helst. Det är fantastiskt att Spotify startade här, men det bygger på att Husbybarn också kan starta ett Spotify.

Själv tjänar du över en miljon kronor per år. Är du värd det? 

– Det får du fråga min styrelseordförande om.

Men vad bidrar du med på Timbro för den lönen?

– Vi har lagt om verksamheten med ett större fokus på kommunikation. Behöver vi ens släppa en rapport som ingen läser? Vårt fokus är hela tiden att påverka debatten. Att höras, synas. Vi har gjort ett rekordår. Timbro har aldrig synts så mycket i media som vi gjorde förra året.

Efter ett årtionde där land efter land sett framförallt ytterhöger, men ibland även radikala vänsterkrafter, ta sig till makten infinner sig frågan: 

Hur mår liberalismen egentligen?

Benjamin Dousa drar efter andan.

– Det finns inga moderna Thatcher och Reagan för unga svenska liberaler att hänga upp på väggarna.

Fram tills för något decennium tillbaka var det givet för hängivna liberaler att vända blicken västerut för att få inspiration. Det gäller inte längre.

– Den amerikanska borgerligheten har klappat ihop och blivit extremt Trump-orienterad. Man åsidosätter fakta och är väldigt nationalistisk, protektionistisk och isolerar USA från resten av världen.

Benjamin Dousa gläds istället åt låga skatter i Baltikum och irländska sociala reformer som fri abort. Men det kanske inte precis definierar tiden vi alla lever i. Och i Sverige är han nöjd med högervågen bland unga, men konstaterar att det knappast är de stora frihetsreformerna partierna lockar dem med.

– Migration, lag och ordning och ansvar för Sverige är i fokus snarare än frihet för Sverige: Att du får göra vad du vill, ta ansvar för ditt liv och dina egna pengar, det som tidigare var skälet till att många tonåringar gick med i borgerliga partier.

Det är inte nattsvart. Men det är inget reformtryck, som Benjamin Dousa uttrycker det.

Här kommer Timbro in med sitt uppdrag att skissa på de långa linjerna. Vad är den stora, genomgripande reform som ska göra morgondagens samhälle mer marknadsliberalt?

På Timbro drömmer man om fondpension. Det handlar om att göra om hela pensionssystemet till ett PPM-val där löntagarna satsar sina kommande pensionspengar i börsfonder som de själva väljer. Dousa är övertygad om att det kommer ge oss så mycket fetare pension än dagens system, där inkomstpensionen i grova drag följer löneutvecklingen. Och partierna har börjat lyssna.

– Nu börjar både KD och SD nafsa på det här och har i alla fall föreslagit att öka PPM-delen i pensionssystemet.

Vad motiverar att individen ska sätta sin framtida ekonomiska trygghet på spel genom att välja börsfonder?

– Från att man börjar pensionssspara i 25-årsåldern tills man är 67 är det flera decennier där börsen kraftigt överpresterar jämfört med löneutvecklingen. Du skulle få flera miljoner kronor mer. Det skulle vara väldigt svårt för den som jobbar heltid att vara fattigpensionär.

Vi är mitt i en klimatkris. Vad är det som säger att börsutvecklingen kommer att fortsätta som den sett ut historiskt?

– Nej, det finns inga garantier, men det finns det inte med nuvarande systemet heller. Det är mer riskfyllt att vara kvar på den väg vi befinner oss nu.

Benjamin Dousa tycks gilla det han gör. Han talar engagerat om såväl svensk produktivitetstillväxt som det moraliskt riktiga i att vissa har mer på banken och andra har mindre. 

Han talar med stolthet om Timbros stora genomslag i medierna och om hur politiker och partier inspirerar av de tankar som smids i lokalerna på Kungsgatan 60 i centrala Stockholm.

Men under samma tak sitter också en mer dold aktör: Näringslivets medieservice. En organisation som delar organisationsnummer med Timbro, där det på ett medvetet otydligt sätt är svårt att säga var den ena slutar och den andra börjar.

Om SD är fem, tio procent mer liberala om 15-20 år, då har jag gjort stor skillnad för Sverige.

Medan Timbro vill påverka samhällsutvecklingen på decenniers sikt ska Näringslivets medieservice vrida debatten här och nu. Inte i tv-soffor och med debattartiklar. Utan undercover, inkognito, en topphemlig trollfabrik som Dagens ETC berättat om tidigare i flera artiklar. Utan att någonsin få svar från någon representant för Näringslivets medieservice, eftersom de anställda där är förbjudna att prata om sina jobb. 

Tunga profiler kopplade till verksamheten är aggressiva sociala medier-debattörer som Teodor Koistinen, Susanna Silfverskiöld, Tobias Holdstock, Christoffer Heimbrand och Philip Syrén.

Näringslivets medieservice startar jättestora Facebookgrupper som till exempel Energiupproret och får det att se ut som ett gräsrotsinitiativ, där rödgröna politiker hånas och smutskastas. De skriver in sig som representanter för Svenskt näringsliv när de uppvaktar riksdagsledamöter. Anställda deltar i debatter i sociala medier utan att tala om vilka de jobbar för och blockar personer som försöker synliggöra det.

Nu blir Dousas svar på frågorna kortare.

Är Näringslivets mediaservice en bra sambo för Timbro?

– När vi vill få ut Timbrorapporter kan de hjälpa oss att få digital spridning som de är väldigt skickliga på.

Vad tänker du om att de jobbar med dolda avsändare?

– Den frågan får du nog ställa till dem. På Timbro jobbar vi alltid med väldigt öppna avsändare.

Har du inte skrivit under anställningsavtal för deras anställda?

– Jo, men de arbetar väldigt självständigt. Jag har inte stenkoll på alla deras projekt, och så.

Du har alltså anställt deras medarbetare. Tycker du att det är rimligt att de agerar i hemlighet?

– Som sagt, den typen av frågor får du ställa direkt till dem, det är de som är proffs på den här typen av digitala kampanjer.

Vi kommer inte längre här. Åter till det politiska landskap där liberaler ska samsas med nationalister.

Vad förenar liberalism och nationalism?

– Inte mycket. Om SD på lite längre sikt går åt samma håll som Dansk folkeparti, som står långt till vänster i många ekonomiska frågor, då blir det väldigt tufft för borgerliga partier att samarbeta med dem.

Att liberala partier ändå kan komma överens med sverigedemokrater är tack vare den politiska dagordning där man sakpolitiskt står varandra nära. Den allians Benjamin Dousa krattat manegen för är bräcklig att döma av inbyggda ideologiska motsättningar om allt från EU till sociala skyddsnät.

Men tämjas ska de.

– Om Sverigedemokraterna är fem, tio procent mer liberala om 15-20 år, då har jag gjort stor skillnad för Sverige.