Sveriges närmaste ekonomi

– De är inte de världsnyaste grejerna men det finns så att det räcker till alla, säger Anders Ottosson.

Han är ordförande för Skattmansöådalens förening som bland annat driver skidbacken. Till vardags är han lantbrukare på gården Holmsta som ligger nästgårds. Anders Ottossons morfar styckade av och sålde en del av fastigheten 1967 till Enköpings kommun, som gjorde Skattmansöådalens naturreservat och skidbacke av marken.

– Men vi åkte i den redan som barn, innan det fanns några liftar. Då gick man över åkrarna och klättrade upp till toppen, berättar Erik Wastesson.

Han är nybliven pensionär och har flyttat tillbaka till sin familjegård i Österunda efter att tidigare ha bott på Ekerö utanför Stockholm. Han bestämde sig för att börja jobba ideellt i föreningen. Det var ett bra sätt att återuppta kontakten med bygden igen.

Mot slutet av 1990-talet ville kommunen inte längre driva skidbacken. Lokalborna protesterade och bildade den ideella föreningen. Under många år bars verksamheten av en passionerad eldsjäl som gjorde det mesta jobbet, men när det blev dags för generationsskifte i kombination med pandemi, snöfria år och chockhöjning av elpriser låg backen i träda under fem år. Många trodde nog att det var slut för gott, men inför årets säsong bestämde man sig för att starta upp igen. Och det har blivit en succé.

– Parkeringen var knökfull under jullovet, folk fick till och med parkera på landsvägen. Sedan har det varit lite fram och tillbaka med vädret, men på det hela taget en bra säsong hittills, säger Anders Ottosson.

En förutsättning för att kunna starta upp verksamheten har varit ett bidrag på 250 000 kronor från Enköpings kommun. I gengäld erbjuder föreningen alla skolor i Enköping att använda skidbacken för friluftsdagar, precis det som Fjärdhundraskolan nu har nappat på. Avgiften för eleverna är då bara 50 kronor, men i det här fallet står skolan för det.

De fem personer från föreningen som är på plats i backen och i uthyrningen i dag, arbetar alla ideellt. Detsamma gäller för alla andra dagar som backen är öppen och för all service som behövs även under övrig tid. Totalt är cirka 40 personer engagerade.

Det är en typ av engagemang som på ett sätt alltid har funnits, men som under de senaste decennierna har fått en ny inramning genom begreppet delningsekonomi. Tech-miljardärer, politiker till höger och vänster, klimataktivister – alla har de beskrivit delningsekonomi som avgörande för ett hållbart samhälle som hushållar med resurser och återknyter sociala band med människor. Det har också gjort att begreppet blivit förvirrande. Företag som Airbnb och Uber armbågade sig in på marknader världen över genom att lansera sig som delningsekonomins riddare och de tekniska lösningarnas pionjärer. Genom deras digitala plattformar blev bostäder och bilar mer effektivt använda, menade de. Under en period blev detta vad många uppfattade som den nya heta delningsekonomin, men nu finns en växande insikt om att delningsekonomi inte med automatik hushållar med resurserna. Tvärtom visar studier att företag som Uber ökar biltrafiken i stället för att minska den, liksom second hand-försäljning av kläder och prylar kan öka konsumtionen.

Delningsekonomi handlar inte längre om tekniken, menar forskaren Airi Lampinen på Institutionen för data- och systemvetenskap vid Stockholms universitet.

– Tekniken är numera den enkla biten. Det svåra ligger i de sociala interaktioner som krävs. Om systemet ska funka måste man både ge och ta, säger hon i ett pressmeddelande från universitetet.

Därför anser hon att det kan vara intressant att gå tillbaka till det mer ursprungliga och hon betonar vikten av de mänskliga relationerna.

– Vi måste helt enkelt bli bättre på att dela på jordens resurser, säger hon.

 – Vi driver allt ideellt men inte själva snöläggningen. Det är ett för tungt arbete, säger Anders Ottosson.

Snöläggning med snökanoner och pistmaskiner är ett intensivt arbete som pågår dygnet runt och som kräver att folk tar ledigt från sina vanliga jobb. Därför försöker föreningen täcka förlorad arbetsinkomst.

– Är det riktigt kallt så snölägger vi på tio dagar men så var det inte i år, säger Gustav Ottosson.

Det är han som ansvarar för den grupp på 20 personer som snölägger i treskift. Han var i backen kvällen innan och pistade så att det skulle vara fint att åka för skolbarnen.

– Det var manchester här igår kväll, säger Anders Ottosson berömmande.

Han visar ett foto i mobilen där man ser att backen har jämna fina räfflor.

– Grabbarna som jobbar med snöläggningen är fantastiska och det känns väldigt roligt att få med den yngre generationen också, säger Erik Wastesson.

Nästan alla som är aktiva är män, alla är skidåkare och många är föräldrar till skidåkande barn. Fast Anders Ottosson åker mest på längden och har avverkat 13 Vasalopp.

– Backen har blivit en viktig träffpunkt för många av oss som bor här och vi vill därför också starta aktiviteter även under sommaren, som frisbeegolf. Man kan också tänka sig evenemang som allsång i skidbacken eller varför inte en EPA-träff. Här kan man stå och dunka bäst man vill, säger Anders Ottosson.

Backen är liten. Fallhöjden är bara 52 meter och den totala pistlängden är cirka 500 meter. Här finns två liftar, en för nybörjare och en för de lite mer avancerade åkarna. Det finns också grillplatser, raststugor och ett fik.

– Det är kanske inte den största backe man träffar på – men i Uppland hävdar den sig väl. Och med sitt läge nära Enköping har den kommit att kallas för Sveriges närmaste alp, säger Anders Ottosson med glimten i ögat och anspelning på Enköpings slogan – Sveriges närmaste stad.

– Det här är en backe som passar barnfamiljer och nybörjare. Vi har mycket föräldrar och barn upp till 15 år som kommer till oss, främst från närområdet, men även från Västerås och Bålsta, säger Anders Ottosson.

Den delningsekonomi som inte har ett kommersiellt fokus – som bibliotek, gemensamma verkstäder, bilpooler, matbanker, fritidsbanker och människors informella delande med varandra – har potential att på allvar ”utmana dagens slit-och-släng-samhälle.” Det skriver kulturgeografen Christopher Olsson på Örebro universitet i rapporten ”Utmaningar och möjligheter för delning av resurser”. Sådana verksamheter inom delningsekonomin, som Skattmansöbacken är ett exempel på, kan skapa gemensamma värden baserade på samarbete, demokrati och hållbar cirkulär ekonomi.

Att åka utför är vanligtvis dyrt. Liftkort och att hyra utrustning kan kosta 600-900 kronor för ett barn i lågstadiet – för en dag. Tanken med Skattmansöbacken är att alla ska ha råd. Barn under sju år åker gratis. Ett liftkort för en dag kostar 150 kronor och för dubbla summan får man ett säsongskort. Hyra av skidutrustning kostar också 150 kronor. 

Sammantaget är backen som gjord för nybörjare att testa och lära sig åka skidor, utan att bli av med en förmögenhet. 

 – Titta vad de kämpar! De kommer sova gott i natt, säger Anders Ottosson när han tittar ut genom värmestugans fönster.

– Jag är så stolt över eleverna och att alla har provat på att åka, säger Maria Erlandsson som är lärare för klass 3 A.

Vart hade ni åkt om inte Skattmansöbacken hade funnits?

– Vi hade inte hunnit åka någon annanstans under skoltid. Vi har många bussbarn som har tider att passa och vi måste anpassa oss till det.

Maria Erlandsson sitter med några av eleverna och grillar korv. Hennes kollega har tagit en kort lunchpaus och ska nu ta liften upp igen.

– Nu ska jag åka iväg med några barn som har lärt sig att bromsa också, säger hon.

I slutet av dagen träffar vi på Adam Aly igen.

– Det har varit roligt att åka, säger han.

Pappa Ahmed Aly ska till Skattmansöbacken även nästa dag. Då är det dotterns klass som ska ha friluftsdag.

Ska du inte testa att åka själv då?

– Jo jag kanske faktiskt ska göra det.