– Så jag har en lite ny idé för hur vi ska göra. Jag hoppas inte att du ska bli arg.

Det är det första han säger när vi träffas på ett fyrstjärnigt hotell i centrala Göteborg. Det är veckan innan julafton och Patrik Arnesson ska dagen efter köra till Ukraina.

– Jag har en intervju med TV4 om en halvtimme, så jag tänker att vi kan snacka i bilen på vägen dit, pitchar Patrik Arnesson.

Han drar på sig en dyrare damkappa i nylon från Acne Studios. Ut från hotellet, in i en två decennier gammal Saab han lånat av en kompis.

– Jag bodde i Kiev i fyra år, till pandemin. Under corona började jag leva som nomad.

Sedan 2020 har han bland annat hunnit bo på Ibiza och i Brasilien. Nu är det Berlin, med postadress hos farsan i Hovås, Göteborg.

– Jag älskar att driva företag. Så kom corona och jag satt ensam på vårt Göteborgskontor på 800 kvadrat. Då drog jag till Aruba. Nu får jag ingenting gjort på kontoret när jag väl är där.

Kontoret han talar om är Forza football, appen som förser miljoner människor över hela världen med fotbollsstatistik. Arbetsplatsen blev 2019 Sveriges första menscertifierade arbetsplats. Därtill inrett med konstgräs, fotbollsmål, ett bollhav.

Det jag har tyckt varit roligt är att göra revolt mot Fifa och arbeta mot homofobi inom sporten

Helt ointresserad av fotboll

Forza football har nästan 20 miljoner nedladdningar, och en miljon dagliga användare. I Sverige använder hundratusentals fotbollsfans den. 

Patrik Arnesson var 27 år gammal när företaget tog fart för ett decennium sedan. För honom har målet varit att demokratisera fotbollen. Via appen kritiseras Fifa, den allsmäktiga världsorganisationen för fotboll. Utspel som lämnar avtryck. 

– Jag är inte fotbollsintresserad överhuvudtaget. Det jag har tyckt varit roligt är att göra revolt mot Fifa och arbeta mot homofobi inom sporten, säger han.

Är inte det ett fotbollsintresse?

– Nej, det handlar mer om att krossa makten. Fifa är världens mest korrupta organisation, liksom. Och det var det vi gjorde nu med Martin också. Att belysa en viktig fråga.

Han refererar till journalisten Martin Schibbye. Den omaka duon vann, tillsammans med mediestrategen Brit Stakston, Stora journalistpriset 2022. Trion korades till Årets förnyare med Cards of Qatar, en sajt som lyfter de tusentals migrantarbetare som dött under förberedelserna för fotbolls-VM i Qatar. Patrik Arnesson var finansiär av Cards of Qatar med 450 000 kronor, och paketerade journalistiken. Förutom det digitala så gav man även ut – just det – fysiska fotbollskort med avlidna arbetare.

Tjänade 120 000 i månaden som 19-åring

Den lånade Saaben kryssar genom Påvelund, ett stereotypt övre medelklassigt villaområde i västra Göteborg. Utanför ett tvåvåningshus i mexitegel väntar TV4. De gör ett inslag om Ukrainaresan. Utanför ligger märkta plastsäckar – ”warm men jackets”, ”warm blankets”, ”sweat hoodies”.

Där står även Patriks pappa, Stefan, och i huset bor faderns frus kusins dotter.

”Jag skulle vilja att varje människa blir som en egen religion.”

Innanför ytterdörren möter mamma Kristin och hennes 84-åriga kusin Maj-Britt. De har packat allt som ska till det krigsdrabbade landet. I vardagsrummet står en julklädd tall, inte en gran.

– Vi gör inte riktigt som alla andra i den här familjen, säger mamma Kristin, och bekräftar mellan raderna sin sons väg genom livet.

När Patrik Arnesson var 19 år tjänade han 120 000 kronor i månaden som säljare på Rix Telecom.

– Ja, det var då jag insåg att pengar inte ger mig lycka. Jag köpte tio glassar när mina kompisar köpte en. Det gjorde mig inte gladare. Det fanns ingen korrelation mellan stora pengar och lycka. Så jag sa upp mig, gick in som delägare i ett bolag och började jobba med sökmotoroptimering på internet. Det betalade 20 000 i månaden.

Jag vill inte lägga ord i munnen på dig men du är rätt rastlös.

– Det är inte ord i mun! Det är bara att slå fast det uppenbara, säger Patrik Arnesson och skrattar högt.

Ändå har du lagt många år på projekten innan de lyckats. 

– I början var det en tävlingsgrej. Numera är det coolt att driva företag. Då tyckte mina kompisar att jag var dum i huvudet som inte pluggade, att jag sabbade min karriär. Jag ville motbevisa dem. Och de hade rätt ganska länge. 

Patrik Arnesson tar ett andetag och tänker efter i en bråkdel av en sekund. Med hans tidsuppfattning är det en konstpaus.

– Sen ville jag framför allt vara med och skapa något.

”Det var som att jag hade tagit 400 kilo amfetamin”

När fotboll dog under pandemin kraschade nästan Forza. Företaget förlorade fyra miljoner kronor – i månaden. Patrik Arnesson tog ett blancolån, med ingen säkerhet och stormhög ränta, på 400 000 kronor. Totalt privatlånade han 1,5 miljoner kronor för att hålla företaget flytande.

– Det har aldrig varit så roligt att driva företag som då. Det var som att jag hade tagit 400 kilo amfetamin när jag vaknade varje dag, för jag var så taggad. 

Redogörelsen för hur pandemin påverkade företaget tar kvickt en annan riktning.

– För några år sedan levde jag som munk bland andra munkar i Kambodja. Innan såg jag det som att företaget var jag. Så såg jag hur lyckliga munkarna var. Jag kände att saker, eller ens relationer, inte är särskilt viktiga. Eftersom det är saker du kan skapa hela tiden.

Förutom relationen till dig själv då?

– Precis. Jag kommer aldrig mer att vara i en monogam relation i mitt liv. Att älska sig själv är det viktigaste. Det man gör är att söka kärlek hos andra, för att det är jobbigt att älska sig själv. Istället låter man andra bli kära i en för att få bekräftelse. Det blir en drog. När jag var monogam var det en av de olyckligaste perioderna i mitt liv.

Har du har nått fram i att älska dig själv?

– Varje år blir jag bättre på det. Varje år blir livet roligare att leva. Det känns som ett evigt sommarlov. Och i det ingår att flytta ofta. Alla söker trygghet. Jag söker otrygghet.

Blir du trygg i otryggheten?

– Jag blir glad av otryggheten för jag känner att jag växer. Jag ser vänner och bekanta som lever en trygg, vanlig tillvaro – jag ser inte liv i deras ögon, jag ser inte glädje. Jag ser … mörker.

”Jag har minus fem miljoner på mitt konto”

Patrik Arnesson är inte längre vd för Footballaddicts AB, som äger appen Forza football. Numera är han bara ägare för företaget som senaste bokslut omsatte 60 miljoner kronor. Det är ett av tio aktiebolag som han står som huvudman för. Bland de andra finns ett som gör NFT-konst och som genererat miljoner i välgörenhet till Ukraina. Själv gjorde han nu i december på Ibiza sitt första framträdande som performance-konstnär. Appentreprenören stod naken och lät sig målas med färg av en ukrainsk konstnär, samtidigt som en förinspelad röst pratade om att skänka pengar till Ukraina.

Allt hänger ihop, menar Patrik Arnesson. Allt är jobb. Allt är han.

”Klart att det är roligare när folk gillar en, men hellre att de hatar mig än att de inte känner någonting.”

Du är en vandrande paradox. Du är rik och …

– Det beror på hur man definierar rik. Jag har minus fem miljoner på mitt konto för att jag tagit lån för företagen. På pappret är jag rik men företagen kan försvinna.

Visst, men den monetära rikedomen finns alltjämt i företagen. De går bra och du tjänar på det. Men jag uppfattar dig genuint som en entreprenör ointresserad av pengar.

– Ja, men det är jag. Hundra procent.

Vad är det som får dig att fortsätta tjäna pengar?

– För att i samhället behövs pengar för att göra skillnad. Jag har inte tagit ut en krona. Jag vet att med de här pengarna kan Forzas fotbollsakademi i Kambodja slå ett världsrekord med 2 734 barn spelandes i en och samma match. Vilket vi gjorde 2018. Det är ju asfett. Det kostade 300 000 kronor. Jag är bra på att tjäna pengar och jag hade kunnat sälja mina företag och skänka 100 miljoner, kanske. Men om jag försöker tjäna ännu mera så kan jag med tiden göra ännu större skillnad. En miljard, kanske, eller hundra miljarder.

Patrik pratar i rasande takt. Gestikulerar och sitter aldrig helt still.

– Men det är en ren egoistisk handling. Mitt motto är: Var så egoistisk som möjligt utan att skada andra. Att egoistisk är ett negativt ord är det sämsta som hänt samhället. Det jag älskar mest med att flyga är när flygvärdinnan säger att om någonting händer, hjälp först dig själv, sen dina barn och sen andra. Väldigt få människor, inte minst i Sverige, lever på det sättet.

Ännu en bråkdel av en sekund till konstpaus.

– Jag gör det jag gör för att jag vet hur bra jag mår. Nu när vi åker till Ukraina så vet jag hur bra jag kommer må under och efter resan.

Det är som att varje stavelse är för lång för allt han vill ha sagt.

– Jag vill skapa en kreativ revolution. Att kreatörerna tar över makten från politikerna och de rika. För det är kreativiteten som är kroppspulsådern i samhället.

”Det är spännande att gå med handväska och sätta på sig läppstift.” 

Revolutionen börjar med honom själv. För några år sedan såg han ut som en vanlig kille från Göteborg. Jeans, t-shirt, keps. Nu har han återuppfunnit sig själv. 

Du har genomgått en radikal förändring. Du upplevs som friare till det inre och det yttre. Vad hände?

– Jag fick kontakt med min feminina sida i början av corona när jag träffade min kompis Olof härifrån Göteborg. Han är den största primadonnan i världen. Han sa till mig att sluta vara så macho hela tiden. Då insåg jag att det är spännande att gå med handväska och sätta på sig läppstift. 

På Stora journalistprisets fest syntes Patrik Arnesson i grönt hår och kjol, bland en homogent färglöst uppklädd yrkeskår. 

– Sånt kändes obekvämt i början. Första gången jag gjorde naglarna, första gången jag färgade ögonbrynen – obekvämt. Men jag blev mer mig själv. Det var grejen med att byta namn också.

Patrik Arnesson bytte först till Patrique, sedan till Monique, men heter idag Patrik Patrique Monique i förnamn.

– Jag gillar att presentera mig som Monique när jag, som typ nu, ser manlig ut. Då kan folk inte sätta mig i ett fack. Att byta namn var intressant eftersom man är bunden till sitt namn.

Det är ett upplösande av jaget i någon mån?

– Ja, precis. Att jag är ingenting mer än vad jag är idag. Vad jag gjorde igår är helt ointressant. Om jag vaknar upp och känner att dagen ska bli intressant är jag på rätt spår. Om inte är jag på fel spår.

”Så det slutade med att han sög av mig. Jag kände ingen attraktion inför att ta på eller suga av honom.”

”Irrelevant vad folk kallar mig”

Jag vill se till att ha rätt pronomen när jag skriver om dig, men det känns inte som att du bryr dig. 

– Nej, det är helt rätt. Alla frågar om mitt pronomen i Berlin, eftersom 90 procent är ickebinära, och då säger jag ”call me preacher, or he, she or it”. Det är irrelevant vad folk kallar mig. Det viktiga för mig är hur jag mår. Många lever sina liv utifrån att de inte vill synas. Jag ser mig själv som ett konstverk. Vad ska konst göra? Jo, beröra. Det är klart att det är roligare när folk gillar en, men hellre att de hatar mig än att de inte känner någonting.

Sömlöst fortsätter han resonemanget:

– Jag har ingen sexualitet heller. Om jag ska säga någonting är det pansexuell.

Hur har din sexualitet förändrats sedan du bara var Patrik?

– Jag är mycket mer öppen. Jag har testat allt möjligt. Jag har haft sex med transpersoner, hetero, men jag har aldrig varit attraherad av män. Men jag har tänkt att det kan finnas en blockad från min uppväxt då jag inte har levt i homovänliga miljöer, om man säger så. De här områdena i Göteborg är inte det. Men så var jag med en kompis som är gay och han började ta på mig och jag tänkte att han får fortsätta, även om jag inte känner någon attraktion. Det kanske släpper, tänkte jag. Så det slutade med att han sög av mig. Men jag kände ingen attraktion inför att ta på eller suga av honom. 

Patrik Arnesson berättar att han är ”extremt glad” över den här sexuella upplevelsen, trots sin egen bristande kåthet i stunden.

– För nu vet jag det. Innan visste jag inte. Det är också en sak som har stärkt min självkänsla. Det hade varit fantastiskt att vara attraherad av alla människor, det är drömmen.

Hade du varit den du är om dina företag gått dåligt?

– Jag tror det. Då när jag var 19 och tjänade 120 000 i månaden, det var en guds gåva. Det var det viktigaste som har hänt mig. Annars hade man kanske strävat efter de summorna hela livet för att till sist inse att det inte är vad livet handlar om. Se dig omkring. Sverige, ett rikt land, käkar mest antidepressiva i världen.

Hur ser du på din egen roll i samhället?

– Ett: ha roligt och göra spännande grejer. Och två: påverka människor och hur vi lever till det bättre. För att jag mår bra av det.

Är du en person med makt?

– I mina företag har jag jättemycket makt. Utöver det har jag möjlighet att påverka. Så delvis makt, men lite i förhållande till många andra. Jag använder makten till att försöka förändra samhället vi lever i, som jag anser bara blir värre och värre.

Patrik Arnesson ogillar politik. Länder drivs som företag – ”tokkapitalistiskt och tokkorrumperat”. Han tror på experter som statsledare.

– Jag tror på distribuerad makt. Och en värld där vi lever i mindre samhällen där alla har ett incitament att påverka vad som händer. Oavsett om man tror på Kim Kardashian, Kanye West eller Annie Lööf i de samhällena. Det var vad religionen gjorde förr i tiden, men den är också för centraliserad.

Han tar en av sina mikroskopiska konstpauser och fortsätter:

– Jag skulle vilja att varje människa blir som en egen religion, för sig själv.