Svenskars fråga till franska strejkarna: Är ni latare än andra?
Demonstrationståg i Marseille.
Bild: Daniel Cole/AP
Dagens ETC
Rekordstora protester med miljontals deltagare i hela landet mot presidentens reform. Pensionsåldern ska höjas från 62 till 64 år, för vissa yrkeskategorier från 55 till 57 år. Ur ett svenskt perspektiv kan det vara svårt att förstå ilskan. Dagens ETC tog med sig svenskars frågor till strejkande lokförare.
På bangården i Trappes utanför Paris samlas järnvägsarbetare till generalförsamling, organiserad av fackförbundet CGT. Det var inte helt lätt att komma dit, på grund av strejken. Mötet leds av fransksvenske ordföranden Axel Persson och på plats finns även folkvalda från såväl vänsterpartiet La France Insoumise (Det okuvade Frankrike) och det franska kommunistpartiet, som är en tolererad del av fransk politik till skillnad från i Sverige.
De talar om att proteströrelsen inleds nu – och man skramlar till strejkkassan för att kunna fortsätta så länge det behövs. ”Det här är bara början” är en fras som repeteras.
Gick i pension vid 51
Laurent Masson är 62 år gammal och har varit pensionär i elva av dem – det vill säga sedan 51 års ålder. Just lokförare följer ett speciellt system som kan pensionera sig långt tidigare än andra. På Laurent Massons tid var lägsta pensionsålder för lokförare, 50 år. Idag har den höjts till 55 år.
Om Emmanuel Macrons nya pensionsreform går igenom är den ämnad att höjas till 57 år – med målet att de ingå i det allmänna systemet, det vill säga pension vid 64 år. Bara brandmän, kockar och sjukvårdspersonal omnämns särskilt av premiärminister Élisabeth Borne inför reformen. Resten är oklart.
Dagens ETC uppmuntrade läsare och andra svenskar att ställa frågor till de strejkande fransoserna. De låga pensionsåldrarna i Frankrike brukar väcka förvåning och nästan förskräckelse: Hur ska pensionerna finansieras då – nu när vi dessutom lever längre?
Matilda Molander till exempel – politisk redaktör för liberala Vestmanlands läns tidning och chefredaktör för tidskriften Liberal debatt – undrade på Twitter:
”Varför vill ni sluta jobba så snabbt som möjligt? Är kollegorna hemska? Uppgifterna tråkiga?”
”Arbetsgivarna blir rikare”
Frågan gick till fransmän generellt – alla som protesterar mot att den allmänna pensionsåldern ska höjas från 62 till 64 år.
Laurent Masson svarade att ett tufft, oregelbundet arbete tär på en och att det beror på vad man jobbar med.
– Under de verksamma åren har du ingen kontroll över dina arbetstider, du jobbar natt, morgon, eftermiddag, helger, juldagen och du vilar aldrig riktigt upp dig. Det tär på din kropp och ditt sociala liv men du accepterar det just för att du får gå i pension i tid innan du hunnit slita ut dig helt.
Han menar att folk med tunga yrken fortsatt borde få gå i pension mellan 50 och 55. Detta för att arbetare i svåra yrken, enligt hans erfarenhet, är utslitna redan vid 60.
– Dessutom är pensionen till för att leva, det är inte ett skutt in i döden. Det är då man ska njuta av livet, resa, ta hand om barnbarnen…
– Vi fransmän lever inte för att arbeta, vi arbetar för att leva. Jag är ung men märker redan hur de oregelbundna tiderna och avsaknad av privatliv tär på organismen. Varför ska jag ge hela mitt friska liv till arbetsgivaren?
Thomas Helgesson vid Statistiska centralbyrån ville veta om de pensionssparar och hur de annars vill finansiera pensioner till en växande befolkning som lever allt längre?
– Jag personligen sparar, ja, men våra löner är inte höga. Arbetet i sig skapar rikedom till arbetsgivare, vi förtjänar ett gott liv efter hårt arbete, säger lokföraren Maxime Valet.
Folkvalde William Martinet som sitter i nationalförsamlingen för La France Insoumise är på plats för att stötta lokförarna samt lämna över en summa till strejkkassan. Han menar att det finns pengar om man bara vill.
– Ja, om bara storföretag bidrar lite, lite mer och till exempel aktieutdelning beskattas mer, då finns det så det räcker och blir över.
Fler borde få samma fördelar
Tove Hovemyr, expert på den gröna och liberala tankesmedjan Fores tyckte det vore intressant att ställa den raka frågan: Är fransmännen latare än andra européer?
Svenskfranska Axel Persson undrar om det egentligen är någon skillnad på svenskar och fransmän på den punkten.
– Men ja, det är ingenting jag skäms för. Hela livet går ju inte ut på att bara arbeta, arbeta, arbeta, säger han.
Han menar att det är självklart att arbete är viktigt för ett fungerande samhälle,för att skapa tjänster, varor och rikedomar.
– Men om man blickar tillbaka de 70-75 senaste åren så har ju produktiviteten ökat mångfalt, rikedomarna som har skapats har ju fyr-, fem- och ibland till och med tiodubblats.
Han menar att det i det ljuset är konstigt att man trots detta förklarar för dem att det finns mindre pengar och att deras villkor måste försämras.
Företagaren Hans Bjärstål, bosatt i Frankrike, tycker det är upprörande att lokförare kan pensionera sig och ”drälla runt” redan vid 55 samt att de får andra fördelar under yrkeslivet medan andra med tuffa yrken, till exempel inom restaurangbranschen, inte alls har samma villkor. Är det rimligt?
– Jag menar att vi ska satsa uppåt, inte nedåt. Fler yrkeskategorier borde få rätt att pensionera sig tidigare, inte färre, säger han.
Ett annat argument som brukar framföras är att de som drabbas mest när lokförare och andra strejkar är de ekonomiskt utsatta som behöver pendla till jobbet
– Ja, de säger det. Samtidigt har strejkerna ett överväldigande stöd hos löntagare och särskilt de med de lägsta lönerna. Motståndet kommer främst från andra, säger Valentin Sivakuru.
Enligt en opinionsundersökning av Elabe, beställd av BFMTV, är 57 procent av alla fransmän helt för strejken och över 70 procent bland arbetare och anställda.
Sedan var det dags för lokförarna att ta sig in till demonstrationen i Paris tre mil bort – den som skulle bli den största på decennier. Men det var bara ett problem: Det gick inga tåg!
– Haha, det är alltid ett problem även för oss lokförare när vi strejkar. Tågen rullar inte. Men vi har löst det och ordnat med en buss och bilar, förklarar Valentin Sivakuru.