Boken, som skulle kunna beskrivas som en blandning av en guide, en biografi och ett antal personporträtt av feministiska muslimska profiler, diskuterar redan i förordet den kvinnliga frigörelsen i Sverige och att den länge förknippats med sekularism. Som verkets titel indikerar är Delshad tveksam. Enligt henne behöver feminismens religionskritik nyanseras.

– Jag skriver under på att islam har förtryckande, patriarkala strukturer, men det har allt annat i världen också. Och religion är också en källa till frihet för kvinnor. Om jag som kvinna får min känsla av framåtanda, tröst, trygghet och kraft ur min tro, då är det också en form av feminism. 

Så det är det perspektivet du vill framhäva i boken? Att religion går att kombinera med feminism? 

– Ja. Jag vill också uppmana folk till att vara lite progressiva i religionen och till att våga utmana givna sanningar och vara en nagel i ögat på religiösa män.

Det jag menar när jag lyfter ordet ”Marknadsimam” är att kvinnor i Sverige idag inte är så fria som vi tror.

Ett begrepp som Delshad diskuterar i sin bok är ”Marknadsimam”. En term som myntades av den muslimska feministen Fatima Mernissi i hennes klassiska verk ”Shahrazad reser västerut” och som argumenterar för att kvinnor i väst förtrycks av en marknad på ett sätt som påminner om den patriarkala imamens grepp om kvinnor i muslimska länder.

– Många västerländska kvinnor känner sig begränsade av det extremt utseendefixerande samhället där allt är kommersiellt och där vi är utbytbara på arbetsmarknaden. Även om vi inte vill erkänna det så kan ju det liknas vid en imam. 

På vilket sätt?

–Det finns en föreställning om den korrekta fria kvinnan. Hur hon klär sig och för sig. Det jag menar när jag lyfter ordet ”Marknadsimam” är att kvinnor i Sverige idag inte är så fria som vi tror. Vi ser en lavinartad ökning av psykisk ohälsa bland kvinnor. Jag tror att det är en konsekvens av alla förväntningar som finns på oss i förhållande till hur vi ska se ut, hur vi ska bete oss som mödrar och den här känslan av att vi är för gamla och kan bli utbytta hela tiden. Det är som att samhället bäddar för konkurrens mellan kvinnor och där med också för att kvinnor ska må dåligt. Det är ju en form av förtryck mot kvinnor och på det sättet också en form av ”imam”. 

Kontrolleras via tid

Fatima Mernissi, författaren till ”Shahrazad reser västerut” gör också en uppdelning mellan tiden och rummet. Hon menar att den muslimska kvinnan främst förtrycks genom att hon utesluts från rum medan de västerländska männen kontrollerar kvinnor via tiden. Enligt Sarah Delshads läsning handlar den manliga kontrollen över tiden till stor utsträckning om kvinnligt åldrande. 

– Som jag tolkar Mernissi är det fixeringen vid det ungdomliga som utgör det tidsmässiga förtrycket. Som kvinna får man hela tiden kämpa för att inte bli utbytt, för att inte bli förbrukad. Du blir förtryckt av tiden eftersom den fråntas dig. Jag har sedan min tidiga tonår bedrivit en häxjakt på min kropp. Säg någon diet jag inte har gått på. Säg någon träningsform jag inte har kämpat mig igenom. Och det är jag verkligen inte ensam om som kvinna i Sverige.

Ja, de kvinnor som samhället presenterar som attraktiva är ju typ 15 år gamla. Det är klart att det gör saker med oss. Men vi lever också i en värld där många muslimska kvinnor lever i västerländska länder. Drabbas de av ett dubbelt förtryck?

– Ja, under arbetet med min bok har jag förstått att Mernissis uppdelning inte riktigt håller eftersom förtrycken blir allt mer sammanflätade. Västerländska kvinnor utesluts även från fysiska rum och muslimska kvinnor kontrolleras också av tiden.

Hur bejakande i min sexualitet får jag vara som mamma? Hur mycket utrymme får jag ta?

Sarah Delshad är tveksam till begreppet hederskultur. Enligt henne är ordet laddat med en föreställning om en kultur ”där borta i mellanöstern” och en schablonbild av den ”muslimska barbaren”. 

– Den muslimska kulturen bestraffas väldigt hårt för något som egentligen finns inom många andra kulturer och traditioner. Syrianska och kristna kvinnor lider väldigt mycket av sådant. Negativ social kontroll finns inom religioner men även utanför religioner.

Skulle du säga att det finns hedersrelaterade normer även i den västerländska kulturen?

– Absolut. Man har gjort undersökningar som visar att svenska killar är mer konservativa när det kommer till kvinnors sexualitet än tidigare generationer. Svenska pojkar idag bangar inte för att skuldbelägga kvinnors rätt till sin sexualitet. Är inte det en form av hedersförtryck? Det är ju bara att se ”Uppdrag granskning” senaste avsnitt om hårt sex.

I boken skriver du så här, ”När muslimska kvinnor delar med sig av sina erfarenheter av hedersrelaterade strukturer står det ofta rasister och applåderar nöjt på ena sidan. Och på andra sidan kan det stå muslimska män som menar att kvinnorna egentligen säljer ut sig själva genom att springa västvärldens ärenden”. Hur ska man hantera det? Hur ska man prata om de frågorna utan att springa ...  

– Någons ärende? 

Ja exakt. 

– Det jag tänker att muslimska män behöver göra är att backa och låta muslimska kvinnor sätta den religiösa agendan. För jag upplever att muslimska män tar ganska mycket plats i media till exempel, vilket inte är så konstigt. När någonting kopplas till muslimer då ringer man oftast moskéerna. Och vem är det som styr i moskén? Det är en karl. Det är samma sak om man ringer en muslimsk förening eller en muslimsk organisation. Så den manliga dominansen reproduceras hela tiden.

Men de rasistiska rösterna då? Hur pratar man om förtryck inom islam utan att riskera att det används som argument för att stänga gränserna? 

– Det är väldigt svårt att prata om det här på ett perfekt sätt. Med min bok har jag i alla fall gjort ett försök och det är ett steg i rätt riktning för muslimska kvinnors rättigheter. Jag kände att det var viktigt skriva om negativ social kontroll i boken. Jag måste erkänna att det finns strukturer inom den muslimska kulturen som förtrycker kvinnor. Men det är viktigt att inte skuldbelägga muslimska kvinnor och att ha förståelse för att muslimer givetvis inte är en homogen grupp. Det finns många muslimska kvinnor som inte håller med om det jag skriver.

Vi hamnar i en diskussion om hur vänstern egentligen ska förhålla sig till patriarkala strukturer inom islam. Den beröringsskräck som tidigare präglat vänsterblocket har inte varit konstruktiv, samtidigt är ett öppet samtal om frågorna också synonymt med vissa risker. Men Sarah Delshad är inte särskilt orolig och tycker generellt att hennes bok bemötts uppskattande, både från muslimskt och icke-muslimskt håll. 

Du har valt att inte bära slöja fast att du är troende. I boken skriver du att du tolkar koranen som att den uppmuntrar kvinnor att klä sig propert, men att det inte behöver vara det samma som att täcka sitt hår. Vad betyder att klä sig propert? 

– Jag fattar att det här med att kvinnor ska klä sig ”propert” kan kritiseras från feministiskt håll. Fast jag pratar inte bara om kvinnor. Även män ska klä sig propert. Och för mig betyder det helt enkelt att tänka på hur man klär sig och vad det ger för intryck. Jag förstår att det går att vrida och vända på och så är det alltid med de heliga skrifterna. De handlar väldigt mycket om tolkning. 

Men jag fattar inte. Du skriver att vi ska klä oss propert men på ett annat ställe skriver du att kvinnor har rätt att klä sig och sminka sig som de vill. Du skriver: ”Vill du ha kort kjol utan strumpbyxor i kallaste januari? Kör”. Är inte det lite motsägelsefullt? 

– Jag tänker att vad som är propert handlar om tolkning. När jag läser skriften tolkar jag det som att det handlar om att man ska vara ödmjuk och inte ta för mycket plats. Religionen förespråkar en form av fromhet. Det handlar om att både män och kvinnor ska tänka på att inte bete sig överlägset. Att inte flasha för mycket. Men jag tycker inte nödvändigtvis det finns en motsättning mellan att ha på sig något utmanande och att ha en ödmjuk karaktär som kvinna. Jag tycker att en kort kjol kan vara proper. Typ den här, den är tight och framhäver mina former men är ändå ganska proper.

Det finns värre saker en människa kan göra än att ha sex.

Sarah Delshad pekar på sin svarta poloklänning, som visserligen sitter åt men som samtidigt känns mer anständig än det mesta i min garderob. 

– Men jag tror att det du pekar på, och jag uppskattar att du tar upp det, är min dubbelhet i det här. Jag har fortfarande en inre konflikt kopplad till hur man får klä sig som mamma exempelvis. Hur bejakande i min sexualitet får jag vara som mamma? Hur mycket utrymme får jag ta? Så det du tolkar som motsägelsefullt speglar nog att jag inte landat helt i de här frågorna än.

Det är också fint. Du är väldigt sårbar genom hela boken och det förstärks ytterligare av den här dubbelheten. Det blir väldigt mänskligt på något sätt. 

– Men om vi avslutar hela den här grejen med slöjan skulle jag ändå sammanfatta det som att gud är större än ett klädesplagg. Om jag går tillbaka till det jag tror på, det som ger mig tröst och kraft i livet som kvinna, så är det en kraft som inte dömer för att jag visar mitt hår.

”Feministisk sexhets” 

I boken diskuterar Sarah Delshad den muslimska kvinnans förhållande till sex. Hon skriver att föreställningen om en korrekt muslimsk kyskhet kan göra att många kvinnor slits mellan bilden av en dygdig muslimsk kvinna och sin egen sexuella lust och genuina längtan. Det här är något en av mina muslimska vänner har stor erfarenhet av. I hennes fall styrs den inre konflikten av ytterligare en komponent: den svenska samtidens bild av kvinnlig frihet. 

Jag berättar för Sarah Delshad om min vän som på många sätt är glad över att hon är sexuellt aktiv. Det gör att hon känner att hon lever på det sätt den västerländska feminismen uppmuntrar henne att göra. Samtidigt finns det en annan sida av sexet som är förknippat med skuld och skam. Min vän förklarar att det känns som att hon förlorar en del av sitt anseende när hon har sex och att hon ljuger om det för sin släkt och familj som tror att hon är oskuld. 

Min vän beskriver att hon har sex och sen efteråt, i duschen, ber om förlåtelse inför gud. Hur ska man, som muslimsk kvinna, hantera den splittringen? 

– Jag kämpade mycket med det där när jag var i 20-årsåldern och jag tror att det är väldigt vanligt. Men samtidigt är det viktigt att komma ihåg att sexualiteten ur ett muslimskt perspektiv inte betraktas som någonting smutsigt. Sex anses som någonting friskt och människan har rätt att njuta.

Men bara inom ett äktenskap? 

– Om man är bokstavstrogen är det så. Men återigen tolkar jag religionen som att gud är större än så. Det finns värre saker en människa kan göra än att ha sex.

Hur ser du på den västerländska synen på relationer idag? 

– Den präglas av en föreställning om att ju mer sex en kvinna har, desto mer frigjord är hon. Tänk på Samantha i ”Sex and the city” till exempel. Hon har mycket sex och uppfattas som den mest självständiga av karaktärerna. För mig blir det en sexhets och det är verkligen inte något sådant jag vill uppmuntra till i min bok. Jag vill uppmuntra kvinnor att bejaka sin sexualitet, det kan de göra med sin man men det kan de också göra utan att vara gifta. Jag själv har aldrig använt Tinder eller något sådant. Men om du vill det, fine girl, you go. Men skydda dig. 

Så det går att kombinera en muslimsk tro och att ligga med killar från Tinder? 

– Ja. Men om jag ska vara helt ärlig så tror jag att en viss återhållsamhet är ganska bra. 

Varför då?

– Om vi kollar på hur dejtingkulturen ser ut, hur kvinnor används som förbrukningsvaror på marknaden och hur bra och mycket sex vi förväntas ha. Det kan bli extremt dränerande för kvinnor. Vi lever i ett väldigt sexualiserat samhälle. Du kan inte gå många steg utan att få ett par bröst uppkörda i ansiktet. Varför skulle det vara ett tecken på frihet? Varför skulle det vara ett tecken på feminism? 

Det är väl för att män historiskt haft kontroll över kvinnors sexualitet?

– Absolut, men jag tror att det har börjat spåra lite åt andra hållet. Jag förstår att män har kontrollerat kvinnors sexualitet och att kvinnor behöver ta tillbaka makten över den. Men samtidigt så tycker jag att det också finns en frihet i att inte lägga sig platt för givna normer och regler i samhället. Jag kan tycka att det finns något jävligt feministiskt och coolt i att inte knulla. Det är ta mig fan feminism. Det är ju verkligen att vara rebell i den här världen, hur konstigt det än låter.