Det är ett av förslagen som presenteras från scenen i Karlstads kommunhus en vårdag 2023. Ingen av de som äntrar scenen för att framföra sina förslag är äldre än 16 år.

Karlstad är nämligen först ut i landet med att ha genomfört Elevborgarråd för klimatet. Alla grundskoleelever har fått information om klimatkrisen och om vilka utsläpp som måste kapas – och har i månader jobbat i sina klasser och senare i tematiska workshops för att hitta konkreta lösningar.

Alla människor vet inte hur man lagar kläder. Barnen skulle kunna lära sig i syslöjden och kommunens invånare skulle kunna lämna in sina kläder till skolorna och få dem lagade.

Stadsodla på tak, och gör om tomma gräsplättar till planteringar, till exempel vid skolor. Elever kan vara med och hjälpa till, och på så sätt lära sig mer om odling och natur.

Kreativa förslag haglar under redovisningen. Kommunens målsättning var att få in 50 åtgärdsförslag från barnen. Det blev 967. Många liknade varandra eller överlappade, så nästa steg blev att genom workshops med några representanter från varje skola vaska fram 50 olika – och förhoppningsvis genomförbara – förslag.

Barnen som deltagit säger att de har upplevt en glädje, men även ett visst motstånd från de vuxna.

– Till många av våra förslag, sa de att: så gör vi redan. Men görs det tillräckligt mycket, undrar vi, säger Elsa Berglöf, 11 år.

Hon berättar att det uppstod många samtal om återbruk och att köpa kläder second-hand.

– Jag vill köpa mer second hand! Kommunen har redan sammanställt Smarta kartan, som visar återbruksbutiker och var man kan laga saker, men eftersom vi inte visste om det kan de ju bli bättre på att informera.

Ett förslag som uppkom är att det borde finnas butiker där du kan byta kläder, du behöver inte betala för det du införskaffar om du samtidigt lämnar in ett annat plagg.

– Vi har ett sådant skåp i vår skola, som kallas Ta-Ge, det är rätt bra!

Miranda Landälv, 13 år, förklarar att de månader de jobbat med klimatkrisen och att ta fram förslag för att snabba på omställningen har väckt många känslor.

– Man blir besviken på att det blivit såhär! Sedan kommer känslan att man vill göra något åt det. Man kan känna sig lite orolig över framtiden, men också lite stolt över att vi är bra och jobbar hårt.

Klara Olsson, 12 år, tillägger:

– Jag känner inte jättemycket, jag försöker hålla borta tanken – men blir lite orolig. Då har det känts bra att få fundera över hur vi kan få bort bilar och att det i så fall är elbilar och mer buss.

Ester Eriksson, 11 år, säger att hon särskilt oroar sig över att inte alla människor är engagerade i att tackla klimatkrisen.

– Jag känner lite oro, jag blir rädd när jag tänker på att vissa personer inte bryr sig. Handlingarna de gör kan förstöra.

Mest tycker de att det varit spännande att lära sig så mycket. Miranda berättar om vad de pratat om när de spånat på konstruktiva förslag.

– Några förslag handlade om att odla ekologiskt, andra skrev om överfiske och bättre busstrafik. Jag tycker att man ska tänka på hur mycket bättre det är att odla ekologiskt, livet för djuren förbättras och det blir fler insekter. Gifter i konstgödsel kan göra oss sjuka, vilket man kanske inte tänker på. Det är bra att vi tänker på det.

Det säger Ebba Hammar, 12 år. Hon hoppas verkligen att de vuxna tar till sig barnens förslag och agerar:

– Det är en så skarp situation. Vi behöver göra bättre NU, inte om 10 år! De vuxna gör mycket, men inte nog. Det känns ju konstigt om de inte tycker sig att ha råd med miljön nu – men de har råd att bygga kärnkraftverk som kostar hur mycket som helst.

Miranda flikar in:

– Vuxna behöver tro på barn, lita på att vi har användbara förslag.

Klimatfrågan är inte ny för kommunen. Miljöstrategen Henric Barkman har i flera år arbetat med projektet Klimatneutrala städer 2030, och han säger att kommunen därför har ganska bra koll på vad som behöver förändras. Två utmaningar de identifierat är transporter och konsumtion.

– I Karlstad har vi mer än halverat våra utsläpp sedan 1990. Det är framför allt energi och industri som minskat mest, genom att vi fasat ut olja inom energisektorn. Men transportsektorn har inte minskat så mycket. Inte heller konsumtionsrelaterade utsläpp på livsmedel och andra varor. Den frågan är lurigare, och den har vi inte lagt lika mycket fokus på.

Han har suttit med som expert när barnen i kommunen diskuterat lösningar, tillgänglig för att svara på frågor. Men han säger att det inte har uppstått särskilt många frågor, och att han är imponerad över hur bra koll barnen över lag har på klimatfrågan. Förutom att en hel del förslag handlar om fimpar och nedskräpning, vilket inte påverkar utsläppen, är hans bild att barnen fokuserat på just de två viktiga utmaningarna konsumtion och transporter.

– Barnen har bra koll på problembilden. De förstår ungefär vilka lösningar man behöver genomföra. Mycket handlar om att styra samhället – och oss själva – vilket är den största utmaningen.

En skillnad när barnen lagt förslag, jämfört med vuxna, är att de ofta är lekfulla, som att locka människor att slänga fimpar genom en lek: Väljer du papperskorgen Paris eller New York? De har också förslag på hållbara presenter till den som gör rätt. Den som cyklar och åker buss istället för bil skulle kunna få hämta ut presentkort på upplevelser, som teater eller bio.

– Jag tycker att det är ett kul förslag och det kan fungera som ett incitament för att styra samhället åt rätt håll. Politiker kanske tänker att presentkorten kostar – men man reflekterar inte tillräckligt över vad utsläppen kostar för samhället. Kulturupplevelse är ett riktigt bra förslag, eftersom det är en förändring från varukonsumtion till immateriell konsumtion. De är något på spåret där, för vi behöver bli bättre på att måla upp visionen av en klimatpositiv framtid med större utrymme för upplevelser.

Henric Barkman upplever att han lärde sig mycket av att få vara bollplank åt barnen i deras process. Framför allt insåg han att vuxna ofta är snabba att döma ut kreativa förslag med argumentet att de inte är realistiska.

– Vi landar för snabbt där. Det gör inte barn. De känner inte till hindren, det kan vi lära oss av.

En annan sak är ekonomi. Vuxna tänker alltid på budget i närtid, barnen verkar tänka mer långsiktigt.

– Barnen fokuserar på att förändring handlar om hur mycket vi vill det här. Och de har ju rätt i, även ur ett ekonomiskt perspektiv. Det är rätt givet att i stort sett alla klimatsatsningar lönar sig på lång sikt.

Detta perspektiv är enligt Henric Barkman det som framför allt står i vägen för att göra mer i klimatfrågan i en kommun, inlåsningen i det kortsiktiga tänkandet.

– Vi har akuta problem här och nu som är synliga. Det är svårare att tänka på långsiktiga risker och möjligheter med ett klimatpositivt samhälle, som förebygger och hanterar värmeböljor och översvämningar.

Emma Sundh och Maria Soxbo – som tidigare grundat Klimat­klubben, en social gemenskap för den som vill göra rätt och inspireras av andra – har arbetat med Elevborgarråd för klimatet på arvoderat uppdrag av Karlstads kommun, tillsammans med projektledaren Klara Perhamre, miljöstrateg för barn- och ungdomsförvaltningen. De har tagit fram ett grundläggande informationsmaterial i form av åldersanpassade faktablad och filmer, och formulerat frågor till barnen. Förutom att de sett en ganska förväntad lekfullhet från en generation präglad av appar och spel – många förslag handlar om att det ska vara både enkelt, kul och belönande – har de särskilt imponerats av barnens förståelse för ekonomi.

– En grupp som föreslog gratis kollektivtrafik motiverar: Det kostar en del, men å andra sidan kan det marknadsföras och fler flyttar till Karlstad och skatteinkomsterna ökar. De förstår att pengar kan flyttas och vi märker att många förslag handlar om att fördela till de som har lite pengar, säger Emma Sundh.

Biologisk mångfald är ett perspektiv som särskilt engagerat i många grupper.

– Att de har så stor koll, det hade vi faktiskt ingen aning om. Vi tänkte att alla har väl koll på skräp, men när man läser de olika förslagen om minskad konsumtion, hållbara städer och att gynna biologisk mångfald, att plantera fruktträd för både matens och pollinatörernas skull, då visar barnen att de förstår att vi är beroende av intakta ekosystem. Den kollen, vi har mycket att lära av kidsen, säger Maria Soxbo.

En sak som förvånat är att barnen efterlyser en större tydlighet, informationstavlor om vad som inte är okej och även böter till den som gör fel.

– De vill ha raka rör, det ska vara tydligt och enkelt att förstå. Produkter som inte är bra för miljön måste bort, samman­fattar Maria.

Alla förslag har varit konstruktiva, upplever de, men barnen har inte alltid koll på vad en kommun råder över, och vad som ligger på regionen eller staten.

– Det är inget problem. Vi tar hand om alla förslagen och de som berör stat och region skickar vi vidare dit, förklarar Emma.

Att följa hundratals elever i deras process att hitta lösningar på klimatkrisen och snabba på omställningen har inspirerat Emma och Maria. De hoppas att fler kommer att följa efter, att det blir ringar på vattnet – kanske kan nästa steg vara att även bjuda in vuxna?

– Vi har ju läst om att man gjort så i Frankrike, bjudit in slumpmässigt utvalda människor till klimatborgarråd. Varför inte? Det vore en bra fortsättning! Klimatfrågan blir så lätt till plikt, skam, uppoffringar och förbud. Det är svårt att få med människor då.

Vi behöver prata om en attraktiv framtid där vi bygger bort problemen, menar de.

– Om en stad ska växa, förtätas och träd försvinner, hur skapar vi trivsel och hållbarhet då? Om medborgarna sitter i fokusgrupper och ser att vi kan ta bort p-platser för att få plats med träden så följer nästa fråga: Hur löser vi det för funktionshindrade som inte kan cykla? Genom de samtalen minskar avståndet till politiken och vi kommer närmare varandra.

Det kan låta både inspirerande och enkelt när konstruktiva förslag haglar. Men hur blir det i praktiken? Kommer Karlstad till exempel att bygga parker med ätbara träd, buskar och annat – och anställa arbetslösa?

Barn- och ungdomsnämndens ordförande Lina Larhult (S) är den som är politiskt ansvarig för projektet, och hon säger att hon tycker att det förslaget är särskilt intressant.

– Vi har redan parker och vi har kommunala sysselsättningsprojekt som kan skalas upp. Mycket av det barnen föreslår är ju sådant vi redan gör och helt enkelt kan göra mer och bättre. Och förslag som har flera dimensioner, både miljö och sociala aspekter, är särskilt intressanta, att skapa win-win, säger hon.

Hon berättar att kommunen är inställd på att det ska bli verkstad av barnens förslag. De ska inte hamna i en byrålåda. Och i de fall de inte bedöms kunna genomföras ska återkopplingen till barnen vara tydlig, att de blir bemötta och får en förklaring.

– Det kommer jag att bevaka, så att man känner att man blivit lyssnad på.

Dessutom bedömer Lina Larhult att det perspektivet har bred politisk förankring i kommunen, för det är inte bara barnen själva som har engagerats i projektet, även alla förtroendevalda och anställda har gått en klimatutbildning under året. Det finns en enighet kring att gå från ord till handling.

– Vi kan skala upp arbetet mot matsvinn, skapa fler grönområden, mycket av det vi gör är redan politiskt förankrat.

Hon konstaterar att medan vuxna är mer inställda på så kallad nudging, att knuffa människor i rätt riktning, verkar toleransen för skarpare krav vara större bland barn och unga.

– Det behöver vi ta med oss, kan vi vara mera skarpa?

Fler barn äntrar scenen i Karlstads kommunhus. De talar om en framtid med få bilar, fler laddstolpar utanför stadskärnan, roliga belöningar och skolor som odlar sin egen mat. När Ebba Hammar greppar mikrofonen blir hon allvarlig och säger med kraft:

– Det här får inte bara bli ett projekt, en engångsgrej. Vuxna måste fortsätta lyssna på barnen, det här arbetet måste fortsätta – varje år!

Några veckor efter vårt besök i Karlstad har ETC kontakt med projektledaren Klara Perhamre, som berättar att i den nya budgeten som hunnit antas har politikerna lagt en miljon på att genomföra något eller några av förslagen från Elevborgarråd för klimatet, i närtid.

– Det är verkligen goda nyheter! Förslagen har gått via barn- och ungdomsnämnden till kommunstyrelsens som nu ska fördela till berörda nämnder och bolag, för att säkerställa att det blir verkstad av detta.