– Det går att sammanfatta så här: varför är det alltid vi med små marginaler som kämpar för att livet ska gå ihop som ska betala den gröna omställningen, säger Priscillia Ludosky, som på den tiden var en av dem som var beroende av sin bil i sin verksamhet.

Rörelsen växte och presidenten kände sig nödgad att agera. Han började med det han kallade ”den stora debatten” där han reste land och republik runt för att tala och debattera med borgmästare om att lyssna och agera lokalt. Det räckte inte för att stävja proteströrelsen.

Parallellt växte den gröna rörelsen. Macron bjöd in Greta Thunberg till Élysée-palatset samtidigt som Fridays For Future demonstrerade hand i hand med Gula västarna under budskapet ”Månadsslut och jordens undergång – samma kamp” vilket är mer slagkraftigt på franska: Fin du mois, fin du monde – même combat.

Det var då Emmanuel Macron beslutade om ett initiativ ditintills utan motstycke: det skulle bildas ett så kallat medborgarråd för klimatet. 150 slumpvist utvalda medborgare skulle under nio månaders tid – i samarbete med experter, jurister och rapportörer – utveckla ett program för den gröna omställningen, som presidenten lovade skulle tas på allvar och prövas i parlamentet.

Priscillia Ludosky utsågs till en av projektets tio rapportörer, en av dem som kontrollerade att allt gick rätt till och tjänade som bro mellan regeringen och rådet.

– Att välja mig var väldigt strategiskt, jag kom ju att symbolisera hela Gula västarnas rörelse. Det var också vad som fick mig att tveka, berättar Priscillia Ludosky.

Hon menar att hon var rädd att utnyttjas som en del av presidentens och regeringens strategi att minska den folkliga ilskan men säger att när hon studerade vad projektet faktiskt innebar, insåg hon att det var en unik demokratisk möjlighet.

– Jag ångrar inte min insats, jag var inte naiv utan kritisk och det var också mitt uppdrag, men jag tror ändå att det var något bra i grunden. Bara inte på det sätt Emmanuel Macron hade räknat med, säger Priscillia Ludosky.

Denna sommar är Ludosky återigen aktuell som fram­stående aktivist. Efter att en polis dödade 17-årige Nahel i en Parisförort har hon och andra krävt krafttag mot vad de ser som rasistiska polis- och militärpolismyndigheter.

– Allt går hand i hand i Frankrike. Det är de mest utsatta som drabbas hårdast av politiska insatser. Det gäller att våga ställa sig upp mot dessa orättvisor och kalla saker och ting vid sitt rätta namn, säger hon till ETC.

Hon var redan aktivist när projektet drog igång. Det var däremot inte de utvalda deltagarna.

– Jag tänker ofta tillbaka på det där ögonblicket när jag fick samtalet. Jag tänker på hur osannolikt det är egentligen, att bli utvald bland alla miljoner medborgare. Det ögonblicket blev en vändpunkt i mitt liv.

Det säger Agny Kpata – en av de utvalda. I likhet med de flesta andra som fick samtalet trodde hon först att det var lurendrejeri.

– Ja, för det var ju helt osannolikt. Det var inte så att jag hade anmält mitt intresse någonstans eller att jag intresserade mig för klimatet. Helt plötsligt skulle jag vara med och bestämma över republikens framtid.

Under nästan ett år arbetade Agny Kpata och hennes 149 kollegor tillsammans med experter, jurister och byråkrater fram ett program som sedan presenterades för presidenten och regeringen.

Sommaren 2020 bjöd Emmanuel Macron in de 150 till Élyséepalatset för att svara på deras slutgiltiga krav. Agny Kpata hade vuxit in i sin roll och blivit något av en talesperson för medborgarrådet.

– Det här, den gröna omställningen, är den viktigaste politiska kampen att föra just nu, sade hon.

– Välkommen till ert hus, inledde presidenten sitt välkomsttal i palatsets trädgård.

Det var så han talade om projektet: som själva demokratins grund. Élyséepalatset tillhör ytterst de franska medborgarna, presidenten är bara inhyst på nåder och förtroende – och framförallt tillfälligt. Det var den inställningen Macron ville kommunicera utåt. Han var minsann ingen envåldshärskare utan en simpel folkets tjänare – dock samtidigt en stor statsman med en övergripande bild av de olika aspekter i samhället som måste fungera. En statsman som lyssnar – men till syvende och sist måste fatta de stora besluten som alltid gör någon besviken.

– Vi hade inte räknat med att få igenom allt vi ville men definitivt betydligt mer än vad vi till slut fick, säger Agny Kpata.

Emmanuel Macron sa att han skulle ta deras krav på allvar och låta dem genomgå en demokratisk process genom bland annat omröstningar i parlamentet ”helt utan filter”. Det vill säga utan modifieringar. Av de 149 förslagen skulle 146 behandlas enligt detta löfte. Presidenten refuserade endast tre förslag: att sänka hastighetsbegränsningarna på motorvägarna, en extra beskattning av superrika med en förmögenhet över tio miljoner euro (då runt 100 miljoner kronor) samt att skriva in klimatprojektet som prioritet nummer ett i den franska grundlagen, något som alltså skulle stå över alla andra lagar.

Flera deltagare på plats menade att Emmanuel Macron uttryckte sig otydligt på varje punkt som var det minsta tillväxtkritisk.

– Tillväxt behövs för att säkra välfärden, en tillväxt med ett ekologiskt hjärta, sa Emmanuel Macron flera gånger i sitt tal – men var luddig i vad kraven skulle resultera i.

Under tiden serverades deltagarna canapéer av Élysée­palatsets vitklädda kypare.

– Det var en stor dag, säger Agny Kpata när hon tänker tillbaka.

– Vi fransoser gillar flärd och glamour men vi är inte korkade för den sakens skull. Visst förstod vi att en stor del av Macrons plan handlade om att stävja kritik och att lugna politiska motståndare. Vi var inte naiva men ändå blev besvikelsen större än vi anat.

Medborgarrådets mål var att ta fram en vägledning för att minska koldioxidutsläppen med minst 40 procent innan år 2030 samt minimera uppvärmningens effekter. Rådet kom med 149 konkreta förslag med fyra grundpelare: att placera klimatet i den ekonomiska politikens centrum, att den omställningen ska gå hand i hand med social rättvisa, att alla Frankrikes territorier ska anpassas strukturellt till den nödvändiga omställningen samt att öka individens medvetande och ansvarstagande.

– Summa summarum: det är framförallt den sista punkten vi har fått gehör för, i vanlig ordning: var och ens enskilda ansvar, trots att det krävs betydligt mer radikala åtgärder, säger Agny Kpata.

2021 presenterade den franska regeringen ett lagförslag om klimatomställningen som sedan röstades igenom. Bara tio procent av medborgarrådets förslag fanns med och bara femton av de 146 förslag gick igenom den politiska apparaten ”utan filter” – som Emmanuel Macron lovade den där junidagen i Élyséepalatsets trädgård.

Deltagarna i medborgarrådet menar dock att det hela lett till något annat väldigt viktigt. Mélanie Cosnier, som även hon blev slumpvis utvald till medborgarrådet för klimatet berättar:

– Det var startskottet på en extremt kraftfull demokratisk kraft som handlar om folkbildning. De flesta av oss som valdes ut hade inget som helst engagemang i de här frågorna innan. Efter att ha utsatts för en slags crash course – en utbildning på bara några veckor med de utsedda experterna – hade precis alla blivit medvetna om klimatnödläget, säger Mélanie Cosnier.

Hon säger att det bland deltagarna till och med fanns de som var klimatskeptiker medan de allra flesta helt enkelt var ganska obrydda och okunniga.

– Man kan säga att kunskapen radikaliserade oss, skrattar hon.

– Det inger hopp eller hur? Om lite baskunskap kunde få oss så övertygade på så kort tid innebär det att det skulle kunna fungera övergripande, på hela samhället. Det är i alla fall min bestämda uppfattning.

Hon säger det flera gånger; att allt som krävs är kunskap. Och hon menar att medborgarråd är framtiden.

Mélanie Cosnier har sedan sin medverkan i medborgarrådet själv bestämt sig för att engagera sig politiskt och valts till borgmästare i sin lilla hemstad i nordvästra Frankrike. Hon använder sig av konceptet genom att bilda olika medborgarråd i lokala frågor i kommunen.

Och det är inte bara hon. I större städer som Grenoble och Nantes har olika medborgarråd bildats för att utforma den gröna omställningen lokalt.

Nationellt upprepas dessutom övningen med ett medborgarråd om 189 deltagare som ska ge förslag till en lag om livets slut. Det handlar om en reform gällande äldrevård, palliativ vård och, det som fått störst uppmärksamhet, om aktiv dödshjälp ska tillåtas eller ej.

– Det viktiga är just detta. Att även om just vårt medborgarråd för klimatet ledde till något av en besvikelse, främst på grund av hur regeringen behandlade oss efter att festen var över, så formades 150 politiska varelser av oss, säger Mélanie Cosnier.

Hon menar att det bara är början på en ny sorts organisering och en slags rekrytering av tidigare politiskt obrydda medborgare.

– Det talas ofta om den ”tysta majoriteten” som populistiska krafter gillar att göra till sina egna. Ofta handlar det om medborgare som inte tycker att politik är meningsfullt eller gör någon skillnad, säger Mélanie Cosnielr.

– Vad gäller kravallerna som uppstod efter att polisen dödade Nahel tror jag på samma sak. Det gäller att få kunskap. Polisen måste utbildas bättre, och vi alla andra också, om vad som orsakar kravallerna. Det handlar inte om att ursäkta. Men en sak har jag lärt mig: det finns en kunskap bakom folkilska som bara kan kanaliseras bättre om den formuleras.

Hon menar att det inte bara handlar om kunskap utan kanske framförallt delaktighet, en känsla av att faktiskt kunna påverka.

Och även om hon inte gillar varken Emmanuel Macron eller hans politik personligen ger hon honom en sak.

– Han har satt en demokratisk boll i rullning som kan växa sig större än han någonsin kunde ana, skrattar Mélanie Cosnier.

ETC kontaktade Élyéepalatsets för en kommentar och fick ett skriftligt svar av deras presstjänst:

”Presidenten är en övertygad demokrat och glädjer sig åt demokratins alla uttryck. Han uppmuntrar civilsamhällets alla aktörer att utnyttja sina demokratiska rättigheter och sin demokratiska makt att åstadkomma den förändring man vill se.”